Charlie’s Angels

Komedi, USA
2000, 1.34

Cameron Diaz
Drew Barrymore
Lucy Liu
Bill Murray
Tim Curry
Sam Rockwell

Ett flygplan. En bomb. Katastrof? Nej, eftersom Dylan (Barrymore) maskerat sig till en två meter hög afroamerikan. Hon tar tag i bombmannen och drar med honom ut genom nödutgången. De faller mot vattnet men fångas upp av Alex (Liu). De tre landar på en motorbåt framförd av Natalie (Diaz). Uppdraget är utfört.

Nästa morgon samlas de i högkvarteret där Bosley (Murray) tar emot samtalet från chefen, Charlie (rösten görs av John Forsythe). Datamiljonären Knox (Rockwell) har kidnappats så de ska arbeta tillsammans med hans partner Vivian Wood (Kelly Lynch) och rädda honom. De koncentrerar sig på konkurrenten Roger Corvin (Curry) och får snart upp ett spår. Efter en jakt till fots och ett våldsamt slagsmål med en ”tunn” man lyckas de frita Knox. Men programvaran är fortfarande borta så de måste ta sig in i Corvins stordator, som skyddas av det mest avancerade säkerhetssystemet som någonsin konstruerats.

Inledningen påminner om Mission Impossible. Änglarna utför en bragdräddning av ett flygplan (undrar förresten hur det gick med planet när de tappade allt kabintryck på 10 000 meters höjd?). Därefter introduceras hjältinnornas falska identiter, och mer eller mindre hopplösa pojkvännerna. Över huvudtaget är män och kvinnor otroligt endimensionellt tecknade, de är elaka, dumma, smarta.

Lucy Liu är inte det enda som lånats från Ally McBeal. Trots att de tre änglarna är som Fantomen, Robocop och Einstein i ett beter de sig ibland som tvättäkta bimbon. Prata relationsproblem med pojkvännen samtidigt som de slår ner tre karateexperter! OK, det är parodi, men det fungerade inte för Roger Moore i Bond och det fungerar inte här. Så är det bara!

Intrigen är otroligt tunn och många scener verkar vara ihopkokade bara för att Barrymore ska få visa delar av sin väl tilltagna byst, Diaz ska få visa sin mage och stjärt och Liu ska få vifta med håret. Jag undrar om det är en parodi eller bara hemskt dålig? Eftersom jag tror alla om gott väljer jag parodi. Filmen är trots allt snyggt gjord och jag gillar Matrix-inspirerade slow motion slagsmål. Till viss gräns.

Det hörs glada tillrop om girlpower. Här har det uppenbart reducerats till förmågan att banka skiten ur elaka grabbar. Om man analyserar situationen så utför de order från en chef de aldrig sett. De får inte ens prata med honom, för det är Bosleys jobb. De skulle lika gärna vara underbetalda kommunalanställda.

Senast uppdaterad 22/11/2001 00:00:00