Bridget Jones's Diary


Komedi, USA
2001, 1.55

Renee Zellweger
Colin Firth
Hugh Grant
Gemma Jones
Jim Broadbent

Fyllda 32 är Bridget (Zellweger) fast besluten att få ordning på sitt liv. Hon ska äta nyttigare, dricka och röka mindre samt finna sin drömprins eller någon man som vill ha henne. Hon drömmer mardrömmar om att hon en dag dör fet, full och bortglömd för att till sist bli uppäten av en schäfer. Hennes mor presenterar henne för Mark Darcy (Firth) på en julfest. Ingen av dem är på socialt humör, allra minst Bridget så deras första möte går inte till historien som särskilt lyckat. Han tycker att hon är en verbalt inkontinent nucka och hon skämtar brutalt om hans stickade tröja med renmotiv.

På jobbet går det däremot bättre. Efter flera heta e-mail får Bridget ihop det med sin chef, tillika kontorets Casanova, Daniel (Grant). Allt verkar gå enligt planerna och Bridget är lycklig. Hennes vänner är lite misstänksamma men det bekommer inte Bridget. Daniel bjuder med henne på en romantisk weekend på landet men tvingas återvända till London. Bridget tycker det är trist och återvänder hem bara för att hitta Daniel i säng med en slyna från Amerika. Samtidigt dyker Darcy upp igen. Bridget blir inte riktigt klok på honom. Han verkar trevlig men så säger han något klumpigt eller otrevligt rentav.

Jag läste bara halva boken, eftersom jag tyckte att den blev tjatig, men filmen är däremot mycket rolig och tänkvärd. Jag tycker mycket bra om Zellweger men när jag hörde att hon skulle spela Bridget Jones blev jag tveksam. Hon slog mig inte som Bridget-typen, men oj vad fel man kan ha. Hon har lagt på sig ca 10kg och är fullständigt urgulligt förvirrad, charmig och sårbar. En verklig fullträff. Jag gillar en av öppningsscenerna skarpt. Bridget lyssnar till "All By Myself" (originalet och inte Celine Dion) och gör trumsolot i slutet. Det är känsla det! Enbart Zellwegers skådespeleri är värt biljettpriset, men hon har utmärkt hjälp.

För ovanlighetens skull spelar Hugh Grant en väldigt osympatisk man, och han utnyttjar verkligen chansen att spela slekigt elak. Han är den exakta motsatsen till stackars Colin Firth, som är genomsnäll men i Bridgets ögon urbota tråkig. Grants Daniel drar sig inte för att ljuga och bedra, han inser inte att det är fel. De tre huvudrollerna backas upp av ett gäng duktiga engelska skådespelare, till exempel Gemma Jones som Bridgets mamma. Med en svårt förlegad syn på hur män och kvinnor ska vara hjälper hon till att göra livet ett helvete för Bridget. Tack och lov har hon sin far som fast punkt i tillvaron.