Brassed Off

Drama, England
1997, 1.43

Pete Postlethwait
Tara Fitzgerald
Ewan McGregor
Stephen Tompkinson

Danny lever för gruvans orkester. Den har anor från 1881 men nu ser det ut som om en epok går i graven samtidigt med nedläggningen av stadens kolgruva. Mässingsorkestern saknar den riktiga gnistan. Det är tills Gloria träder in på scenen. Efter en något trevande början tar orkestern henne till sina hjärtan, hon spelar fantastiskt och är dessutom vacker. En självklar succé.

Orkestern har tagit sig till semifinal i det brittiska orkestermästerskapet. Men medlemmarna har svårt att tänka på annat än den förestående nedläggningen. Gruvans ledning ger ett frikostigt erbjudande och lyckas på så vis splittra sammanhållningen mellan gruvarbetarna. Pga. skulder ser sig en del tvungna att acceptera det erbjudna avgångsvederlaget.

För Danny är orkestern och gruvan samma sak, och han kan inte tänka sig att ge upp någon av dem. När de andra börjar ge upp kämpar han dubbelt så hårt för att bibehålla jobb och stolthet. Trots vacklande hälsa och sonens ekonomiska problem vägrar han att ge upp. Och han får de andra i orkestern med sig.

Detta är utan tvekan årets film. Den kombinerar sorg och allvar med underfundig humor. Kampen för att rädda gruvan skildras parallellt med orkesterns vedermödor. Den grymma verkligheten bakom nedläggningarna av landets kolgruvor, med småstädernas död som följd, skildras med grym klarhet. Men där finns också plats för glädje och förmåga till liv mitt i eländet.

Brassed Off är ett praktexempel på brittisk filmkonst när den är som absolut bäst. Hollywood kan inte göra en sådan här film. Där Brassed Off ibland tangerar gränsen mot sentimentalitet, hade en amerikansk produktion. Skådespelarna är utan undantag strålande. De spelar inte sina roller, de är verkligen gruvarbetare och orkestermedlemmar.

Det låter som en klyscha, men vad tusan: Ska du bara se en film i år - se Brassed Off!

Senast uppdaterad 23/11/2001 00:00:00