Behind Enemy Lines

Krig, USA
2001, 1.40

Owen Wilson
Gene Hackman
David Keith
Gabriel Macht
Joaquim de Almeida
Vladimir Mashkov

Burnett (Wilson) är trött på att vara stridspilot eftersom det egentligen aldrig händer något spännande. Hangarfartygets befälhavare Reigart (Hackman) förklarar att de alltid befinner sig i krig men det biter inte. Burnetts böner besvaras dock snabbare än han kan tänka sig. När Burnett och hans pilot Stackhouse (Macht) äntligen får åka iväg på sitt spaningsuppdrag över Bosnien upptäcker de trupprörelser i ingenmansland. Burnett övertalar Stackhouse att de ska ta en vända och fotografera området trots att det är förbjudet att flyga där.

En grupp serbiska soldater i ingenmansland upptäcker planet och får klartecken att skjuta ner det. De skjuter upp två stycken missiler och Stackhouse lyckas genom att dumpa sina extra bränsletankar lura den ena missilen men den andra skadar planet så svårt att de tvingas skjuta ut sig. Väl på marken ger sig Burnett iväg upp på ett berg för att upprätta kontakt med hangar.

På avstånd ser han hur soldater närmar sig platsen där Stackhouse ligger med skadat ben. Deras ledare förhör Stackhouse och när han inte får svaren han är efter låter han avrätta honom. Burnett som legat gömd kan inte låta bli att skrika till så nu vet soldaterna att ytterligare en fiende finns i skogarna. De skjuter efter honom och ledarens handgångne man Sasha (Mashkov) är fast besluten att bli den som fångar in Burnett.

Om man helt saknar krav på logik, sans och balans så framstår denna film som hyfsad eller rent av helt OK. Det finns en del häftiga scener och ett slags reklam- eller kanske musikvideospråk som kan tilltala främst en ung publik. Själv blir jag för irriterad av fåniga misstag och obegripliga skeenden för att kunna få ut särskilt mycket av Behind Enemy Lines. Filmens behållning är scenen där flygplanet försöker undkomma missilerna. Den är jäkligt snyggt gjord och spännande trots att man fattar hur det kommer att gå.

Både i filmens inledning och avslutning skiner en rätt omogen krigsromantik igenom medan delen där Burnett lallar runt i Serbien mer påminner om Mr Bean. Filmen är närmast en "one man show" och Owen Wilson gör nog vad han kan men hans karaktär är helt klart ofullgången. Det går inte att ta hans Burnett på allvar eftersom vem som helst som gjort exempelvis svensk militärtjänst med lätthet hade varit bättre på att klara sig än han är. Rollen är inte i närheten av att vara trovärdig.

Detsamma gäller hans förföljare. Visserligen har man hittat några riktigt otäcka balkanjeppar men när det verkligen gäller så skulle man kunna tro att de är malajer. De skjuter och skjuter och skjuter utan att ens skada honom, samtidigt kastar Burnett iväg några slumpskott som träffar - vartenda ett! Inte ens den hårde Sasha verkar kunna träffa något som är mindre än en buss. Jag trodde i ärlighetens namn att filmmakare av idag kommit längre än så.

Senast uppdaterad 17/8/2002 00:00:00