Beck - Monstret

Polis, Sverige
1998, 1.29

Peter Haber
Mikael Persbrandt
Stina Rautelin
Per Morberg

Hasse Jonsson
Fredrik Ultved
Ingvar Hirdwall
Björn Gedda

En person ringer in och meddelar att han ställt en resväska full med sprängämnen utanför en polisstation. Polisen spärrar snabbt av området och använder en av sina desarmeringsrobotar. Röntgenkameran kan inte se hela väskan men man ser ett kretskort och bestämmer sig för att ”skjuta” väskan. Det visar sig att väskan inte innehåller sprängämnen, men väl ett spädbarn. Det är oklart om det levde innan polisen sprängde väskan. Som en ironisk påminnelse om att livet går vidare berättar Inger på kvällen att hon är med barn.

Nästa dag dyker Expressen upp och vill veta om ett mail som berättar att det låg ett barn i väskan talar sanning. Inför en blodtörstig presskår tvingas man erkänna att det finns en avlägsen möjlighet att det var polisens sprängning som dödade barnet. Samtidigt åker ett äldre par ut till sin dotter Anitas stuga och när de inte hittar henne gör de en polisanmälan. Martin och gruppen tar över eftersom även Anitas tremånaders baby saknas.

De pratar med föräldrarna och får adressen till Anitas exmake Ove Lundin. Enligt föräldrarna har han haft lite problem med sig själv sedan skilsmässan. Samtidigt som tidningarna skriver ner poliskåren påbörjar polisen skallgång efter Anita och hennes baby och hittar henne nästan omedelbart, död i sin babys barnvagn. Hon har varit död minst två dagar. Det är mer än troligt att polisen nu jagar en dubbelmördare. Men är det Ove Lundin eller är det någon annan?

Jag sympatiserar med gruppens reaktion på den oerhörda råheten som mördaren uppvisar, och problemet med ansvarsfrågan om det visar sig att barnen fortfarande var vid liv. Lena reagerar med fullständig upprördhet (snudd på panik), och motsätter sig alla tankar på att barnet skulle ha levt. Tanken på att polisen skulle ha dödat barnet ter sig för svårt för att orka bemöta. Lenas reaktion på en relativt oskyldig kommentar från Martin gör mig benägen att tro att Lena inte kan få barn och att hon antagligen försökt flera gånger.

Jag ställer mig dock lite undrande till dilemmat med barnet. Det fanns ju rimligtvis inget annat sätt att angripa problemet. Hade de inte sprängt väskan så hade de fått "läpp" för det också. En omöjlig situation. Den rabiata presskåren görs lite för blodtörstig tycker jag. De skulle kunna vara i chock precis som poliserna, istället hugger de direkt. Luktar lite politik.

Skådespelarinsatserna är lika bra som vanligt, inget särskilt att nämna där. Karaktärerna sitter bra, men jag tycker fortfarande att Inger i Rebecka Hemses gestaltning är en jävla bitch. Hon tar varje chans att förolämpa och reta upp sin pappa Martin. Jag vet inte vad manusförfattarna vill visa med detta, kanske ett ”nedslag” i en normal familj i Stockholm. Deras möten bryter filmernas rytm och jag tycker inte att de tillför någonting.

Senast uppdaterad 7/8/2002 00:00:00