Beck - Mannen utan ansikte

Polis, Sverige
2001, 1.31

Peter Haber
Mikael Persbrandt
Marie Göranzon
Malin Birgersson
Karin Holmberg
Stina Ekblad
Leif Andrée
Michalis Koutsogiannakis

En av Becks/Larssons kollegor har slutat i förtid och Oberg (Göranzon) låter dem veta att de lever. Beck tycker att nästa kollega ska vara man, annars kan det bli problem med Gunvald. Martin köper delikatesser på saluhallen till en middag med dottern, men låter påskina att det var han som gjorde maten och att det tog timmar. Middagen avbryts av att grannen tycker att de för ett jävla liv. Martin lovar att de ska dämpa sig.

Samtidigt hittar två promenerande hundägare en död man, de misstänker att det är en man som heter Jörgen Bäckman (Andrée) eftersom dennes hund sitter bunden intill. Gunvald anländer till mordplatsen och upptäcker att mördaren skurit ansiktet av den döde. Gunvald söker upp Bäckmans hustru och berättar vad som hänt, och att det är troligt att hennes man är död. Gunvald har ringt Oberg, eftersom han tycker att hon också ska göra skäl för lönen.

Martin och Gunvald förhör den mördades hustru Angelica (Ekblad). Hon berättar om utlänningen som ringde på kvällen innan. Utlänningen var förbannad på ett larm han köpt av Bäckman. Martin har en teori om att Bäckman gick ut med hunden tidigare för att möta någon. Mördaren? Josef har lyckats knäcka koden till Bäckmans Palmpilot.

Namnet Ahmad väcker Martins intresse så de besöker adressen. Mannens fru Solveig (Holmberg) blir förbannad för att de kollar upp dem på grund av efternamnet. Sedan de gått bryter hon nästan ihop. Fler uppgifter från Bäckmans anteckningsbok visar att Bäckman haft förhållanden med mängder av kvinnor i vilkas hem han installerat larm, däribland Solveig. Mördaren postar fotokopia av Bäckmans avskurna ansikte till Solveig Ahmed.

Martin känns lite piggare i den här filmen. Framför allt känns det mer som en Beck- än en Gunvald Larsson-film som var fallet med den förra filmen. Jag har alltid gillat de filmer där man känner att gruppen arbetar tillsammans snarare än att de olika rollfigurerna har sina egna äventyr inom filmen. Haber har hittat hem till en något mer positiv Martin Beck som, trots alla problem, har en starkare vilja och en större känsla för vad som är rätt och fel. Det tackar vi för.

Om Martin går mot plus så går Persbrandts Gunvald åt rakt motsatt håll verkar det som. Gunvald är ännu mer negativ och asocial, men det är kanske gjort med tanke på vad han gick igenom förra filmen, Persbrandt är nästan alltid bra som den fullständigt arrogante Gunvald och man blir nästan lite orolig över att han är så briljant som psykopat. Han är rasist och antifeminist och ändå har hans rollfigur blivit något av en hjälte. Märkligt.

Övriga i filmen som gör bra i från sig är Stina Ekblad. För det mesta gillar jag inte henne men som förvirrad, chockad fru, till exempel i scenen där hon får reda på att hennes man skändats, är hon mycket bra. Detsamma gäller Karin Holmberg som spelar Solveig. Hon känns trovärdig och filmmakarna visar på ett mycket bra sätt det vaakum som hon måste leva i efter Bäckmans död. Till och med filmens tema om misstänkt hedersmord presenteras på ett (för icke-muslimer kanske?) icke-pekpinneaktigt sätt.

Senast uppdaterad 6/1/2002 00:00:00