Beck - Mannen på taket


Polis, Sverige
1976, 1.45

Carl-Gustaf Lindestedt
Sven Wollter
Håkan Serner
Thomas Hellberg

Kommissarie Stig Nyman ligger på Sabbatsbergs sjukhus. Efter ett toalettbesök återvänder han till sitt rum, bara för att bli mördad. Mördaren gömmer sig bakom en gardin och använder en bajonett till att skära halsen av honom. Einar Rönn (Serner) skickas till mordplatsen, där han möts av en mycket blodig scen. Rönn ringer Martin Beck (Lindstedt) som kommer till platsen. Det är uppenbart att mördaren hyser ett okontrollerbart hat till Nyman. De beger sig till Nymans familj för att meddela vad som hänt. De frågar hustrun om Nyman kan ha haft någon fiende men hon kan inte komma på någon.

När Kollberg (Wollter) kommer till jobbet nästa dag tar han tag i utredningen. Han antar att motivet är hämnd. Nyman var inte en bra polis, han var faktiskt en in i helvete dålig polis så det är mycket troligt att någon som blivit illa behandlad hämnades. Nyman kallades för "den vedervärdige från Säffle". Kollberg misstänker att det kan bli svårt att hitta mördaren eftersom det inte finns en enda anmälan mot Nyman, och dessutom hade han en massa "vänner" inom kåren som kunde göra jakten på sanningen svår. Men de måste få tag på mördaren innan han slår till igen.

Beck intervjuar en av Nymans närmaste män, Hult, som hårdnackat försvarar sin chef. Han går sedan till jobbet, trots att han är ledig. När Beck senare söker honom har han inte varit på jobbet. Hult beter sig mystiskt, och det framgår att han ringde Nymans fru samma kväll som mordet skedde. Finns det något samband? Kanske inte ändå, för Rönn har hittat en JO-anmälan från en f.d. polis, Åke Eriksson. Denne kan mycket väl ha ringt till Nymans hustru och utgett sig för att vara Hult och på så sätt fått sal- och rumsnummer till Sabbatsberg.

Detta är den ursprungliga Beck-filmen, i alla fall för svensk del. Den bygger på "Den vedervärdige mannen från Säffle" av Sjöwall & Wahlöö och just att manuset tar avstamp från en bok gör att personerna verkar bestå av "kött och blod" och vi får till och med svensk vardagsrealism med Sven Wollter i bara mässingen. Det är ett helt annat tempo jämfört med dagens Beck-filmer och det känns som om man vill mer med den här filmen än att bara bjuda på en stunds spänning.

Det är också intressant att se hur avtrubbad man blivit sedan mitten av sjuttiotalet. Första gången filmen visades i tv så varnade man för en mycket blodig scen. Scenen ifråga är mordet på Nyman och med en modern, "normal" actionfilm att jämföra med är det knappt att man höjer på ögonbrynen. En annan slående sak är att alla som är med är medelålders eller till och med äldre. Det ser man knappt idag när den viktigaste egenskapen hos en skådespelare verkar vara ungdom.

Så, nog med gnäll på moderna filmer. Handlingen i den här filmen är ganska simpel men spänningen byggs upp ju längre filmen lider och på slutet blir det riktigt nervpirrande. Jakten på mördaren intensifieras i takt med att man hittar fler och fler ledtrådar och spaningsarbetet får sin logiska konklusion i det att man ringar in den skyldige.