Atlantis

Komedi/tecknad, USA
2001, 1.35

(röster)
Michael J. Fox
Cree Summer
James Garner
Claudia Christian
Jacqueline Obradors
Corey Burton
Don Novello

Milo Thatch (Fox) jobbar som vaktmästare och allt i allo på Smithsonian-museét. Under många år har han försökt övertyga ledningen att den sjunkna staden Atlantis existerar, och att de borde skicka en expedition. Han har ingen framgång, men så en dag verkar Milos lycka vända. En gammal man, Preston Whitmore, som kände Milos farfar erbjuder honom att följa med på just en expedition för att hitta Atlantis. Ett sammanträffande?

Milo ska följa med som språkexpert, och till sin hjälp får han sin farfars gamla anteckningsbok. Övriga medlemmar i gruppen är bland annat Rourke (Garner), Helga (Christian), Audrey (Obradors) och bombexperten Vinny (Novello). Tillsammans bordar de en avancerad ubåt och "sätter segel" mot Island.

Den som trodde att det skulle bli en enkel match har fel. Atlantis (det förmodade) skyddas av ett jättelikt mekaniskt undervattensmonster som nästan utplånar expeditionen innan de lyckas ta sig in i tunneln som leder till insidan av en vulkan och till Atlantis.

De möts av prinsessan Kida (Summer) och förs till stadens härskare, Kidas far och tillika Atlantis kung (Leonard Nimoy). Medan Kida visar Milo runt i Atlantis sysselsätter sig Rourke med något helt annat. Det verkar precis som om han inte i första hand är intresserad av staden utan av något annat, dolt motiv. Snart står det klart att Rourke kan orsaka stadens förintelse.

Filmen är en slags återgång till det vanliga sättet att göra tecknad film, det vill säga utan datoranimeringar. Säkert har en del sådant använts också, men det är inte lika framträdande som i exempelvis Shrek eller Toy Story. Stilen är egentligen helt olik Disneys, och påminner till viss del nästan om Anime/Manga. Det tar ett tag att vänja sig vid fyrkantiga fingrar med trekantiga naglar:)

Själva berättelsen är inte så mycket att orda om, man hittar Atlantis och sedan vidtar en strid mellan de goda (Milo och Atlantianerna) och de onda (med Rourke i spetsen) som till sist kulminerar i en rasande slutstrid som är rätt maffig. Givetvis uppstår "spänning" mellan hjälten Milo och den vackra prinsessan Kida och så finns den en del teknik-magiska inslag. Filmen är inte någon av Disneys bästa och den bjuder inte på några överraskningar. Avsaknaden av sånginslag gör att den verkar lite vuxnare i sin utformning. Det är god underhållning för stunden.

Senast uppdaterad 05/12/2001 00:00:00