Armageddon


Action, USA
1998, 2.28

Bruce Willis
Ben Affleck
Steve Buscemi
Peter Stormare
Liv Taylor

Varje dag bombarderas jorden av meteoriter, små klumpar av grus och is. De flesta är så små att de i bästa fall kan uppfattas som en fallande stjärna. Men det har hänt att rejäla stenbumlingar har träffat. Då är det inte nådigt att leva.

Nu har det otänkbara inträffat. Under en rymdtur förolyckas rymdfärjan Atlantis. Meteoriter i storleksordningen basketbollar och småbilar slår ner i New York och diverse amerikanska städer. Helt utan förvarning. Man misstänker först missilangrepp men snart inser de att världen står inför ett långt allvarligare problem.

En meteor av samma storlek som Texas kommer inom 18 dygn att träffa Jorden. Trolig nedslagsplats är Stilla Havet, men det spelar ingen roll eftersom de som inte bränns ihjäl eller drunknar kommer att dö under den "nukleära vintern". NASA inser att den enda chans som finns är att spränga meteoren inifrån. Därför behövs världens bästa borrare, Harry (Bruce Willis) och hans gäng.

Man sätter ihop två team bestående av borrare och astronauter och efter 12 dagars träning är man redo att äntra de specialbyggda rymdskyttlarna, X-71. Man planerar att ta fart runt månen och därmed komma upp i samma hastighet som kometen och därefter landa. Väl där ska man borra 250 meter ner i kometen och spränga en atombomb.

Typiskt Hollywood att två meteorfilmer kommer inom några månader. Det var samma sak med Wyatt Earp för några år sedan, och föräldrar som sinnen/kroppar plats med sina barn ytterligare några år tidigare. Men i det här fallet är efterföljaren bättre. Deep Impact blev aldrig riktigt spännande, trots hotet om att världen skulle gå under. Det var alldeles för mycket springa runt och ta farväl, och för lite meteor.

Armageddon handlar mest om meteoren och träningen som de utvalda oljeborrarna genomlider. Låt vara att filmen följer standardmall 1A för actionfilmer. Ta ett gäng hopplösa, knappt pottränade loosers (oljeborrare av diverse storlekar och hudfärg), konfrontera dem med ett A-gäng (i det här fallet de "riktiga" astronauterna) som trots mångårig träning inte har våra hjältars flexibla och initiativrika sinnen. Några dör, någon flippar ut, någon lyckas med en manöver han försökt utföra i 10 år utan att lyckas och någon offrar sig för gruppen och världen. Här har vi astronauter i motljus och slow motion. Ljuvligt.

Det var bakgrunden, varvat med lite gnäll. Trots alla clichéer är det bra action i två och en halv timme. Det är bra gjort att hålla tempot och spänningen uppe. Filmen består på sätt och vis av två delar. Den första delen visas våra hjältar i ett inte alltför smickrande ljus. Det är rena Delta-gängetstämningen ibland. Den sista halvan av filmen är mer renodlad action. Mycket händer, många skakiga kameraåkningar och många explosioner.

Bruce Willis är helt OK. Han visar upp fler sidor än sin vanliga McLane-Die Hard-attityd. Han är lite lugnare och mer balanserad. Steve Buscemi är som vanligt skruvad och fullständigt oberäknelig. Liv Tayler gör återigen en ganska slätstruken och intetsägande roll. Hon verkar mest vara med som garnering, för att Bruce ska kunna vara legitimt känslosam i sin fadersroll.