Annonsera

Komedi, Sverige
194x, 1.12

Åke Söderblom
Håkan Westergren
Thor Modéen
Birgit Tengroth

En pjäs läggs ner och reklammakaren Ambrosius är utan jobb. Men han träffar Henry Miller och följer med denne och hans fästmö Eva till Royal. Tyvärr har Henrys far dragit in krediten så Ambrosius får ta sina sista korvören och betala notan. Direktör Miller är upprörd över att Henry slösar så mycket pengar på sin Eva. Dessutom har försäljningen av tvål gått ner lite så revisorn föreslår att de kör en reklamkampanj.

Direktör Miller föreslår sin assisten (fröken Lind) att hon ska övertala Henry att ta ett jobb på firman. Hon går med på detta. Henry har problem. Han ska betala ränta om 1500 kronor men pappa direktören ger honom inte mer pengar. Henry är en odåga. Men eftersom han blivit upp över öronen förälskad i Lind går han med på att försöka skaffa ett jobb, eller inkomst i alla fall. Han får idén att konkurrera med pappans tvålföretag.

Ambrosius blir eld och lågor och lovar att skapa reklam som gör deras tvål den mest sålda. Men först måste de komma på ett namn. Efter mycket vånda enas de om 13-tvålen, en olycka för all smuts! Mary tar de 10000 hon fått av direktör Miller och ”sätter in” i företaget så att de kan köra annonskampanjen. De börjar tillverka tvål i Ambrosius lägenhet. När direktör Miller ser annonserna och inser att Henry tänker konkurrera med honom blir han sjövild.

13-tvålen blir en omedelbar succé, order strömmar in och de har svårt att hinna producera all tvål. Samtidigt vill tryckeriet ha betalt. I samma veva dyker Henrys kompis Adolf upp, son till tvålfabrikanten Fagerberg. Hans far har gett honom 15000 kronor och ordern att ”bli något”. Han köper in sig i företaget. De köper Miller-tvål och säljer som sin egen. Direktör Miller blir fly förbannad. Det är ju bluff!

Man kan se filmen som en komedi men det är samtidigt en våldsam drift med reklamens makt. Kampen står mellan det gamla ”hederliga” företaget som gör bra tvål men som inte kan annonsera, och företaget med en aning vårdslös reklam som får folk att köpa eventuellt undermåliga produkter. Det traditionella mot det nya och moderna, men också förändringar och konkurrens. Lite som internetbolagen idag, det är viktigare med ett varumärke än en produkt. Allt går igen!

Det rör sig också om stolthet och heta känslor, både far och son är envisa som synden. Håkan Westergren spelar den sorglöse och ganska menlöse playboy, en roll som han gjort många gånger och han gör det bra. Hans rollfigur behöver inspirationen av den kapabla kvinnan (Birgit Tengroths Mary) och under hennes bearbetning visar han affärsmannapotential. Detta gäller inte Anders Eriksson, som är underbart dum som tokplayboyen Adolf Fagerberg.

Modéen är som vanligt omöjlig att stoppa. Citat som ”Jag är inte bara gammal, jag är dum också”, säger ju allt. Han levererar ett underbart slutplädering där han blandar ihop och förvanskar allt. Åke söderblom spelar söderkisen som har ”know how” och som ser till att saker och ting blir gjorda i början. Han tillför filmen energi, som är bra mycket mer fokuserad än Modéens galna utbrott.

Senast uppdaterad 7/7/2001 00:00:00