Angel Eyes

Romantik/drama, USA
2002, 1.40

Jennifer Lopez
Jim Cavierel
Terrence Howard
Sonia Braga

[I egenskap av polis räddar Sharon Pogue (Lopez) livet på en förare som varit inblandad i en svår trafikolycka. Hon ber honom att koncentrera sig på henne och se in i hennes ögon. Detta räddar hans liv.]

Ett år senare: Sharon har problem med sitt liv. Hon dejtar men alla vill bara veta hur många skurkar hon dödat, ingen frågar hur många hon räddat. Sharon är obalanserad och går så långt att hon misshandlar en misstänkt. När någon skjuter ner flera poliser då de fikar tar Pogue och hennes kollega upp jakten. Den ene förövaren, som Pogue jagar ensam, övermannar henne och ska precis till att döda henne när en okänd man kastar sig över honom och räddar hennes liv.

De träffas senare på kvällen så att Sharon och hennes kollegor kan tacka mannen, som heter Catch (Cavierel). Hon får intrycket att de har träffats förut, innan han räddade hennes liv. Sharon gillar honom, han är inte som andra män. Hon ger honom skjuts, men tar honom till sig där hon berättar att hon ser skurkens pistol varje gång hon sluter ögonen. Catch är den ende som kanske kan förstå. De har en aning ansträngd konversation men så kysser de varandra.

På väg hem får Catch en återblick från olyckan som nära nog ändade hans liv. Sharon hälsar på sin mamma och barndomshemmet som hon inte sett på tio år. Sharon vill inte försonas med sin far, som hon arresterade på grund av att han misshandlade hennes mor. Hennes mamma ber henne att ändra sig men Sharon är benhård. Men så misshandlar hennes bror sin fru och Sharon inser att historien håller på att upprepas. Finns det inga goda män?

Det är en aning övertydligt (mycket kvinna, polis, känslomässigt störd och varför-skaffar-du-inte-en-man-och-ett-riktigt-jobb) till att börja med men filmen tar sig så småning om och anlägger en mer övertygande ton. Lopez är inte alls tokig som Sharon, street smart och kul men håller kärleken på armlängds avstånd. (Synd bara att jag inte kan frigöra mig från att hon tydligen är Hollywoods "bitch" nummer ett, så hennes sympatiska sidor är verkligen bara skådespeleri.)

Filmen handlar om en själslig resa, både för Catch och Sharon. De är båda märkta av sina liv och har demoner att bekämpa. Sharon kan inte förmå sig att förlåta sin far för vad han gjorde, men hon anklagar även sig själv trots att hon gjorde det enda rätta som anmälde honom. Catch lider ännu mer av sitt förflutna, så mycket så att han närmast tvingat sig själv att glömma.

Cavierel är fantastisk som Catch. Från och till framstår han som konstig, till och med farlig. Det är därför lite märkligt att Sharon faller så pladask för honom, om man inte kan förklara det med något form av förutbestämt öde. Kanske är hon självdestruktiv? Nå, ju längre deras relation pågår, ju mer förändras filmen från vanlig "pojke möter flicka", och den sista hälften är mycket gripande. Eftersom det rör sig om nyckelscener kan jag inte gärna beskriva dem utan att förstöra överraskningen, men jag tror att ni håller med mig om att en scen med en trumpet är otroligt stark.

PS. Det pratas en del om produktplaceringar i moderna filmer. Det vet jag inget om, men det är en fröjd att se Sharon och Catch leva sina liv i IKEA-världen. Hon dricker ur IKEA-glas, har IKEA-kök och han monterar Billy. Det kallar jag sunt:)

Senast uppdaterad 22/11/2002 00:00:00