A Beautiful Mind

Drama, USA
2001, 2.12

Russell Crowe
Jennifer Connolly
Ed Harris
Paul Bettany
Christopher Plummer

John Nash (Crowe) är en utomordentlig begåvad matematiker, och en utomordentlig dålig social varelse. När han anländer till Princeton för att studera får han snabbt rykte om sig att vara knepig. Helst går han för sig själv och försöker komma fram till vad han vill specialstudera. Den enda som egentligen når fram till John är hans rumskamrat, litteraturstudenten Charles Herman (Bettany).

När mitten på den första terminen närmar sig har Nash fortfarande inte valt ett ämne att fördjupa sig och detta gör att studierektorn i matematik inte kan "placera" honom. Nash får panik och blir helt manisk i sin jakt på en unik teori. Vid ett av hans sällsynta barbesök dyker fem vackra kvinnor upp. Nashs studiekamrater refererar till ekonomen Adam Smith och dennes teori för maximalt utbyte (governing dynamics). Plötsligt inser Nash att denna 150 år gamla teori innehåller ett allvarligt fel.

Nash rusar till sitt rum och ägnar därefter månader på att förfina sin teori tills den nått ett stadium då den kan presenteras för studierektorn. Livet ser ljusare ut nu när John hittat sitt område och när han dessutom träffar en vacker och intelligent flicka, Alicia (Connelly), är han lyckligare än han någonsin varit förr. Men så dyker William Parcher (Harris) och ber Nash att använda sitt otroliga sinne för mönster till att knäcka ryssarnas hemliga koder.

Eftersom detta är en slags hjältefilm så finns det ett antal nyckelscener som den vane tittaren *vet* kommer att dyka upp. Filmen följer det vanliga uppgång - fall - uppgång, men det finns även en del originella grepp som gör filmen bättre än många andra liknande. Jag känner inte till Nash tillräckligt för att ha någon åsikt om innehållet men det intressantaste i mitt tycke är hans kamp mot sin schizofreni. Det är mycket gripande.

Crowe ger ett blandat intryck. I vissa scener är han lysande, i andra känns det en aning överdrivet eller effektsökande, men prestationen är att Crowe lyckas förmedla den fasa Nash, för vilken tankeförmågan var oerhört viktig, måste ha känt när han insåg att han inte kunde lita på sina sinnesintryck. Connelly är bra som Nashs fru, kanske inte värt den Oscar hon förlänades, men man kan nog säga att det är en av hennes bättre roller.

Filmen är som det heter "verklighetsbaserad" men om man ska tro vissa av filmens belackare så finns det många intressanta aspekter som kunde eller borde ha tagits upp. Till exempel att han var otrogen och hyste antisemitiska åsikter. Det hade varit modigt att utforska fler av hans mörka sidor men tyvärr. Till sist måste jag nämna en helt obetalbar slutscen där Nash tilldelas Nobelpriset, eller Riksbankens ekonomipris till Alfred Nobels minne som det egentligen heter. Det finns absolut ingenting gemensamt med den verkliga prisutdelningen, det påminner snarare om en Oscars-utdelning, blink, blink;)

Senast uppdaterad 9/8/2002 00:00:00