Björnes Box, vad är det för ett namn?
Den här hemsidan heter Björnes Box, och det beror på att jag heter Björn Mattsson, och
det är jag som sköter om den här webbplatsen. Jag hade tänkt kalla den Björnes Magasin men
så ångrade jag mig. Kanske skulle SVT bli purkna. På min hemsida hittar du noveller, kåserier
och andra texter, tecknade serier, recept på smaskiga maträtter (världsaprommis!), recensioner av
filmer och tv-program och en hel del annat. Nästan till 100% är sånt som jag presenterar här
mitt eget material. Jag försöker att uppdatera sidan varje vecka, ibland blir det
oftare ibland mer sällan beroende på hur mycket "riktigt" jobb jag måste göra.
Vem är Björn då?
Det var lite om sidan, nu en smula om mig. Född (jovisst) år 1965 i Eskilstuna,
men jag är uppvuxen i Borlänge. Jag har en mamma (Kerstin), en pappa (Hans) och en tvillingbror
(Anders). Eftersom vi bodde i Dalarna var huset givetvis av trä och målat
med Falu rödfärg. Nja vi var faktiskt de enda i hela området som byggde i trä, alla
andra hade tegelhus. Jag ingick i den allra första skolklassen i nybyggda Tjärnaängskolan, och
jag var grymt besviken på att vi inte fick bänkar med uppfällbara lock. Istället fick vi en
fjompig liten plastlåda som var svår att dra ut eftersom det var så trångt i bänkraderna.
Jag måste säga att jag aldrig lade ner tillräckligt mycket tid på läxläsning. Det gick ganska bra ändå,
även om jag antagligen kunde ha haft riktigt höga betyg om jag lagt manken till. Jag tyckte att det
var mycket roligare att läsa skönlitteratur, det gör jag fortfarande (även om det är svårare att ta
sig tid), teckna och spela spel. Innebandy är inte heller helt fel, men det kom senare under
gymnasietiden. Min pappa var lärare på samma skola så jag och Anders brukade spela innebandy med
lärarna. De var minsann inte alltid exemplariska i sitt uppträdande.
Mina stormiga Uppsalaår:)
Nå, efter grundskola, gymnasium och ett bortkastat år (militärtjänstgöring som telegrafist i Karlstad) hamnade
jag i lärostaden Uppsala. Anledningen var att jag sökt och kommit in på den Systemvetenskapliga linjen
hösten 87. Jag är därför en s87:a om du skulle vilja kalla mig vid titel. Skam till sägandes har jag
inte hämtat ut slutbetyget än. Är väl på tiden så här femton år efteråt. På Systemvetarlinjen lär man
sig att programmera och systemera. Vi ska till exempel kunna intervjua kunder och sedan sammanställa
deras önskemål till en specifikation och sedan ska vi programmera den. Jag lärde mig olika språk, t.ex.
C, Cobol, Pascal, Fortran, ADA, Prolog och Lisp. Av alla språk gillade jag nog logikspråket Prolog bäst.
Minst gillade jag ett annat logikspråk, Lisp. Helt hopplöst!
Via en klasskamrat hamnade jag efter avslutade studier på Uppsalaföretaget AkademiDatas kundstödsavdelning.
Där var jag Symantec-specialist och höll kurser i diverse projektplaneringsprogram. Jag fick bra utvärderingar
av mina elever, men att hålla kurs var något som jag verkligen hatade. Två dagar före kursen började jag bli
nervös, och sedan tog det två dagar efter kursen för att bli människa igen. Prata inför folkmassor, nja helst
inte om jag slipper. Företaget gick i konkurs våren -94, men jag var inte ledsen eftersom stora
nedskärningar i personalen hade gjort att vi som var kvar slet mycket, MYCKET hårt.
Irland
Så var man arbetslös då. Jag hade tre månader lön via lönegaranti så jag tänkte ta det lugnt och ha
semester. Tror du att det blev så? Nej. Det slumpade sig så att ett Irländskt företag behövde en datakunnig person
som också kunde programmet TimeLine för Windows. Eftersom det var ett av de program jag haft support på
och dessutom hållit kurser i, fick jag uppdraget. Projektet (ett interaktivt hjälpsystem producerat i Director 5)
löpte över 6 veckor men företaget ville ha mig kvar så innan jag visste ordet av hade jag varit på Irland i nästan
ett år. Jag har många trevliga minnen från den gröna ön. Lite jobb, en hel del semester och massor av nya vänner. Det
är sant som det sägs att irländare är trevliga, pratglada och gillar en avslappnad livsstil. Dessutom är landet
vackert, främst landsbygden förstås. Dublin är en charmig, men ganska sliten stad.
Översättare
Tillbaka i Sverige våren -95 tog jag ett par månaders semester innan jag kontaktade översättningsföretaget
Translitera. Jag fick anställning samma dag, snabba ryck va? Jag översatte
programvaror, handböcker och läroböcker. När jag inte översatte eller korrekturläste andras texter var jag
DTP-ansvarig, webmaster och allmän problemlösare. Jag trivdes ganska bra i början, men efter några år av dålig
löneutveckling parat med en känsla av att mina chefer inte ville lyssna på oss anställda kände jag att det inte
var så kul längre. Jag bemästrade dessutom alla arbetsmoment så det fanns ingen utmaning heller. Sommaren/hösten
1999 började jag därför fundera på att hitta något nytt att göra.
Irland igen
Vid den här tiden hörde en av mina bästa vänner av sig och undrade om jag inte hade lust att åka över till Irland igen
och jobba. Jag skulle bli s.k. development support på TRADOS Ireland. Jag
hade alla de kvalifikationer de önskade (programmerare, översättare, DTP-expert mm) och han tyckte att jag var helt rätt.
Hans erbjudande passade väl in vid den tidpunkten. Erbjudandet var speciellt lockande då det i förlängningen betydde att jag
troligtvis skulle kunna flytta över till programmeringsavdelningen. Jag kände att jag stod vid ett vägskäl. Antingen skulle
jag satsa på DTP och översättning, eller också skulle jag försöka styra över "karriären" mot det område jag faktiskt hade
utbildning för. Till sist valde jag TRADOS och Irland. Det har jag inte ångrat.
Sommaren 2001 släppte vi en ny version av TRADOS programsvit av program för översättare, så det har inte varit mycket
med fritiden. När vi kunde gick vi förstås till puben. Mina arbetskamrater (från 14 olika länder) kom så småningom över
det faktum att jag inte dricker alkohol. Jag har inga moraliska betänkligheter, jag tycker bara att det smakar för j*ligt.
Jag var obestridd mästare i bowling. Av någon underlig anledning är jag duktig på att få ner de små käglorna trots att jag bara
bowlat ca: 20 gånger i livet. Jag övade upp mig i biljard också, tillsammans med min hus- och arbetskamrat David köpte jag
ett begagnat pubbiljardbord (komplett med myntinkast minsann) så det blev några matcher när andan föll på.
Våren 2002 bestämdes det att Trados irlandskontor skulle läggas ner. Synd, för vi var ett otroligt skönt gäng och jag har
fått flera vänner för livet. I slutet av april styrde jag kosan hem mot svedala och lite avkopplande sommarlov. Jag förde över
alla mina besparingar (vilket fick Riksbanken att höra av sig så nu ingår man i bytesbalansen) och lät ett skurkaktigt
flyttbolag köre hem mina prylar. (I februari 2003 har jag fortfarande inte fått ersättning för skadade böcker!) I Sverige
gjorde jag snudd på ingenting i nästan fyra månader och sedan åkte jag till Bryssel.
Belgien och Trados Benelux
Bryssel! Hade jag blivit EU-parlamentariker? Nae, däremot hade jag fått i uppdrag av Trados Benelux att skriva ett litet
program åt Europaparlamentet, och dess avdelning för översättning. Litet och litet förresten, projektet sträckte sig över närmare
fem månader och totalt skrev jag drygt 16000 rader kod. Jag bodde i företagslägenheten, en takvåning högst upp i
kontorsbyggnaden, Utomordentligt mysig och fullt utrustad lägenhet. Bryssel var regnigare än Dublin märkligt nog men
staden var trevlig trots att de flesta man träffade föredrog franska framför engelska. Med teckenspråk kommer man dock
ganska långt. Har provat den utmärkta maten, däribland Watersoii och musslor. Självklart provade jag även den mest belgiska
av maträtter, pommes frites med majonnäs. Inte så pjåkigt.
Egen företagare minsann!
Nu är jag hemma i Sverige igen och har blivit egen företagare. Motvilligt ska väl sägas, men det var enda alternativet för att
kunna fortsätta jobba åt bland annat Trados. Jag är obegripligt usel på bokföring så det ska jag skaffa hjälp till. I övrigt
är det rätt OK att jobba hemifrån även om jag saknar arbetskamrater. Firman heter BeM Skrivbyrå, eller BemSkriv som förkortning. Jag
tänkte först att jag skulle kalla mig BjörnTjänst men för det första var jag rädd att det skulle ge negativa vibbar, för det andra
visade det sig att det faktiskt finns ett företag redan med det namnet. Till på köpet finns firman här i Uppsala. Det roliga med
eget företag är att tillverka egna visitkort och eget brevpapper.
Fritidsbiten
Jag läser gärna böcker, mest sf, ritar serier, samlar på DVD-skivor, går på bio och träffar vänner. Jo, jag skriver noveller
också, och har en dagbokshjälte vid namn Bruno Jonsson. Min målsättning är att redigera alla
dagboksavsnitt och någon gång publicera dem, antingen på egen hand eller via ett bokförlag. Vet inte när jag ska få tid med det
projektet dock, det finns så mycket annat som pockar på uppmärksamhet:) Jag gillar att fotografera också tänker börja lägga upp fler
fotografier på webben.
Till sist
Tja, det var väl allt. Jag försöker utöka materialet på webbsidan kontinuerligt, så
kom gärna och hälsa på igen.
Senast uppdaterad 4/8/2003 00:00:00
|
