Alina's bästa kompis blev Exo, han höll alltid ett vakande öga över henne och men ett stoiskt lugn stod han ut med hennes valpfasoner. I mars 1993 blev Alina, och hennes hundkompisar, räddade ur en brand i vårt hem av en person som normalt aldrig ens skulle våga komma i närheten av hundar, ännu mindre lyfta dessa ur ett brinnande hus. Men det var tack vare denna person som Alina, Exo och Gizmo överlevde. Att det var Exo som var orsaken till att det började brinna är en annan historia!

Alina växte och snart var hon ett år gammal. Nu var det dags för höftledsröntgen, och när vi i alla fall var där, armbågsledsröntgen. Alina är fri både på höfterna och på armbågarna. Det är tryggt att veta. Hon är även ögonlyst tre gånger hittills.

Åren gick och Alina var frisk, det var en lättnad. Alla nyttiga bär hon plockade hjälpte kanske till ! Men hon hade svårt att acceptera andra tikar. Det märktes mycket tydligt när Blaine kom i oktober 1994. Även om det var en valp så gick det inte helt smärtfritt, men det fungerade ganska bra. När så Candy kom i januari 1995 tappade Alina tålamodet helt och hållet. Stackars lilla Candy hann inte vara hos oss mer än någon vecka när Alina satte en av sina hörntänder i henne. Och jag hade ingen förklaring till vad som hände. Med fler än en hund i huset så lär man sig att se till att dom "håller sig på mattan", eller hur man ska uttrycka det. Alina blev mer och mer ilsk på andra tikar ju äldre hon blev. Utom när hon höglöpte förståss :-), då var hon sååå vänlig.

Som tur var bodde vi på "landet" och kunde låta tikarna bo på varsitt håll i huset. Det blev jobbigt med ständiga slagsmål, och dyrt med alla veterinärbesök.

Alina flyttade hemifrån med min dotter så småningom, och trivs bra med att få följa med överallt. Jag menar, hur många hundar får träffa pop- stjärnor?

I mitten av mars 1998 upptäcktes ett "sår" på Alinas vänstra skuldra som blödde och varade. Min dotter kunde inte förstå hur hon fått såret och när det efter två dagar såg värre ut än tidigare beställdes tid på Djursjukhuset i Örebro och fredagen den 27 mars opererades Alina av veterinär Anna Thorén. Två tumörer togs bort,och skickades till SVELAB för undersökning. Vilken chock det var! Ännu större chock var det att se såret när jag hämtade henne senare samma dag. Ungefär 10 cm långt och sytt med 5 stygn bara, kalrakad på sidan och fortfarande groggy från narkosen. Jösses, vilken chock jag fick, igen! Resultatet fick vi veta efter 10 dagar, måndagen den 6:e april, då även stygnen togs bort.

Så har vi fått resultatet från laboratorie-undersökningen av de två tumörer som togs bort för 10 dagar sedan. Inga elakartade tumörer i alla fall... jag drar en suck av lättnad. Risken är att de uppträder igen, och skall då behandlas med kortison. På remiss-svaret står följande:

"De båda nybildningarna är av samma typ och utgöres av multipla granulom och pyogranulom, som är lokaliserade till djupare delar av dermis och subcutis. Dessa granulom uppvisar i centrala delar ofta rikligt med neutrofila leukocyter och celldebris, som omges av en zon med makrofager och ytterst av bindvävsceller samt lymfocyter. Dessa granulom förekommer multipelt och är i några fall konfluerande. Dessa anhopningar av granulom och pyogranulom tycks vara väl avgränsande från omgivande vävnad. Dessa förändringar visar mycket stora likheter med det sterila granulom- och pyogranulomsyndromet, som ofta uppträder multipelt i huden. Denna typ av granulombildning anses svara bra på terapi med glykocorficoider. I undersöknings- materialet förekommer inga tumörceller. I ett av preparaten är epidermis delvis eroderad med lindrig ytlig inflammatorisk reaktion som följd.

PAD. Multipla granulom och pyogranulom i dermis och subcutis (sterila granulom och pyogranulomsyndromet)."

Nu har Alina varit hemma hos mig i tre och en halv vecka och såret har nästan läkt, pälsen kommer så sakteliga tillbaka. Ser onekligen underlig ut just nu! I morgon åker hon tillbaka till lill-matte, och nya äventyr väntar! "Linisen" är en mycket trevlig vovve, kelig och ligger mer än gärna i knä på en och trivs. Tyvärr har hon sina egna ideér om hur problem skall lösas, så jakt-träningen blev enligt hennes lösningar! Och det visar att jag inte klarade av att få henne att göra det på vedertaget vis. Eller, att Alina är för intellegent för mig att klara av!!

På veterinärens inrådan somnade Alina in, befriad från all smärta, den 2 juni, 1998 kl. 15.25.

Tiden efter operationen för drygt två månader sedan, hade en allvarlig förändring skett under den sista månaden. Alina tappade vikt, päls och fysiskt såg hon mer och mer eländig ut. Det var uppenbart att något var galet. Hennes immunförsvar försvagades för varje dag som gick, till slut orkade hon inte kämpa längre. Det fanns inget kvar som rättfärdigade att fortsätta stoppa i henne mediciner som inte hjälpte henne tillbaka till hälsa.

...should the great Master see fit to deprive me of my health or sight, do not turn me away from you. Rather hold me gently in your arms as skilled hands grant me the merciful boom of eternal rest and I will leave you knowing with the last breath I drew, my fate was ever safest in your hands....

My Sköld

[photo by Harmony 1993]