Med en trött
nästan resignerad suck
lyfter jag resväskan
och nästan välter omkull
en vas med torkade påminnelser
om en varm sommar

ett bagage som måste bäras
och skakar om reliker
arketyper för minnen

jag erinrar mig plötsligt
att jag fortfarande är ung

För visst hade jag glömt det
att huden forfarande har spänst
att skrattet ännu kan klinga
att skuttet faktiskt finns kvar

men det var ett tag sedan
jag nöp mig i skinnet

och det där konstiga ljudet av fnitter
kom visst från min mun
spänsten i stegen trasslade in sig
i den skyddande kjolen och kappan

Inte för att jag måste vara ung
hur kan jag sakna oförstånd
och okunnighet
jag ändå har mer än nog av kvar

men det är tröttsamt att jaga vishet
förklädd i ålderom i förtid

men det är vad som ligger där
i resväskan jag trött
nästan välte omkull skratt och solsken
förpackad i utrypisk klädnad

Så det är på sin plats
att packa ur och packa om
nypa mig is kinnet och låta bubblet
verkligen komma ur min egen mun