|
Vems är
allt skräp
som ligger i diken
och på de mest konstiga ställen
- vems är
det?
Blåsta
omkring i stad och landskap
och plötsligt liksom
fastnar till
och blir liggande där, just här
- För
inte har Du
ätit tjugo muffins
just här
och kastat den omöjliga plasten
— den där som inte går att knyckla ihop —
precis här
Allt skräp
borde gå att knyckla ihop
så det blev lite mer fason
på nedskräpningen
och mindre omkringblåsta
underliga rester
fastkilade i de mest omöjliga vrår
Precis som
mina tankar
hafsigt utvecklade omkringslängda
blåsta av vinden in och ut ur mitt landskap
|