- Vem ska nu berätta om hur det var?
Till minne av min pappa, Sture Nilsson (1932-1991)
Den 6 oktober 1932, på sin far Alfreds 38-årsdag, föddes en liten pojke som 26 år senare skulle bli min pappa, och han fick namnet Hans Sture.
Sture växte upp på Näsängen i Vivstavarv, Timrå som lillebror till Helge (född 1921), Nils (född 1923); och Anna-Greta (född 1925). Den äldste i syskonskaran, Olle (född 1919?), dog i lunginflammation innan Sture föddes.
Alfred och Frida
Min farfar Johan Alfred Nilsson /f.1894-10-06 i Finsta, Skön (Y), d.1975-07-31 i Timrå, (Y)/ arbetade på Vivstavarvs sågverk i nästan hela sitt vuxna liv.
Före äktenskapet med min farmor Frida Katarina Åhman) /f.1896-04-12 i Hammarby, Ovansjö (X), d.1968-06-11 i Timrå (Y)/ (som sägs ha arbetat som servitris i Sundsvall) jobbade han på bogserbåtar. På den tiden gick bogserbåtarna kors och tvärs över Klingerfjärden med timmer från sorteringsverken vid älvmynningarna.
Sin militärtjänst hade Alfred gjort i Karlskrona, (1912?) på pansarskeppet Tapperheten.
Under vintermånaderna stod båtar och sågverk stilla, och det var svårt att klara försörjningen. Alfred och Frida bodde en trappa upp i en av arbetarlängorna på Näsängen.
Alfred och äldste sonen Olle?
Bröderna Helge och Olle Nilsson. Foto taget omkring 1930, en tid innan Olle dog i lunginflammation.
Ett rum och kök och en liten kammare. Vedspis, utedass och vattenpump på gården. Eget potatisland och under sommarhalvåret kunde man ha kaniner. Barnen var nog (som de flesta sågverksarbetarungar på 1920- och 1930-talet) vana vid att det var trångt hemma. Alla familjer hade det ju i stort sett likadant. Alfred ville bygga eget uppe i Solbacka, men det ville inte Frida. Det blev inget bygge.
Sönerna torde ha ärvt sin händighet efter Alfred, men det han var mest intresserad av var fotboll. Vivstarvsklubben hade sin fotbollsplan uppe vid Nyland (där SCA senare anlade en barktipp.) Fagervik hade en plan vid Bergeforsen och Östrand hade sin. Alfred spelade inte själv i laget, men han hjälpte till med det praktiska vid matcherna på Nyland. När ishockeyn började bli en stor sport i Timrå blev Alfred supporter. Andra sysselsättningar var att lyssna på radio och läsa tidningar som Folket i Bild och Tidsfördriv. Arbetet vid timmerrännan var slitigt, man hade 6-dagars arbetsvecka och sen fanns det nog inte så mycket ork över alla gånger till annat.
Alfred och Frida Nilsson
Historiska årtal för sporten i Timrå:
1928: 11 maj startar Vifstavarvs IK upp sin verksamhet som boxningsklubb.
1937: I oktober tas beslut om bildandet av en hockeysektion i Vifstavarvs IK.
1938: Vifstavarvs IK spelar sin första hockeymatch den 2 januari och besegrar Gif Sundsvall, 5-4.
1942: Vifstavarvs IK går samman med Östrands IF och bildar Wifsta/Östrand.
1963: Fagerviks GF ansluter till Wifsta/Östrand.
1966: Wifsta/Östrand blir Timrå IK.
Sture
Sture gick först i Vivstavarvs skola och sedan de sista åren i Böle skola. Han ville gå till sjöss, men mamma Frida vägrade. Alfred sa att han fick göra vad han ville, utom att arbeta i timmerrännan på Vivstavarv. Brodern Nisse hade börjat som busskonduktör och Helge jobbade som maskinreparatör på Vivstavarvs verkstad. När Sture var 14 år fick han börja som springpojke på bolagets kontor. Det gällde att ta mössan i hand och bocka ordentligt för alla överordnade.
Sture hade också ett stort sportintresse. Ishockey, fotboll och pingis (senare i livet framför allt badminton) var hans favoriter. De yngre kusinerna Eje Lindström och Kjell Hedman satsade på hockeyn. (Målvakten Kjell gjorde 119 seriematcher för AIK. Eje spelade 1953-60 för Wifsta/Östrand och gjorde sedan karriär som tränare, bland annat för AIK 1965-1970.)
När det var dags för Sture att göra lumpen (1950?) blev det flottan, precis som Alfred före honom. Från tiden i Karlskrona finns en handfull fotografier av Sture i glada vänners lag. Något år innan hade han fått magsår och behandlats för det, på för tiden sedvanligt sätt, med diet. (Idag vet vi att magsår framför allt orsakas av den otäcka lilla bakterien Helicobacter pylori och kan botas med antibiotika, men då ansågs att orsakerna fanns att söka i stress och dåliga matvanor.)
Sture och Harriet
1956 var det år då Sture träffade en flicka från Kramfors, som var biträde på ålderdomshemmet Timrågården. Hans kompis Jens Morin var tillsammans med Yvonne, som var arbetskamrat med Harriet Westman… Det blev förlovning 1957, och giftermål i juli 1958. Och sen föddes jag i december 1958. Då hade den lilla familjen nyss flyttat in i en alldeles nybyggd lägenhet på Tallbacken i Vivsta.
Harriet och väninnor i Vivsta
Sture arbetade då med att ta hand om hockeylaget Wifsta-Östrands isrink vid massamagasinen på Östrand. Tillsammans med en äldre man som hette Viktor var han avlönad av Östrandsbolaget för att sköta detta vaktmästarjobb; se till omklädningsrum och läktare, spola hockeyplan under vintern med mera. Jag tror att han aldrig glömde konsten hur man spolar (med slang för hand!) en bra is. Wifsta-Östrands hockeylag spelade i allsvenskan och kommunen beslöt att bygga en konstfrusen ishall.
Sture fick börja jobba i "baxningen" på Östrand. Det betydde jobb varenda storhelg när fabriken stod stilla, då motorer, valsar med mera fick översyn. Han blev allergisk mot klor och började sen på "utlastningen." I början av 1960-talet började Sture läsa "på Hermods" - svenska, engelska och matte. Sedan började han söka ett bättre arbete. I mars 1961 föddes min lillebror Ove.
Under 1960-talet (samtidigt som SCA köpte upp mindre sågverk och massafabriker i Ådalen för att sen lägga ner dem) började man projektera för en ny enhet inom SCA-koncernen: wellpapp-produktion. 1966 köptes Värnamo Wellpappfabrik, men kapaciteten 25.000 ton/år ansågs för liten. Man behövde utöka med en ny fabrik, som kom att byggas i stockholmsförorten Jakobsberg. En liten skara SCA-anställda fick vara med från början. De utbildades under hösten 1969 i Värnamo i konsten att tillverka wellpapp och kartonger. Sture var en av dem. Hans uppgift skulle bli att ansvara för transportsidans arbetsledning. Från SCA i Sundsvall (med rötter i Kramfors) kom Sven Söderlind, som tillsammans med sin fru Marianne blev familjens vänner. Från SCA i Holmsund kom Gunnar Åberg, och från Kramfors Rune Hallberg. Vintern 1970 flytttade Sture och Sven med familjer in i var sitt nybyggt radhus i Viksjö, Järfälla. Köpesumman 150.000 kr måste ha tett sej närmast astronomisk för en arbetare som dittills haft en årslön på cirka 16.000 kr. Trettio år senare har inflation och annat gjort dessa siffror till leksakspengar.
Mina föräldrar trivdes bra i sitt nya liv som stockholmare, men under slutet av 1980-talet började Sture känna ett behov att komma sina rötter närmare. Hans intresse för Vivstavarv och dess historia växte.
Sture avled 3 mars 1991 i sviterna av den magsäckscancer som han opererats för i början av januari samma år. Två månader senare följdes han av sin bror Nils, även han offer för samma sjukdom - som tidigare också drabbat deras moster Eva, gift Lindström.
Förutom egna hågkomster av vad Sture berättat om sin barndom, bygger denna text till stor del på min mamma Harriets minnen.
Raa: Värdetexter avseende områden i Västernorrlands län med kulturmiljövärden av riksintresse enligt 2 kap 6 § NRL.
Vivstavarv [Y 18] (Timrå sn) Motivering: Industrimiljö, välbevarat och homogent träindustrisamhälle från 1800-talet som startade med ett skeppsvarv, anlagt 1797. Uttryck för riksintresset: Till samhället hör herrgård med park från 1818 och arbetarbostäder anlagda i axialt mönster. På Bölesholmarna uppfördes under 1800- och 1900-talen sågverk, massafabrik och pappersbruk. Idag drivs ett modernt pappersbruk på platsen. Spruthuset med damm är kvar från den äldre industriepoken. Förutom den äldsta bruksmiljön kring herrgården och Bruksgatan hör till samhället 1900-tals arbetar- och tjänstemannabostäder vid landsvägen i anslutning till komplementsamhället Vivsta. En allé leder från landsvägen fram till herrgården.
Läs mer om Timrå och Vivstavarv
historia.timra.se/NuOchDaITimra/
wikipedia.org/wiki/Wifstavarfs_AB
www.tikare.se/historia/Frammot/index.php Hockeyn i Timrå