Baksidestexter
Stort tack till Margareta Danielsson som låtit mig låna hennes samling av baksidestexter!!
SYNDAFALL
"Syndafall är berättelsen om hur ett äktenskap brister därför att mannen inte kan tåla att hans hustru har större framgång än han i deras gemensamma yrke. Hustrun blir förtvivlad och ger sig in i ett meningslöst och förnedrande erotiskt förhållande. Men hon reser sig ur förnedringen och finner en väg som kan göra henne till en fri och självständig och därför värdefullare kvinna. Syndafall är ett fränt och pepprat debattinlägg och en frisk och orädd kärleksroman."
LYCKANS TEMPEL
"Över denna graciösa och glittrande 1700-talsberättelse fläktar de oroliga politiska vindarna från ett klassbrytningarnas tidevarv, då borgarmakten uppstår och adelsväldet brytes ned. Vi får följa borgaren Jacob Tollman i hans envisa stretande uppför den branta backen mot lyckans tempel och kommerserådstiteln. Bokens centralgestalt är dock inte det maktsträvande och rojalistiskt sinnade kommerserådet med sin streberanda och sina uppkom lingslater, utan hans "hjärtans lilla Lotta". Hon är en oemotståndligt förtrollande och intagande men även resolut och karsk liten person, som inte är rädd för att säga sin mening, och som vinner allas tillgivenhet genom sin charm, värme och rättrådiga handlingskraft. Även hon drömmer dock om den svårfångade lyckan, och när ett allt djupare svalg bildas mellan henne och den självupptagne Tollman, upplever hon en romantisk kärlekssaga med en ung kunglig sekter - en blå lyckodröm med mollstämt slutackord.
Romanen är en nyansrik tavla med livfulla interiörer från såväl präktig borgerlig vardag som gnistrande hovfester. De breda penseldragen och den friska färgen till trots kvarstår dock intrycket av en skir och luftig rokokopastell - en tjusande idyll i hägn av lyckans tempel."
LÄNGTANS BLÅA BLOMMA
"Längtans blåa blomma är en fristående fortsättning på Lyckans tempel. Från den gustavianska miljön i Lyckans tempel förflyttar vi oss till det finska krigets Sverige, till det högdramatiska skede 1808-1810 då Finland gick förlorat, då Gustav IV Adolf avsattes, då Axel von Fersen lynchades på Stockholms gator och grunden till ett nytt Sverige lades. Med sitt fina sinne för historiska stämningar och miljöer har Alice Lyttkens givit en utomordentligt fängslande och färgstark bild av denna tids atmosfär och förhållanden och av svenska folkets reaktioner inför de katastrofer och omvälvningar som följde i nederlagets spår.
Från Lyckans tempel känner vi familjen Tollman, och även i Längtans blåa blomma står denna familj i händelsernas centrum. Alice Lyttkens har gjort sig känd för sina varma, av djup inlevelse och förståelse präglade kvinnoporträtt, och bilden av den unga Betty Tollman, fru Lottas yngsta dotter, som är romanens hjältinna, hör utan tvekan till det bästa hon gjort. Det är Bettys vemodiga kärlekssaga, hennes tragiska förälskelse i en ung aristokratisk gardesofficer, som utgör den röda tråden i denna fortsättning på Alice Lyttkens stort anlagda och populära romansvit om familjen Tollman."
EN BALFANTASI
"Efter sina uppskattade kulturhistoriska tidsskildringar i romanform har Alice Lyttkens i sin senaste roman återgått till vår egen tid, eller närmare bestämt åren efter första världskriget. Brita Andérus växer upp i ett borgerligt hem som nästan helt domineras av modern, änka efter en adlig officer och omgift med Britas far, hovrättsrådet Andérus. Hennes äldre halvsyster bär ett adligt namn och framhålles ständigt för Brita som ett föredöme i skönhet och världsvana. Känslan av att vara tillbakasatt i hemmet driver henne ut i ett dagdrömmeri, som oftast helt missuppfattas av familjen. Hennes älsklingsdikt är Frödings "En balfantasi" och hon ser gärna sig själv som den "böljeskumborna", klädd i böljande tyllvågor och brusande silke - i bjärt kontrast till de barnsliga och missklädsamma sjömansklänningar som hennes mor tvingar henne att uppträda i. Men den första vuxna bal hon får delta i öppnar på ett brutalt sätt hennes ögon för skillnaden mellan fantasi och verklighet. Och ett liknande fiasko - fast av helt annan räckvidd - blir hennes första möte med kärleken. Uppvaknandet blir smärtsamt, men tvingar henne att äntligen göra sig fri från beroendet av familjen och ta livet i egna händer.
Bokens många briljant tecknade figurer - varibland man särskilt minns Britas mor - rör sig med osviklig säkerhet i en tid som för oss ter sig som på en gång lägsen och näraliggande. Och de många olika miljöerna, vilka växlar mellan skånska adelsslott, högborgerliga juristkretsar, uppsalienska studentfester och frigjorda franska konstnärsungdomar, ger författarinnan tillfälle att utdela slängar åt många olika håll, både svidande och träffsäkra. De varmare tonerna har hon nästan helt förbehållit den unga Brita Andréus, en ny förtjusande gestalt i hennes redan förut rika kvinnogalleri, som man gärna vill höra mera om i framtiden."
JUNGFRUN I DET BLÅ
"När Brita Andérus, hjältinnan i Alice Lyttkens roman "En balfantasi", efter en tids "obemärkt" vistelse i Frankrike, där hon officiellt vistats för konststudier, återkom hem till Sverige med ett barn, som det varit hennes och framför allt familjens mening att hon skulle lämna ifrån sig för alltid, var det hennes bestämda avsikt att genom egen kraft och eget arbete skapa en framtid för sig och sitt barn.
Riktigt så blev det emellertid inte. I ställer för att fortsätta med det konsthantverk hon tagit sin tillflykt till, ger hon efter moderns död efter för sin fars böner att med honom dela det magnifika justitierådshemmet och på så sätt kommer hon att åter inlemmas i de högborgerliga kretsar hon en gång brutit med. Trots friheten från materiella bekymmer och stödet av en tillgiven far är livet dock inte lätt för den ogifta modern, särskilt sedan hennes vaga drömmar om ett återupptagande av samlivet med barnets far definitivt skingrats. Det tisslas och tasslas omkring henne, tanklösa människor sårar henne med närgångna frågor, klumpiga män behandlar henne som lovligt villebråd och hennes konstnärliga försök förhånas. Britas misstro mot människorna växer, ensamheten och den självvalda isoleringen trycker henne och när fadern en dag presenterar henne för en vacker dam som han ämnar införa i hemmet som sin hustru tycker hon att även han svikit henne - tills det visar sig att just denna kloka och varma kvinna sitter inne med lösningen på några av hennes problem.
De speciellt kvinnliga problemen har alltid i Alice Lyttkens haft en varmhjärtad och förståelsefull uttolkare. Hennes skildring av Brita Andérus´ kamp för själv ständighet och personlig frigörelse fängslar genom sin frimodighet och friska berättartalang, samtidigt som den ger en målande tidsskildring med sociala aspekter."
HIMLABRÖD
"I Himlabröd möter läsaren den kanske oemotståndligaste av Alice Lyttkens alla omtyckta romanhjältinnor. Hedda Skoot är sjutton år, glad och yr och skrattlysten, och när hon trutar med de röda läpparna eller låter de långa ögonfransarna spela, kan hon till och med linda sin barska farkär, Petter Skoot, om lillfingret. Men pappa Skoot har bekymmer. Hans klädesväveri går inte så bra nu längre sedan leveranserna för tolfte Karls soldater har upphört - man är inne på 1720-talet - och besvärliga kompanjoner och fordringsägare hotar till och med hans tobaks spinneri på Söders höjder, ett lovande företag som bland annat tillverkar Gyllene Vapnet, rikets bästa snus. Han blir tvungen att söka lån, och hur ogärna han än vill det blir inte bara det skootska arvesilvret utan också Hedda brickor i spelet om dukaterna. Och fast hans högsta önskan är att ge sin "lilla hjärteunge" lycka och glädje, "himlabröd", förmår han inte skydda henne från prövningar och vedermödor. Men det är ruter i lilla Hedda, hon hänger inte med huvudet för det utan håller stånd mot både snikna släktingar och de galanta frestelser som kunde möta en vacker borgartös på den tiden. Och hon gör det inte förgäves - till slut får hon i sanning smaka himlabröd, om det också bjuds henne från ett håll som hon aldrig anat.
Historien ramas in av livfulla bilder från borgarhem och gränder, från kaffehus, krogar och andra mindre reputerliga ställen, och den har en genuin och förförisk atmosfär av Stockholm ett par decennier före Bellmans tid. Man skiljs ogärna från både den käcka Hedda och hennes miljö - men kan glädja sig åt att författarinnan har lovat berätta mer om hennes öden i en kommande bok."
DYGDEÖVNING
"När Hedda Skoot, fattig, föräldralös och ansatt av skalkar och bedragare, fick en tryggad hamn som maka åt sin förmögne frände Anders Skoot, kunde man ha trott att hennes tillvaro skulle bli idel "himlabröd". I stället blev den, åtminstone i början, en bister "dygdeövning" under Anders´ och den barska jungfru Lennings överinseende. Men på Hedda Skoot lägger ingen längre kapson. Levnadsglad och klipsk som hon var listade hon ganska snart sig loss - och hamnade mitt uppe i det politiska ränkspelet och glittrande societetslivet i 1730-talets Stockholm.
Det var under de år då hattpartiet höll på att formeras och det för ledarna, Gyllenborg, Höpken och Fersen, gällde att vinna borgarståndets stöd. Politiken gick ofta kjolvägen på den tiden, och så begav det sig att lilla Hedda ett tu tre fann sig vara föremål för den mest smickrande uppmärksamhet från höga och eleganta herrars sida. Det blev baler och assembléer i förnäma palats och i Skootens eget präktiga hus på Skeppsbron, men Hedda märkte snart att det gällde att hålla tungan rätt i mun och se sig för vid varje steg. Ty trapplöpare och örontasslare förvrängde ens minsta ord och sprang sen stan runt med skvaller, och unga källarskramlor och sängjunkrar kastade farliga blickar på en ung och vacker borgarfru... blickar som det inte alltid var lätt att stå emot.
Helt utan misstag och felsteg klarade inte Hedda vare sig dygdeövningen eller äktenskapet. Men hon lärde av livet och växte under prövningarna och står vid bokens slut som en mogen, intressant människa, en kvinna som är vuxen att axla det ansvar som blir hennes. Och allt har blivit levande för läsaren, både hon själv och hennes tjusande tidevrv, så kunnigt, roligt och fängslande skildrat av vår oöverträffade 1700-talskrönikös."
HERDINNELEK
"Liksom en herdinna med mjukt behag har Hedda Skoot utvecklat sina turer; först som glad och yr ung flicka, farligt lockad av hovets glans, så som knappt stadgad ung maka till Skooten, då den skälmen Oxehorn frestade henne till några snedsprång, och nu - med större värdighet, men lika graciöst - som ung änka.
Det svarta änkedoket missklär inte den nu tjugosjuåriga Hedda och lyckas inte heller lägga sordin på hennes oförväget glada humör och livslust. Och hon upptäcker snart att en ung änka med ansenlig förmögenhet, hus på Skeppsbron och eget tobaksspinneri är ett åtråvärt byte för många friare med inte alltid så snövita motiv.
Att fri och älskad vara har sin tid, men den varmblodiga Hedda längtar också efter tryggheten i en älskad makes famn. Vem skall bli hennes herde? Är det till sin svåger Göran, som ständigt hänger efter henne med frierier, eller till den unge skrivaren Törlund, i vars mörka ögon hon anar både allvar och lidelse, som hon ska ge sitt ja? Men hon lockas också svårt av den oförvägne Questadius...
Rosor och malört kantar Heddas väg, och hennes frihet hotas inte bara av charmanta kavaljerer utan också av de politiska intriger, som frihetstidens Sverige var uppfyllt av. Sinclair-visan genljuder i gränder och kaffehus, Hattarna bullrar i nyvaken krigsiver och över Hedda kastar misstankar om spioneri och rysstjänst sin svarta skugga. Och dessutom måste hon freda sig mot släktingars elaka tunga och söka reda upp mysteriet med sin fars försvunna skattekista, men hon kan också räkna med så mäktiga bundsförvanter som kanslipresidenten Gyllenborg.
Med bred och saftig pensel målar Alice Lyttkens en storartad och livfylld tavla från Sveriges frihetstid och hennes beundransvärda tidskunskap låter väl förena sig med humor och en noggrann kännedom om människohjärtats besynnerligheter och kvinnornas svagheter."
KÄRLEKSBESVÄR
"Kärlekens låga, kval och oro bränner den välbeställda, nackhöga fru Skoot. Väl började hon leken med Questadius med lätt sinne, som en kärlig danstur mellan herde och herdinna. Men ack, så svårt att sluta den - den dansande foten känns tung och herdinnan längtar efter en tryggare famn än älskarens oberäkneliga. Av fullaste hjärta håller hon Questadius kär - men han skrattar övermodigt åt hennes knappt framviskade, heta önskan att göra leken till allvar.
Kärleksmöten, snabba avsked, stulna famntag lockar till en tid - men Hedda har också sitt namn och rykte att tänka på, barn och handelshus att sörja för. Leka heder och välfärd av sig som så många systrar på odygdens stig vill hon inte - avstå från Questadius kan hon inte. hur skall hon lösas ur sitt dilemma?
Kärleksbesvär är en av de charmfullaste böckerna om Hedda Skoot. Författarinnans leklynne och berättarlusta sprudlar över sidorna, hennes stora kunskap om seder, tänkesätt och sociala förhållanden i frihetstidens Sverige ger dessa äventyr och impressioner tidsfärg, sanningsprägel och atmosfär. 1700-talets galanta Stockholm lever här: båtarnas tackel och tåg mot den ljusa himlen, tjärdoften över Skeppsbron, festerna och spectaclerna i malmarnas burgna köpmanshus. Men mest tjusas vårt öga av Hedda Skoots graciösa gestalt - på en gång nykter och varmhjärtad, klok affärskvinna och kapriciös älskarinna, realistisk och barnsligt drömmande är hon en av Alice Lyttkens mest älskvärda skapelser, en 1700-talsherdinna som dansat in i vår litteratur för att stanna."
VÅRENS TID ÄR INNE
"Vårens tid är inne är den sista delen i Alice Lyttkens 1700-talsserie om Catrin Ambrosia. Hon bor hos sin farbror i det rika köpmanshuset vid Skeppsbron och lever i en sysslolös lyx. Catrin är inte nöjd, hon känner sig onyttig och isolerad i det stora huset. Men med sitt goda förstånd, sin självtillit och vackra utseende blir hon huvudperson i en rad händelser som dramatiskt förändrar hennes tillvaro.
Speciellt finns där en mystisk främling som tycks dyka upp överallt..."
ATT VARA NÅGON
"Att vara någon är en stor stockholmsroman från 1920- och 30-talen. Huvudpersonen är, liksom i "Flickan som inte bad om lov", Catrin Jennick. Hon är som man minns avkomling till den självständiga och dugliga Catrin Ambrosia i den framgångsrika serien från 1700-talet, och hon vansläktas inte. I den nya romanen har hon återvänt hem till Sverige efter sina omskakande upplevelser vid Rivieran, desillusionerad och erfaren efter en olycklig kärlekshistoria och en abort och försedd med en samling dyrbara juveler, en gåva av en indisk furste. Efter återkomsten till Stockholm inträffar åtskilliga stora omvälvningar i hennes liv. Mötet med Svante Dagnell, en känd kulturperson i det dåtida Stockholm, blir den största.
Catrin vaknar så småningom till medvetande om att hon lever i ett manssamhälle där kvinnan inte har några nämnvärda rättigheter och att det närmast är en smula suspekt att hon har intellektuella intressen och försöker skapa sig en självständig ställning. Hon börjar kämpa för sina rättigheter i sitt privatliv och råkar in i svårlösta mänskliga konflikter.
Att vara någon är en av Alice Lyttkens mest intensiva böcker, den bärs av en indignation med både humor och humör. Romanen har mycket levande personteckningar och också en fin tidsfärg från tjugo- och trettiotal, som är roande både för den som minns tiden och för den som vill uppleva den.
Liksom alla böckerna i Catrin-serierna är "Att vara någon" skriven som en fristående roman och kan läsas separat."
LJUG MIG EN SAGA
"Ljug mig en saga är en händelsrik och spännande roman från det tidiga 30-talets Stockholm.
Catrin är gift med Svante, litteraturkritiker och en ganska stor egoist. Han har en livlig förståelse för de nya idéer som börja komma från Hitlers Tyskland och har ett entusiastiskt samröre med tyska legationen. Catrin har en helt annan inställning, frihetsvänlig, varmhjärtad. För hennes den blir komflikten med Svante också personlig. Hon har fått kämpa hårt för att skapa sig en något sånär självständig ställning i äktenskapet, trots att hon själv svarar för den ekonomiska grunden och även för en god del av initiativet.
När handlingen börjar har hon skrivit en roman, som just har kommit ut, men hon får inte det stöd hon behöver i den känsliga situationen av sin man, som framför allt är intresserad av hur mottagandet skall inverka på hans eget litterära renommé. Catrin har också bekymmer med sin egoistiska svärmor och hon har dessutom andra komplikationer i sitt känsloliv.
Innan de reds ut och före den stora finalen har vi också fått en högst förtjusande bild av kärlek i en form som sällan skildras i svensk eller någon annan litteratur, nämligen mellan äldre människor. Catrins mor, som är änka, har skaffat sig en beundrare, en pensionerad gentleman, med vilken hon lever i ett mycket lyckligt kärleksförhållande som i någon mån skakar även de mer frigjorda av hennes barn. Alice Lyttkens talar med värme och inlevelse för äldre människors rätt att också ha ett erotiskt liv.
Men Alice Lyttkens viktigaste ärende är att skildra Catrins strävan att få hävda sin egen personlighet och inte som kvinna tvingas leva under ett välvilligt men obönhörligt förmynderskap."
KVINNAN BÖRJAR VAKNA
"Den andra delen av Alice Lyttkens kulturhistoriska verk om den svenska kvinnans historia omspänner lite mer än ett århundrade, det fascinerande 1700-talet.
Det finns mycket skrivet om 1700-talet, som har kallats kvinnans århundrade, men mest har man skildrat männens bragder. Alice Lyttkens river undan dimridån och låter oss se den bistra verkligheten: kvinnans totala beroende av manligt godtycke på grund av lagar och fördomar. Upplysningstiden ändrade kvinnans ställning i andra länder, men inte i Sverige, och romantiken betydde att kvinnans frigörelse på sätt och vis fördröjdes med ett århundrade!
Alice Lyttkens tecknar också levande porträtt av en rad kvinnor: den kungliga mätressen Hedvig Taube, den olyckliga Magdalena Rudenschöld, författarinnorna Nordenflyckt och Lenngren, Ulla Winblad och andra nymfer, soldatänkor, barna mörderskor, förföljda pietister och lättsinniga hovdamer, beskedliga borgarmamseller och brackiga rikemansfruar."
KVINNAN SÖKER SIN VÄG
"Alice Lyttkens har i den tredje delen av sitt kulturhistoriska verk om den svenska kvinnans historia hunnit fram till 1840-talet. Hon fortsätter härifrån till några decennier in på 1900-talet och slutar med överblickar över kvinnans ställning idag.
Hon belyser de olika miljöerna och motsättningarna mellan olika samhällsgrupper. Hon beskriver den omvälvning som penninghushållningen innebar, arvsrättsfrågan, sexualmoralen, kvinnligt slavarbete och motståndet mot kvinnan på arbetsmarknaden.
Samtidigt får vi en rad fina biografier över Fredrika Bremer, Emilie Flygare-Carlén, Sophie Sager, Elin Wägner, Ellen Key, vår första kvinnliga proletärförfattare Maria Sandel m.fl."
FADER: OKÄND
"Alice Lyttkens återvänder i sin nya romanserie till 1700-talets Sverige. Hon är, för att citera Sven Ulric Palme, "mästarinna i genren" och visar här nya prov på sitt "mästerskap då det gäller fakta och konkretion". Man hör de rätta ljuden, andas in dofterna, befinner sig själv i den tid hon skildrar, människorna tar gestalt och snart står de livslevande framför en.
En sjuttonårig huspiga på ett slott i Sörmland har blivit "rådd" med barn av greven. Han förmår henne att använda ett fosterfördrivningsmedel, som nästan dödar henne men inte fostret. Flickan riskerar, om försöket upptäcks, att bli halshuggen och bränd på bål. Greven däremot har ingenting att frukta...
Det är en berättelse om den spänning som ryms i ett vardagligt kvinnoöde i en tid med grälla motsättningar mellan klasserna och olikhet inför lagen, men med nya frihetsidéer som tränger ända ner i folkdjupen."
ALL LIVETS HÄRLIGHET
"I sina båda romaner om pigan Stina Pihlgren och hennes olycksöde tar Alice Lyttkens oss med bland adel, präster, borgare, bönder och egendomslösa i 1700- talets Sverige.
I Fader: okänd hade sjuttonåriga Stina varit piga på Ekelunda slott i Sörmland. Där hade husbonden-greven förfört henne och hon hade fött ett barn. Efter det hade hon blivit körd på porten och är när andra delen, All livets härlighet, börjar på väg till Stockholm där hon fått städsla som barnpiga. Hon får slita ont och blir illa behandlad.
Stina Pihlgrens öde visar tidens brist på humanitet, inte minst mot ogifta mödrar. De flesta av hennes medsystrar i samma omständigheter gick under. Stina for också illa men Alice Lyttkens låter oss få uppleva en liten solskenshistoria. Som hon själv säger: "Har man skrivit en bok som handlar om det djupaste elände och den grymmaste orättvisa känns det skönt för författaren att ge den ett slutackord i dur. Man fäster sig så lätt vid en och annan av figurerna i en roman under det att man avskyr andra. Stina tycker jag mycket om och har därför inte hjärta att låta henne gå till botten, något som tvivelsutan skulle stämma bättre med den tidens förhållanden."
BLANDAT SÄLLSKAP
"Att vara ogift mor på 1780-talet kunde vara en katastrof. Genom sitt äktenskap med grevens livkust undgick pigan Stina Pihlgren det ödet. och hon framlever sitt liv på slottet Malcolmshof i en skenbar idyll, där den liberalt sinnade grevinnan Silfverbielke till och med tar hand om hennes dotter och låter denna få en "fin" uppfostran.
Det är en tid med stor olikhet inför lagen, framför allt för kvinnorna. Det är också en tid med politisk oro; Gustav III för ett vettlöst krig mot ryssarna. Ståndsmotsättningarna i Sverige är djupa och från Frankrike hörs rykten om revolution...
Som alltid mästerligt skildrar Alice Lyttkens här hur livet tedde sig för greveparet, för husfolket ner till den sämst lottade lilla kopigan på och omkring ett slott på 1700-talet."
ETT HIMMELENS UNDER
"Ett himmelens under fortsätter berättelsen om Stina Pihlgren, som fick slita ont hos olika herrskapsfolk innan hon som livkusken Sverkers hustru kom till slottet Malcolmshof. Där har greveparet anammat de frihets- och jämlikhetstankar, som fötts i det sena 1700-talets Frankrike, och låter Stinas oäkting uppfostras till sammans med deras egen dotter.
Nu som nybliven änka behandlas också Stina alltmer som en familjemedlem, vilket naturligtvis väcker avund bland det övriga tjänstefolket. Men Stinas ställning nära den grevliga familjen ger henne insyn i ett annat sätt att leva, hon lyssnar till de samtal som förs och hon kan inte annat än ta intryck av den nya samhällsläran.
Att sedan grevinnan i motsats till greven har svårt att leva upp till de åsikter hon förfäktar upptäcker Stina smärtsamt snabbt."
OMAKA BLIR MAKAR
"När den unga pigan, Stina Pihlgren, blivit "rådd" med barn av sin arbetsgivare, greve Ekestock, var detta en katastrof. Vi befinner oss nämligen på senare delen av 1700-talet, och på den tiden var kvinnor nästan helt rättslösa. Men Stina är en stark ung kvinna, hon föder sitt barn, gifter sig med kusken Sverker som arbetar på slottet Malcolmshof och föder ytterligare ett barn. När detta barn, som Sverker för övrigt inte är far till, föds, är hon redan änka.
Hon har stärkt sin ställning på slottet, får undervisning och kallas mamsell. Och när hennes matmor, den konstnärliga grevinnan Silfverbielke, dör, förstärks hennes ställning ytterligare. För efter en tid börjar hon ana att greve Magnus Silfverbielke hyser varma känslor för henne. De trolovar sig och Stina är lyckligare än någonsin i sitt liv. Men när grev Magnus lämnar henne för att en tid vistas i Stockholm utsätts Stina för trakasserier av tjänstefolket. Tidigare har hon ju varit en av "domestikerna" och dessa kan nu inte tåla hennes upphöjelse. Men kärleken mellan henne och grev Magnus besegrar allt, och när Stina står brud och inom sig bär hemligheten att hon är havande, tycks lyckan åter le mot henne. Men det blir ett dramatiskt och inte helt ofarligt liv hon kommer att leva vid grev Magnus sida...
Omaka blir makar är den femte romanen om Stina Pihlgren - ett kvinnoöde från en tid som på ytan verkar vara så olik vår egen. Men Alice Lyttkens har en förmåga att ge sin historia liv så att den fortfarande känns aktuell, förutom att den är spännande, roande och mycket underhållande."
GULLFÅGEL
"I Gullfågel får vi följa pigan Stina Pihlgrens vidare öde i hennes äktenskap med greve Magnus Silfverbielke. I många stycken blev äktenskapet mellan detta omaka par sällsynt harmoniskt även om lyckan tidvis grumlades av sorg och bekymmer.
Tillsammans med sin greve får Stina två välartade barn som ytterligare stärker banden. Men sorgen drabbar dem. Svartsjuka och hat smyger sig in i vänskapen mellan Stinas dotter Tina och greve Magnus Ulla och deras förr så goda relation förbyts i öppen fientlighet. Ullas hat drabbar även styvmodern och endast Magnus fulla lojalitet gör att Stina orkar hävda sin ställning. Mot faderns vilja gifter sig Ulla med Frederik Ekström, de flyttar till Paris, men äktenskapet slutar i tragedi.
Även Tina finner en make. Hon förälskar sig i församlingens unge präst, Gösta och tillsammans gör de en stor social insats genom att öppna matbespisningslokal på Lagårdslandet för de fattiga.
Men Ulla olycka tär hårt på greve Magnus hälsa. För att skingra hans tilltagande dysterhet övertalar Stina honom att de ska göra en "grand tour" genom Europa ner till Rom. Planeringen av resan livar upp dem båda och när Tina och hennes Gösta illmarigt leende utlovar en verkligt fin gåva vid hemkomsten, vågar Stina och Magnus på nytt se framtiden med tillförsikt.
Gullfågel är en ny del i romanserien om Stina Pihlgren, ett kvinnoöde som engagerar och berör.
Alice Lyttkens berättar lika livfullt och roande som i de tidigare böckerna. Gullfågel är en mångfacetterad tidsskildring som säkerligen kommer att tas emot med sedvanlig kärlek av hennes läsekrets."
MINNEN FRÅN SEKELSKIFTET TILL 1920
"I första delen av sina memoarer tar Alice Lyttkens oss med till sekelskiftets Malmö och en ombonad tillvaro i ett borgerligt hem. Hon berättar om sin uppväxtmiljö, om fadern, en framstående barnläkare med vittomfattande sociala intressen och om den särpräglade danskfödda modern, om trivsamma släktmiddagar i farföräldrarnas förmögna köpmanshem.
Alice Lyttkens har klart konturerade minnesbilder från barnaåren, ofta glada, men inte enbart rosafärgade. hon blev tidigt medveten om att det fanns en betydligt otryggare värld utanför hennes egen. Det var när hon följde sin far på sjukbesök i Malmö slum kvarter och mötte nöden i ohygglig, naken gestalt. Hon berättar också soliga minnen från vistelserna på Övedskloster och Torup, miljöer som borgarflickan iakttog med beundran men också med kritisk blick för klasskrankor och ståndshögfärd. Därtill ger hon skakande sjukhusbilder från tiden som krigssköterskeelev. Några ungflicksförälskelser skildrar hon livfullt och humoristiskt för att slutligen komma fram till den stora livslånga kärleken, där föremålet var Yngve Lyttkens. Bokens slutpunkt är de förödmjukande upplevelser som mötte den nittonåriga Alice när hon väntade barn, både hon och hennes fästman blev offer för en trångsynt borgerlig moralism som inte drog sig för det tarvligaste förtal.
Detta rikt personliga dokument har format sig till ett stycke kulturhistoria. Inte heller denna gång sviker Alice Lyttkens berättarglädje. Ömsint och humoristiskt levandegör hon sin barndoms- och ungdomsvärld - så avlägsen men med Alice Lyttkens som ciceron så nära vår egen tid."
TRETTIOTALET - KASTVINDARNAS TID
"I tredje delen av sina memoarer har Alice Lyttkens nu hunnit fram till det ödesdigra trettiotalet. Alice och Yngve Lyttkens tillhörde från första stund de inte alltför många lyhörda under denna period av egendomlig liknöjdhet: av det frostiga klimatet, av nazimotståndare, av halvljumma eller öppna medlöpare kan Alice Lyttkens redovisa självupplevda erfarenheter. Ett besök i Wien då en av hennes romaner skulle presenteras på tyska visade henne brutalt nazismens rätta ansikte och gav visshet om de faror som förestod.
Trettiotalet blev för Alice Lyttkens en rik och skapande preiod med många stora framgångar med romaner som Flykten från vardagen, trilogin om Ann Ranmark och Falsk vittnesbörd. Snart sotd hon - till en början inte utan en viss bävan - i livlig kontakt med sina nya kolleger författarna - Eyvind Johnson, Vilhelm Moberg och Ivar Lo-Johansson bland andra. Inte minst som ledamot av Författarföreningens styrelse skulle hon knyta många vänskapsband och uppleva intensiva debatter, ofta åtföljda av glada försoningssupéer i det gästfria lyttkenska hemmet, som i mångas ögon kom att bli en ny och trivsamt okonventionell variant på det gamla begreppet litterär salong. Okänt spännande material dras fram när hon avslöjar de långt gångna men snart grusade planerna på ett tillämnat förlag, ägt av den svenska författareliten.
Hennes öppenhet och absoluta frihet från fjäsk kom att skänka henne en vän för livet - den stora norska diktarinnan Sigrid Undset, vars originella pensonlighet hon har skildrat i både muntra och gripande närbilder. I slutet av boken, när kriget redan är ett faktum finner vi Alice Lyttkens i färd med sitt stora verk Svensk kvinna, som skulle innebära en milstolpe i hennes författarskap.
Vitaliteten, berättarglädjen, minnesgodheten, den oförvillade blicken och det ärliga uppsåtet i teckningen av de människor hon mött är viktiga särmärken också i denna rika och levande tredje del av hennes minnen."
FEMTIOTALET - GLÄDJENS OCH PRÖVNINGARNAS TID
"Glädjens och prövningarnas tid har Alice Lyttkens kallat femte delen av sina memoarer Leva om sitt liv. Den omspänner de sista åren på fyrtiotalet och början av femtiotalet - år fyllda av tillfredsställelse i arbetet men också av oro för familjen.
Alice Lyttkens utger under dessa år bl.a. de uppmärksammade romanerna "En balfantasi" och "Jungfrun i det blå" och tillsammans med fotografen K.W. Gullers reser hon Sverige runt och porträtterar olika yrkeskvinnor. Resultatet blir den fina boken "I kvinnans värld". Yngve Lyttkens, som specialiserat sig på att skriva böcker om märkliga rättsfall, har stor framgång med "Dramat på Broxvik" och Yngsjömordet". Sommarhalvåren tillbringar makarna Lyttkens i det egna huset på Hven, där de gästas av celibriteter som prins Wilhelm, Fritjiof Nilsson Piraten och Sigrid Undset. De besöker en längre tid Karl Gerhard på Rivieran och bor hela vintern 1951/52 på Teneriffa, då en oas ännu inte upptäckt av turister.
Liksom i de tidigare memoardelarna berättar Alice Lyttkens livfullt och med stor rättframhet om alla de människor hon mött, kända och okända, och delar generöst med sig av glädjeämnen, vardagsbekymmer och tankeutbyten."
DET SENA FEMTIOTALET - PÅ GOTT OCH ONT
"Alice Lyttkens avslutar med denna del, den sjätte, sin mycket uppmärksammade och omtyckta serie memoarböcker. Den sista delen behandlar det sena femtiotalet - det är då hon skriver sina romaner om Hedda Skoot: Himlabröd, Dygdeövning, Herdinnelek, Kärleksbesvär och Slumplycka. Dessutom ger hon 1958 ut sin lilla bok om Hven.
Alice Lyttkens berättar livfullt och medryckande om hennes och hennes make, Yngve Lyttkens vistelse i deras gamla korsvirkesgårs på Hven, där släkt och vänne gärna hälsade på. Hon berättar också om livet i Stockholm och om makarnas hårda arbete.
Hösten och vintern 1957-58 tillbringar Alice och Yngve Lyttkens i Egypten. På hösten bor de i Kairo i en villa som ligger i villastaden Dokki. Till julen far de med tåg till Assuan, där de firar nyår med en del svenskar, då ett dramatiskt tillbud inträffar i öknen. Sedan besöker de Luxor och styr därpå kosan tillbaka till Kairo, där de bor på det klassiska hotellet Mena House intill Sfinxen och pyramiderna vid Gizeh, träffar personligheter som den legendariska botanisten professor Vivi Täckholm samt en del prominenta egypter.
Som i de tidigare böckerna präglas alice Lyttkens minne av stor öppenhjärtlighet, både när hon skildrar den egna familjens glädjeämnen och bekymmer och när hon berättar om författarkolleger som till exempel Hjalmar Gullberg, Herbert Tingsten, anders Österling och Vilhelm Moberg."
SEXTIOTAL, SJUTTIOTAL, ÅTTIOTAL
"Med sjunde delen avslutar Alice Lyttkens sin memoarserie. Hon har kommit fram till sextiotalet och till våra dagar. Det är en tid av svåra sorger för Alice Lyttkens. Hennes dotter Ulrika avlider, liksom maken Yngve. Men även glädjeämnen finns i rikt mått. Lika öppet och generöst som i tidigare böcker skildrar hon sitt händelserika liv. Hon berättar om spännande och exotiska resor tillsammans med Yngve, om praktfulla fester, från Karl-Gerhards 70-årsdag på Berns till en kungamiddag med poänger, allt skildrat med sedvanlig humor och distans.
Med stor värme talar hon om sitt älskade Hven. Dit längtade hon alltid, där gavs arbetsro och tillfälle till återhämtning, men även tid att ägna sig åt släkt och vänner, däribland en rad kända personligheter. Träffsäkert porträtteras Gabriel Jönsson, Anders Österling, Anita Björk, Inga Tidblad och många fler.
Liksom i föregående memoardelar präglas denna bok av Alice Lyttkens oefterhärmliga berättarglädje, vitalitet och öppenhet, både i sin skildring av familjen och de människor hon möter på sin väg."
JAG MINNS...
"Alice Lyttkens gick bort i september 1991. Hon var då 94 år gammal och hade skrivit 54 böcker. Debuten skedde 1932 med romanen Synkoper.
För Alice Lyttkens var engagemanget i kvinnans villkor viktigt. Lång före kvinnorörelsens storhetstid skrev hon Den svenska kvinnans historia som motvikt till en historieskrivning som enbart fokuserade manliga bragder. Kvinnans kamp för frigörelse är även i hennes romaner ett återkommande tema. Hon blev en av våra mest lästa och älskade författare och toppar ständigt bibliotekens utlåningsstatistik.
Jag minns... blev Alice Lyttkens sista verk. En anspråkslös liten bok, ostrukturerad och fragmentarisk, som ger en färgstark bild av ett oerhört händelserikt och ofta dramatiskt liv. En minnesrapsodi över människor hon mött och av olika anledningar fäst sig vid. Hon berättar, ofta i anekdotens form, om sitt omfattande umgänge med personligheter som Ivar Lo-Johansson, Nils Ferlin, Moa Martinson, Karl Gerhard och många andra.
Huvudrollen spelas trots allt av maken Yngve. Boken genomsyras av värmen och närheten i ett mycket lyckligt äktenskap. Efter makens bortgång 1974 kändes ensamheten svår. Att skriva blev för Alice ett sätt att gå vidare och komma över sin stora sorg. Denna sista lilla skrift vittnar om ogrumlad vitalitet och humor."