Bulgakov, Michail
Mästaren
och Margarita
Form
Roman
Genre
Samhällssatir
Nyckelord
Rättvisa och orättvisa, makt och hämnd, hat och evig
kärlek, Woland och Pontius Pilatus, djävulska påfund och
gudomlig försoning
Sammandrag
Naturen och samhället har råkat i obalans. Orättvisorna
ökar i antal och uppenbara begåvningar får inte en chans att
ge ut sina verk. Ta en författare som "Mästaren" till
exempel: Föraktad av sovjetiska krtiker som Berlioz och
Latunskij, förlöjligad i pressen av Lavrovitj. Allt detta måste
naturligtvis resultera i ett dånande begär efter hämnd. Men
vem ska våga utlösa själva handlingen?
I solnedgången en varm vårdag uppenbarar sig fan själv i
Moskva. Woland och hans anhang har äntligen anlänt för att
avslöja all ruttenhet. Denne djävul är nämligen av en sådan
sort som älskar synd men absolut inte falskhet. - Har människorna
i Moskva verkligen förändrats i sitt inre? frågar Woland, och
svaret är ju givet på förhand. Den hämndaktion som snart igångsätts
är dråplig, och mer än en myndighetsperson råkar precis så
illa ut som han förtjänar. Långt bort, i staden Jerusalem vid
tiden för Jesu död, känner Pontius Pilatus att samma sak tycks
ha drabbat honom. Vem anar inte Djävulens närvaro även vid
detta dystra tillfälle? Men Pilatus visar åtminstone djup ånger
över sitt fega tilltag att döma "Jesjua" till döden
på korset.
Att Woland faktiskt uppskattar Margarita och Mästaren är inte så
underligt som man kan tro. För det första behövs det en vacker
drottning till Satans bal. För det andra tänker och handlar
Margarita på ett sätt som väcker hans djupa gillande. I sin
nya roll som häxa slår hon således obarmhärtigt sönder
kritikern Latunskijs lägenhet. Och för det tredje kan Woland känna
aktning för en man som Mästaren, en man som liksom han själv
ställt sig utanför samhället, men aldrig sviker sina ideal
trots svåra motgångar.
Låt oss sammanfatta: Mästaren vill - kanske som Bulgakov själv
- hämnas på ett oförstående och fientligt samhälle. Genom
att Woland träder in och delvis använder sig av Mästaren, utlöses
den handling som för romanen framåt mot målet. Som hjälpare
(enligt Greimas´ "aktantmodell") ser vi i första hand
Margarita, men naturligtvis också Djävulens anhang: katten
Behemot, Korovjev med den rutiga kavajen, Azazello med hörntanden
och den nakna Hella. Motståndare kan vi kalla alla de byråkrater
som staden vimlar av.
Parallellhandlingen gör att vi också (i 4 av romanens 32
kapitel) lär känna Pontius Pilatus och hans djävulska kval. I
slutet av romanen, på en plats utanför både Moskva och livet,
blir Pilatus försonad med Jesjua, och Mästaren och Margarita får
frid. Äntligen råder en slags balans i naturen och samhället.
Alla oförklarliga händelser utreds av Sovjetmyndigheterna. Men
allt kan inte förklaras.
Kommentar
Romanen skrevs mellan 1928 och 1940 och har omarbetats många
gånger, till och med bränts upp av författaren sjäv. Men
manuskript brinner inte, säger Djävulen i boken, och det stämmer
ju. Även om romanen inte fick tryckas under Bulgakovs livstid,
blev den en storsäljare på många språk efter nyupptäckten
1966. Som samhällssatir är den, även efter Sovjetmaktens fall,
märkligt levande. Kan det vara så att några av bristerna i det
gamla Sovjet också återfinns i modernare samhällen? Hur det än
är med den saken; humorn och satiren står sig än. Men för några
läsare blir kanske de surealistiska episoderna och den
romantiska sällheten hos Mästaren och Margarita en alltför hård
nöt att bita i. För andra är boken en kultskrift där varenda
rad är helig.
Titel
Mästaren och Margarita
Förlag, år
Almqvist & Wiksell 1971. Översättning av Lars Erik
Blomqvist
Noterat av
ÅS