Tema relationer[1]

 

PÅVERKAN UTAN SKÄL

 

 

 

Många tror att allt som händer har en mening. Jag är däremot övertygad om att mycket som händer inte ens har en orsak. Däremot är jag inte övertygad om att en tro på ödet, att bokstavligen allt som händer är predeterminerat, behöver motsäga insikten att långt ifrån allt har en orsak. Hur får jag det att gå ihop?

Determinismen är en doktrin om tillräckliga villkor för att något ska hända. Det är ett obestridligt faktum att det varit ett tillräckligt villkor att universum utvecklats som det gjort sedan strax efter Big Bang för att Anna Lindh skulle mördas. Det tillstånd universum befann sig i då kunde ha varit ett av väldigt många. På bråkdelen av en sekund i den så kallade inflationsfasen efter Big Bang dubblerades nämligen universums storlek 167 gånger, vilket i praktiken gör de enskilda detaljerna i universums tillstånd före inflationen ointressanta i nästa fasövergång.

Denna fasövergång beskrev jag i Draget från oändligheten på följande vis: "Enorma mängder energi frigörs vid fasövergången från det inflationistiska till det efterföljande tillståndet som räcker till att skapa de ca tio miljoner miljoner miljoner miljoner miljoner miljoner miljoner miljoner miljoner miljoner miljoner miljoner miljoner miljoner partiklarna i det observerbara universum. Det observerbara universum är ett klot med oss i mitten med ungefär femton miljarder ljusårs radie. Den del av det expanderande universumet vars signaler hunnit fram till oss sedan fasövergången. Men inflationen blåste upp en mikroskopisk skärva till en storlek som redan före fasövergången var mycket större än vårt observerbara universum femton miljarder år senare."

Uppenbarligen var det inte det exakta tillståndet hos denna "mikroskopiska skärva" som orsakade mordet på Anna Lindh. Ett otal olika tillstånd kunde ha lett till samma sorgliga händelse. Det enda vi vet är att det tillstånd som faktiskt förelåg var tillräckligt för att mordet kunde ske. Det exakta tillståndet var med en sannolikhet så stor att den gränsar till visshet däremot inte nödvändigt i sammanhanget.

Determinismen, även om den är sann, har alltså inget att säga om vad som med nödvändighet orsakar en viss händelse. Det behöver inte finnas något skäl till att något påverkar något med ett bestämt resultat. Det betyder inte att det saknades skäl till mordet på Anna Lindh. De hotbilder som säkerhetspolisen arbetar med är viktiga i sammanhanget. Av alla möjliga skeenden (med hänsyn tagen till tillgängliga resurser) bör man välja att agera utifrån de som ger de mest kostnadseffektiva oddsen för överlevnad.

Allt är inte determinerat i betydelsen, att antingen sker mordet eller så sker det inte, med lika stor sannolikhet oavsett vad säkerhetspolisen gör. När vi kastar tärning finns ingen enskild orsak till varför vi får krona eller klave. Det är så många samverkande faktorer som påverkar kastet, och som förstärks och summeras i myntets digitala beslut att lägga sig på ena sidan eller den andra, att vi utifrån detta inte kan gissa rätt om utfallet mer än varannan gång. Men om vi lär oss lite fysik om rotationsmomentets bevarande och övar lite kastteknik kan vi påverka oddsen.

Även om allt skulle vara determinerat så finns inget skäl till fatalism och att inte försöka påverka skeendet. Vi är av evolutionen determinerade till att påverka oddsen till vår fördel. Det är det vi gör hela tiden. En fatalist är snarare en som, tvärtemot vad han/hon själv tror, påverkar skeendet, till sin egen nackdel, genom att orsaka en förändring i sitt nedärvda beteende.

Ett av de bästa sätten vi kommit på, att fördelaktigt påverka oddsen i olika sammanhang, är att vi själva "påverkar utan skäl", genom att införa slumpmetoder, för att variera bakgrunden, så att de verkliga orsakerna till ett skeende träder fram mot ett slumpmässigt "brus" av mångfaldiga bakgrunder. Detta är från början evolutionens trick för att determinera oss till att undvika faror. Vi härmar detta trick på många nivåer, inte minst inom vetenskapen.

Referens: Daniel C. Dennet: Freedom Evolves, PENGUIN BOOKS LTD, 2004