Tema uttryck[1]

 

BÖR VI HOPPA PÅ TÅGET?

 

 

 

Mina sinnesintryck är, som ett resultat av evolutionen, genernas uttryck för hur verkligheten bör se ut för att jag ska överleva i den. Jag har en hjärna som bearbetar sinnesintrycken innan jag agerar på dem, också den ett utryck för mina gener naturligtvis.

Hjärnans bearbetning sker genom kaskader av avfyrningar i hjärncellernas synapser. Man kan tänka på detta som ett gigantiskt nätverk av spår och växlar där ett ofattbart stort antal tåg rusar fram och släpper av och kopplar ihop vagnar hela tiden.

Denna tågtrafik orsakar alla våra beteenden. Trafikens intensitet likaväl som dess utformning har betydelse. Musikforskare har t ex funnit att alla kulturer har likartade beteenden i tal och musik för att uttrycka glädje och ilska. I båda fallen talar eller spelar man fort och ryckigt, i det senare fallet dessutom med stor volym. En teori är att båda uttrycken härmar ansiktsuttryck för gläjde respektive ilska. Våra hjärnor har utvecklat en kod för trafiken som medger denna simulering.

För att ett tåg av avfyrningar inte ska avstanna vid synapserna krävs att deras avfyrningsbenägenhet räcker för att tåget ska få passera. Vid varje ögonblick är denna benägenhet ett strukturellt faktum. Vissa strukturer av avfyrningsbenägenheter är speciellt smittsamma. De kopierar sig över stora delar av hjärnan genom att använda den tågtrafik som redan finns. De blir vad jag kallat "smittsamma minnen", eller mera vedertaget - memer.

Eftersom avfyrningsbenägenheten bestämmer tågtrafikens utseende, så är memernas omedelbara uttryck dessutom just denna. Vad är det då de uttrycker som inte redan generna förmår uttrycka?

Memerna i sig är blott strukturer, symboler, utan mening utanför sitt sammanhang. Enbart genom deras inflytande på hjärnans dynamik får de en mening. De memer som lyckas sprida sig mest i hjärnan får större inflytande. Via ansiktsuttryck, musik och språk, kultur, sprider de sig också från hjärna till hjärna. Det är bara möjligt genom att de parasiterar på de uttryck vi redan har.

De gör det bland annat genom att omvandla vissa uttryck till veritabla memfontäner. Det finns belägg för en genetisk grund för vissa former av populistiskt altruistiskt beteende. Memer som lyckas koppla sin smittsamhet till sådant beteende blir automatiskt mer framgångsrika. Vi vill alla vara som de vi tycker om. Memer som påverkar hjärnans dynamik så att vi tycker "det känns bra" att handla "gott", sprids lättare i våra hjärnor. Vi får en inre moral och memerna hjälper samtidigt till att sprida moraliteten som sådan.

Memerna lär sig dessa trick som ett resultat av en memetisk evolution i parallell med den genetiska. De står från början inför problemet att inte kunna sprida sig om de inte samarbetar. Den memetiska strukturen i hjärnan måste utvecklas till en så hög grad av komplexitet att de får direkt positivt inflytande på en hjärna som fungerar bra redan utan dem. Som i all evolution driver problemet fram komplexiteten.

I Nozicks skiktade hierarkiska etikteori utgår han från en grundnivå av samarbete för det gemensamma bästa. Den grundnivån tvingas våra i sig meningslösa memetiska strukturer i hjärnan anpassa sig till för att överleva. Den innebörd samma memstruktur får genom sin påverkan på vårt beteende är ofta olika från gång till gång. Strukturerna får olika betydelse beroende på skiftande tågavgångar så att säga. Strukturerna själva genomgår dessutom en evolutionsprocess som i jämförelse får all annan evolution att verka stå stilla. Till detta kommer feedbackloopar från själva hjärndynamiken.

Moraliteten är bara ett av många samlingsbegrepp, meta-memer, för en mängd skiftande memuttryck, som av nödvändighet tolkas olika från hjärna till hjärna, även i de sällsynta fall en del av en memstruktur återskapas tämligen intakt i en annan hjärna.

Med hjälp av yttre minnen - skrivspråk, teknik, konst, mode - kan vissa tolkningar få kulturellt fäste, som komplexa religionsbildningar, men också vetenskap. Alla bygger upp modeller för hur vi bör agera i bestämda sammanhang.

Våra sinnen, som uttryck för våra gener, använder vi som generella modeller för vad som bör finnas "där ute". Det finns faktiskt ett motsvarande memetiskt generellt kulturuttryck - matematiken. Matematiken, ställer upp modeller för vad som bör finnas "där inne", d v s vilka relationer memerna som strukturer, symboler, bör, enligt matematiska bevis, ha till varandra.

Referenser: Aunger R.: The Electric Meme: A new Theory of how we think, FREE PRESS , 2002
             Blackmore S.: The Meme Machine, Oxford University Press , 2000
             Nozick R.: The Structure of the Objective World, Belknap Press , 2001