Aktuellt ezine om världsbildsvetenskap.  Arkiverat
Vecka 37

En brajt sajt
Tema uttryck
Som ensamt barn lyckades jag ofta skrika och gråta mig till sådant jag ville få göra eller ville ha, eller för den delen inte ville göra eller ha. Att förklara varför behövdes inte och om saker och ting inte föll ut till belåtenhet behövde jag naturligtvis inte ta något ansvar. Sedan var det bara att skrika igen, älskad var man ju hur som helst. Trygg var min förtröstan i detta.
Att ett litet barn inte kan förklara varför det vill det ena eller andra och därför inte behöver ta ett vuxet ansvar ser de flesta som självklart. Det finns också institutionaliserat i våra lagar. Minderåriga är inte straffmyndiga. Men vad krävs för att vuxna ska kunna ställas till svars?
I september/oktobernumret av webbmagasinet Foreign Policy
skriver astrofysikern och populärvetenskapsförfattaren Paul Davies att vetenskapen håller på att slå undan möjligheterna att utkräva ansvar i takt med att den gör vår uppfattning om en fri vilja alltmer suspekt. Detta är farligt enligt Davies, därför att en tro på någon form av fri vilja finns i alla kulturer och är en del av det som gör oss till människor. Denna tro är dessutom ett fundament i våra etiska och juridiska system.
I det allmänna medvetandet, bortom neurovetenskapen och filosofin, är den fria viljan fortfarande ett gångbart begrepp. Davies tolkar detta allmänna medvetande ungefär sålunda:
Alla har ett medvetet jag som observerar världen och fattar beslut. Detta jag har åtminstone ett visst mått av självkontroll över sitt agerande. Folk tillskrivs däför ansvar och skuld. De anses klandervärda eller aktningsvärda.
Att detta jag skulle kunna stå utanför de fysiska orsakssambanden och kunna vara en orsak till att saker händer, utan att själv vara fullständigt orsakad av sina betingelser, har den inflytelserike vetenskapsfilosofen Daniel Dennet kallat en "klen myt".
Davies menar att detta är en ännu farligare idé än den Dennet beskriver i Darwin's Dangerous Idea om evolutionsläran. Som vetenskapsman håller han med om att idén beläggs av fakta men rankar den ändå som en av de potentiellt farligaste idéerna om den får spridning i det allmänna medvetandet.
Den idé Dennet vill sprida är dock att det går utmärkt att kombinera den gängse uppfattningen om fri vilja och ansvarstagande med vetenskapens rön. Hur då? Jo, dessa rön kräver inte alls att folkuppfattningen ska överges, bara dualisternas idé om att vi är små gudar var och en som kan styra och ställa över de fysiska händelserna. I den mån dualismen ingår i folkuppfattningen bör den bekämpas som osaklig, de övriga delarna kan och bör behållas.
Men hur fria är vi när varje beslut bygger på selektiv information som ett omedvetet minneshanteringssystem tillhandahåller och när all forskning visar att känslorna dessutom styr mycket mer över hur vi hanterar den information vi får än rationella överväganden?
Det ansvarslösa barnet lär sig snart att i den "stora världen" hjälper inte krokodiltårar. Vi lär oss under uppväxten, förhoppningsvis, med hjälp av uppfostran och lite tur med gener och social miljö, att agera på ett ansvarsfullt sätt. Vi har aldrig full kontroll över skeendet, men de tekniker vi lär oss för att handla och fatta beslut, räcker för att vi ska ta på oss ansvaret för våra handlingar. Helt i linje med det allmänna rättsmedvetandet får vi ta ansvar för den karaktär vi blivit. En tillverkare av bilar får ta ansvar för fel på sina bilmodeller även om han inte har kontroll över felaktiga delar från en underleverantör. Vi får ta ansvar för våra karaktärer även om vi inte har kontroll över våra gener eller uppväxtvillkor.
De flesta av oss vill ta ansvar för vårt eget liv. Varför då? Jo, för att det är det bästa sättet att kunna hålla andra ansvariga. Vid en viss mer eller mindre godtyckligt vald ålder är vi alla (med några olyckliga undantag naturligtvis) straffansvariga. Vi kan börja bygga samhällen, som inte är perfekta, lika lite som vår fria vilja, men de duger att utforma moraliska system för fria själar med.
Referens:
Daniel C. Dennet: Elbow Room: The Varieties of Free Will Worth Wanting, Bradford Book , 1984
MedVetTekt -
veckans notiser inom Medicin Vetenskap och Teknik
Veckans Medicinska nyhet
CELLER SOM ÅTERSKAPAR HÅR
Tidiga stamceller hos embryon är celler som ännu inte specialiserat sig och har kapacitet
att ingå i vilken som av alla de 200 vävnaderna i kroppen. Man pratar också om
"vuxna" stamceller som finns i olika vävnader. Sådana har identifierats i benmärg,
muskler och hud t ex. Sådana stamceller kan utveckla sig till alla typer av celler som
ingår i den aktuella vävnaden.
Hos däggdjur finns en reservoar av stamceller i varje hårsäck. För första gången
har nu forskare vid Rockefelleruniversitetet kunnat fastställa att, åtminstone hos
möss, är dessa "sanna" stamceller. De kan reproducera sig i laboratoriemiljö och
återskapa hela hårsäckar med hårväxt och allt. Detta öppnar nya möjligheter till
behandling av håravfall framöver.
Källa:
http://www.eurekalert.org/pub_releases/2004-09/cp-gsc082704.php
Veckans Vetenskapliga nyhet
SUPERFLYTANDE FAST MATERIA
I 3:e septembernumret av Science Express lägger två fysiker från Penn State University
fram nya experimentella belägg för materia i ett nytt tillstånd. Det handlar
om helium-4 i fast form men ändå med samma friktionslösa egenskaper som hos så
kallade supervätskor. Om man la en bit av detta material på en skiva som snurrade
runt så skulle den inte följa med runt utan ligga kvar på samma ställe.
Kvantmekaniken har förutspått att det skulle finnas material med denna egenskap
och nu har man för första gången hittat experimentella belägg för detta. Denna
egenskap hos helium-4 uppträder bara vid extremt låga temperaturer, bråkdelar från
temperaturens absoluta nollpunkt.
Källa:
http://www.science.psu.edu/alert/chan8-2004.htm
Veckans Tekniska nyhet
NY TEKNIK GER RYMDHISSAR
I Science 3:e septembernummer rapporteras att man för första gången lyckats
tillverka en makroskopisk fiber av nanorör som behåller dessas otroliga
egenskaper från nanoskalan.
Nanorören av kol är var för sig starkare än stål, leder elektricitet bättre
än koppar och står emot värme bättre än diamanter. Problemet har varit att när
man försökt slå ihop dem till en fiber av användningsbar storlek för tekniska tillämpningar
har man fått nystan som inte gått att använda.
När detta problem nu är löst är det principiellt möjligt att t ex bygga hissar
från jorden upp till satelliternas omloppsbanor!
Källa: http://www.eurekalert.org/pub_releases/2004-09/uop-rsc083104.php