Tema uttryck[1]

 

RATIONELLT SEXIGA KONSTUTTRYCK

 

 

 

För 15 år sedan läste jag tegelstenen "Vår tids filosofi" med underrubriken "Filosoferna. De filosofiska strömningarna. En uppslagsbok." med Poul Lubcke som redaktör. Jag kan sammanfatta hela min behållning av boken med två citat ur densamma.

"En princip för något är det som ligger till grund för att detta något är som det är och att det kan framträda, komma till uttryck på det sätt som det gör."

"En princip för bataljmålning är inte i sig målning av en strid, liksom en regel för hur man löskokar ett ägg varken är ett löskokt ägg eller kokning av ett ägg."

De filosofiska skolorna hade alla olika förklaringar av vad sådana principer kunde tänkas bestå av. Min tolkning är att de är modeller som vi använder oss av för att åstadkomma ett uttryck.

De som vill åstadkomma ett rationellt uttryck har som grundprincip att förvänta sig att någon form av mönster är bestående. Att så ofta som möjligt lyckas välja ett mönster som är fortsatt användbart för det personliga uttrycket är i sig ett rationellt mönster. Sannolikhetspostulatet, som hela den moderna kvantfysiken grundar sig på, är bara en konsekvens av detta. Vetenskapliga modeller bör naturligtvis vara rationella att använda, så det är föga förvånande.

Men vi har mycket annat än rationella uttryck i vår arsenal. Gemensamt med djuren har vi t ex de sexuella uttrycken, flirtandet, kråmandet, spela Allan o s v. Däremot är vi förmodligen ensamma om de konstnärliga uttrycken. I betydelsen konsten för konstens skull är det uttryck som antas skilja den moderna människan från förmänniskorna.

Grottmålningar av bisonoxar i bl a Chauvet, 30000 år gamla, anses vara, tillsammans med andra liknande från istiden, just exempel på konstruktioner utifrån en idé om "bisonoxen som sådan" snarare än en ren avbildning av en enskild bisonoxe. Till skillnad från förmänniskornas klotter skulle de vara uttryck för en modern människas förmåga till symbolisk kommunikation.

Den teoretiske psykologen Nicholas Humphrey anser emellertid att de berömda målningar från Chauvet uppvisar klara tecken på att de modeller som använts tillhör förmänniskans svanesång snarare än ett genombrottsuttryck för den moderna människans mentala förmågor.

En jämförande studie mellan en autistisk, språklös flickas ritningar och grottmålningarna visar så klara uttryckslikheter att Humphrey menar att målningarna i sig inte ger belägg för att det krävs avancerade kognitiva förmågor eller avsikt att kommunicera för att åstadkomma dessa. I den autistiska flickans fall upphörde hennes förmåga att rita naturtrogna djur när hon slutligen lärde sig ett språk. Hennes modell hade varit att rita av en minnesbild och inte att först tänka på ett djur och sedan rita det. När hon började kunna klassificera djur med hjälp av språket förlorade hon förmågan att minnas med bildmässig exakthet.

Den som är lite insatt i människans utvecklingshistoria vet att språket anses ha sin begynnelse redan för en miljon år sedan. Men vad användes det till? Moderna teorier menar att språkets ursprungliga funktion var att bygga personliga relationer inom gruppen. Den språkliga modulen i hjärnan var från början mycket specialiserad på vad som med modernt språkbruk kallas social kompetens. Den gick bara att använda till att kategorisera andra människor i gruppen och relationerna till dessa. Enligt denna teori skulle det ännu inte vid istiden finnas ett språkbruk för "bisonoxen som sådan".

Liksom för den autistiska flickan är det svårt för istidsmänniskan att rita det man har språk för. De tidigaste grottmålningarna med människomotiv dyker inte upp förrän 15000 år senare än de i Chauvet. De liknar då ett barns streckfigurer och är inte alls lika naturalistiska som djuravbildningarna.

Eftersom den moderna människan genetiskt har funnits mycket längre än så är detta ytterligare en antydning om den stora betydelse "mjukvaran" har för hjärnans funktion. Kulturuttryck är inte genetiska, till skillnad från påfågelns färgsprakande stjärt. Bägge kan dock vara sexinviter.

Referenser: Quantum Probability from Subjective Likelihood, Wallace, 2003
Nicholas Humphrey: The Mind Made Flesh, Oxford University Press, 2002