Tema uttryck[1]

KAN VI VÄLJA VÅR HISTORIA?

Mitt i ishockey-vm 2004 slog det mig att en hockeyspelare som armbågas framför motståndarkassen tar för givet något som den välkände filosofen Dennet brottats med hela sitt liv: Hur kan man skaffa sig armbågsutrymme för fria tankar och handlingar i en deterministisk värld?

Modern vetenskap visar att utrymmet för måluppfyllelse genom olika uttryck är ofantligt mycket större än vad förmodligen både hockeyspelaren och filosofen tänker sig.

Inom biologin har i de stora kartläggningsstudierna det mänskliga genomet visats innehålla något mer än 30 000 gener. Det är färre än vad man tidigare har trott. Att vi klarar oss med så relativt få gener beror på att samma gen kan uttrycka sig på många sätt.

När filosofer frågar sig om vi har en fri vilja, brukar en av hörnstenarna vara, att vi bara har en fri vilja om vi kan handla på olika sätt i exakt samma situation. Hur man besvarar den frågan är beroende på hur liten man gör individen som är tänkt att besitta den fria viljan. Var sitter identiteten som har fri vilja?

Evolutionen av alla högre växter och djur kräver mekanismer för att bibehålla de genuttryck som bestäms i tidiga stadier av en organisms utveckling. Dessa bestämda genuttryck är avgörande för att en cell ska kunna behålla sin korrekta identitet. Om vi tänker oss massan av hjärnceller hos en individ som identiteten som har fri vilja så finns inget filosofiskt problem. Hjärnans inre dynamik gör att dess tillstånd alltid är olika även om vi ställs inför exakt samma situation flera gånger. Därför kan vi handla olika.

Vad händer om vi förflyttar oss till en nivå under biologi och livskemi, till fysiken, och tänker oss hjärnans totaltillstånd i ett enda ögonblick och kräver att en person med fri vilja ska kunna handla på olika sätt i just detta (eller snarare direkt påföljande) ögonblick?

Problemet är att Einsteins relativitetsteori säger oss att det inte finns ett absolut ögonblick som alla kan vara överens om är samma. Eftersom tid är beroende av rörelse, och eftersom vi alla rör oss, så är det en person kallar nu aldrig exakt samma ögonblick som en annan kallar nu, bara ungefärligt så.

Men om vi struntar i tiden och håller oss till rummet borde vi kunna bestämma att alla elementarpartiklar som bygger upp vår hjärna ska befinna sig i en och samma positioner (oavsett när de gör det) och vi ska ändå kunna handla på olika sätt i en och samma situation.

Problemet blir då att kvantmekaniken säger oss att vi inte kan bestämma positioner exakt (lika lite som vi kan bestämma ögonblick exakt). Däremot kan vi iordningställa vissa kvantsystem på exakt samma sätt och utsätta dem för exakt samma påverkan, och ändå få olika utslag varje gång utefter rums- och tidsaxlarna.

Liksom genen kan samma elementarpartikel uttrycka sig på olika sätt.

Men de olika uttryck som är möjliga är faktiskt större än så. Vad Einstein lärde oss är i korthet att man ska tänka sig rumtiden som alla möjliga positioner i alla möjliga ögonblick samtidigt! Det är helheten som är universum. Hur vi beskriver den som en eller annan historia över tid är bara ett utslag av att det är en beskrivning som är passande för oss. Med Everett har kvantfysiken givit oss en ännu större bild. Varje universum är i sin tur bara som ett kort i en korthög. I vilken ordning de ligger är inte avgörande för kortlekens vara eller inte vara. Det är alla möjliga blandningar av kortleken som är det som i sin totalitet bäst beskriver verkligheten.

Liksom allt har flera utryck, från elementarpartikel till gen och människa, har varje uttryck flera historier. Men blotta förmågan att tänka en sådan tanke (eller vilken annan tanke som helst) kräver att den närmaste omgivningen, vad gäller ögonblick och kort i stapeln som innefattar allt som finns, tillåter informations- och minneshantering mer eller mindre exakt. Mindre exakt ju längre ut i periferin från den tänkande individen man kommer. Riktigt långt ut är vi fria att välja vilken historia som helst!

Referenser: Worlds in the Everett Interpretation by David Wallace
Daniel C. Dennet: Elbow Room, Bradford Book, 1984

[1] Avsnitt under denna huvudrubrik ingår i ett bokprojekt. Det innebär inte att texten nödvändigtvis
överensstämmer med den slutliga versionen. Upphovsrätten gäller dock även denna text. Vanlig citering
är självklart tillåtet om man uppger källan och att göra länkar till dessa sidor uppmuntras.

I majnumret av Journal of Clinical Investigation publiceras resultatet av en studie som tyder på att antioxidanter i form av t ex vitaminerna E och C och betakaroten ökar leverns produktion av det dåliga kolesterolet som sätter sig i blodådernas väggar.

Antioxidanter har sedan länge ansetts bra för hälsan då de hjälper till att rensa kroppen från så kallade fria radikaler som är mycket reaktiva och skadliga. Man anser fortfarande att antioxidanter har positiva effekter men den nya studien visar att det kan finnas en baksida.

Ett forskarteam vid University of Rochester har upptäckt att hjärnan i hög utsträckning behöver göra komplexa statistiska beräkningar vid språkinlärning. Hjärnan är utrustat för att snabbt hitta relationer mellan olika ljud som är så komplicerade att de överstiger vårt medvetna förstånd.

Upptäckten kom när forskarna började titta på hur vi kan särskilja ett ord från ett annat i sammanhängande tal. När vi kan ett språk upplever vi små pauser mellan orden som egentligen inte finns där. Försökspersoner fick lyssna på stavelser sammansatta på olika sätt. Efter 20 minuters lyssnande hade deras hjärnor uppfattat statistiska samband mellan vissa stavelser och försökspersonerna kunde lätt urskilja ord i ett brus av stavelser.

Det har länge varit känt att det går att använda kvantmekanikens lagar för att åstadkomma krypterade meddelanden som inte går att avlyssna utan att de som använder koden märker det. Tekniken har demonstrerats i laboratorieförsök men har varit svår att upprepa i stor skala med tillräcklig effektivitet.

I magasinet Optics Express från den 3:e maj beskrivs det mest effektiva storskaliga testet hittills där man använder enskilda fotoner för att skicka krypterade meddelanden. Man lyckades skicka en miljon informationsbitar i sekunden mellan två byggnader 730 meter från varandra. Det är 100 gånger snabbare än någon lyckats med förut.