ATT VARA RIMLIGT OBJEKTIV

 

Min mamma reagerade alltid med starkt obehag när hon hörde om djur som plågats. "Dom vet ju inte vad som händer dom", sa hon.

Hur visste hon det?

Att veta vad som händer kunde, enligt min mamma, tydligen bara tillskrivas människorna. Djuren känner smärta men kan inte förklara den. Att förklaringar, oavsett om de bygger på vetenskap eller lösa boliner, påverkar vår upplevelse av t ex smärta är egentligen en vardaglig erfarenhet. Vi har nog de flesta av oss mer än en gång sagt någonting i stil med: "Kuren funkar bara om du tror på den!"

Jag talar naturligtvis om placeboeffekten. Det må vara en fiktiv kraft, men den verkar (fysiker talar för övrigt om centrifugalkraften som en fiktiv kraft trots att den kastar även fysiker av karuseller).

Vad har då placeboeffekten att göra med förklaringar? Jo det blir uppenbart om man ser på den defintion av en lyckad placebobehandling som Nicholas Humphrey gör i The mind made flesh:

1. Patienten måste vara medveten om att han/hon får en behandling.

2. Patienten tror på behandlingen (därför att han/hon tror på den som ger den, eller av egen erfarenhet eller läggning).

3. Patientens tro omfattar en förväntad effekt.

4. Patienten fokuserar egna resurser i enlighet med förväntningarna.

Som vi ser är alla delar av en bra förklaring och en bra förklaring genererar i sin tur alla dessa delar. Som alla inom medicinsk verksamhet vet är det däremot inte viktigt om förklaringen i strikt mening är sann, bara den ger hopp!

Vetenskapliga förklaringar bör däremot vara de mest objektivt sanna förklaringar vi har. Ofta strider de dessutom mot vardagliga erfarenheter (som i fallet med centrifugalkraften). Vardagliga erfarenheter är ju dock, som placeboeffekten visar, inte en rimlig markör för objektiv kunskap.

Den berömde filosofen Robert Nozick avslutade sitt livsverk med en monumental bok om vad som är vetenskapligt objektivt - Invariances; the structure of the objective world. Den är bra läsning för alla som tror att allt är relativt.

Just den frasens popularitet, efter relativitetsteorins ovanliga berömmelse långt utanför vetenskapliga kretsar, gjorde att Einstein själv förbannade sitt val av namn på teorin. Han hade från början tänkt kalla den "Invariantentheorie", vilket Nozick påpekar med illa dold förtjusning.

I den speciella relativitetsteorin är ljusets hastighet invariant (oförändrat) även om källan rör sig mot oss eller bort från oss. Det är ett exempel på en invarians som vetenskapen upptäckte som ingen dittills kunnat föreställa sig. I den vidareutvecklade allmänna relativitetsteorin gör Einstein småsmulor av två invarianser som alla dessförinnan trott var absoluta, rummets orörlighet och tidens absoluta gång. Den invarians som återstår när vi accelererat rör oss relativt varandra är objektet rumtiden.

Vetenskapen utgår från intersubjektivitet. Det ska inte spela någon roll under vilka förhållanden, eller av vem, en observation görs, man ska kunna använda sig av samma ekvationer. Det ställer krav på de matematiska modellerna som gör att de måste formuleras i termer av symmetrier och invarianser.

Redan i början av förra århundradet upptäckte matematikern Emmy Noether en märklig sak. För varje sådan symmetrisk matematisk modell finns det en mätbar kvantitet som förblir konstant under alla observationsförhållanden. Energins bevarande och oförstörbarhet genom alla transformationer är t ex bara en sådan konsekvens av att samma observation kan göras vid olika tidpunkter. Rörelsemomentets bevarande är en konsekvens av att samma observation kan göras på olika ställen i rummet. Elektrisk laddning bevaras som en konsekvens av att samma mätning kan göras på olika faser i den kvantfysikaliska vågbeskrivningen av verkligheten.

Kanske kan man säga att vetenskapen finner mer och mer objektiva skalor att jämföra sina observationer med. Jag har i Draget från oändligheten sagt att Bayesiansk analys gör det möjligt att jämföra allt med avseende på rimlighet.

Hur rimligt är det?

Om det inte finns någon absolut sanning, utan bara större eller mindre rimlighet, hur kan vi då nå kunskap? Detta blir ett återkommande tema, tema kunskap, framöver.