Populär Världsbildsvetenskap
    med MedVetTekt    © 1998 1999 2000 2001 2002 2003
Skicka en tom e-post för gratisnummer  
   INDEX
   LIVSSYN
   WEBBOK
   EZINE
   LÄNKAR
   KONTAKT

Beställ min bok i tryck! Draget från oändligheten. Nu i tryck!




Tema Närvarokänsla
Del 1
Ingen idé utan känslor
Del 2
Det psykiska arvet
Del 3
Anden ur flaskan


Neuroteologi














Webdesign Indexkompaniet Nilsson HB


Framsidan
Bokpresentation
Publicerat
Förlagsutgivning
Vem är jag

Aktuellt om världsbildsvetenskaplig forskning.   Arkiverat

PicoSearch
  Hjälp

  Vecka 50

 En brajt sajt

 

 

ETT SUPERLANDSKAP AV VAKUUM

 

När Stephen Hawking var i Stockholm för ett tag sedan ställde han själv vid sin föreläsning frågan om supersträngteorin skulle komma att svara på frågan om varför universum finns. Han gav själv svaret: Nej!

En av supersträngteorins mest berömda teoretiker, Leonard Susskind, har nyligen i populära artiklar och i vetenskapliga rapporter, sagt att supersträngsteorins svar snarare är en typ av svar han och andra som arbetat med teorin inte hade förväntat sig.

Supersträngteorin är den teori de flesta vetenskapsmän tror kommer att bli den övergripande teori som förmår att binda samman kvantfysiken och den allmänna relativitetsteorin. Från början trodde supersträngteoretikerna att svårigheterna att hitta denna teori mest berodde på den oerhört svårtillgängliga matematiska formen för supersträngteorin. Det medförde att man bara kunde arbeta med approximativa lösningar som medgav tiotusentals olika formuleringar. Man trodde dock att det skulle visa sig finnas en enda logisk lösning när man kunde lösa ekvationerna exakt.

Så småningom lyckades man få ner antalet kandidater till den slutliga supersträngteorin till fem. I vad som kallats den andra supersträngrevolutionen i slutet av förra milleniet kunde man hitta "dualiteter" mellan dessa fem kandidater, samt ytterligare en som funnits sen gammalt, supergravitationsteorin. Bakom dem alla tycktes en hägrande moderteori finnas, M-teorin.

Men teoretikerna skulle överraskas av sina matematiska lösningar ännu en gång. Det visade sig att det mellan de nu totalt sex lösningarna fanns ett kontinuum av lösningar för M-teorins så kallade vakuumtillstånd. Det innebar att moderteorin var en best med inte sex ben, inte med tiotusentals fötter, utan med ett reellt oändligt antal skiftande skepnader.

Vilka svar kan en sådan teori ge oss om vårt ändliga tillstånd? Den världsbild som skymtar fram beskriver Susskind som ett landskap. Men det är ett ytterst märkligt landskap. Det är ett landskap som består av det vi brukar kalla tomheten.

Alla fysiska teorier har ett grundtillstånd. Det lägsta tillståndet om man så vill. Fysikerna kallar det vakuumtillståndet. De andra tillstånden en modern fysisk teori beskriver är elementarpartiklarna, naturkrafterna samt naturens symmetrier. I samtliga fall utgår beskrivningarna från ett enda unikt vakuumtillstånd.

Supersträng-/M-teorins ekvationer ger lösningar med supersymmetriska partiklar och masslösa fält. Antalet lösnigar är oändligt många och ingen av dem motsvarar den värld vi ser omkring oss. Vår vanliga värld är inte supersymmetrisk. Teoretikerna letar därför efter "öar" bland alla de supersymmetriska lösningarna som inte är supersymmetriska, utan vakuum utan supersymmetriska partiklar. Dessa utgör då ett landskap som kan läggas till grund för fortsatta beskrivningar av den materiella världen. Susskind tror att "landskapet" består av ett ändligt men oerhört stort antal öar. Han talar om googleplexer. Det är fullständligt löjligt stora tal som kan skrivas som 10 upphöjt med ett tal med hundra siffror.

Med så stora tal är det oundvikligt att någon av alla dessar öar i landskapet har betingelser som leder till vårt universum. De senaste idéerna inom supersträngteorin verkar vara att allt kan beskrivas som matematiska resonansfenomen i en slags Matrix där slumpen styr!

Jag vet inte om jag med detta vill uppmana till att använda ledigheten under helgerna att titta på Matrixfilmerna. Själv har jag beställt böcker för att kunna avsluta Närvarotemat på ett snyggt sätt. De första tre delarna av Närvaroboken ligger nu ute för samlad läsning. Populär Världsbildsvetenskap återkommer med nya nummer en bit in på det nya året. God helg!

Referens: http://arxiv.org/abs/hep-th/0302219




MedVetTekt - veckans notiser inom Medicin Vetenskap och Teknik

Veckans Medicinska nyhet

                       IHÅLIGT EBOLA VACCIN

Amerikanska armens forskningsinstitut för smittsamma sjukdomar publicerade i veckan en rapport om att man lyckats göra möss 100% immuna mot Ebola med en ny typ av vaccin.

Vaccinet har framställts av två proteiner i Ebolaviruset som sammansatts för att likna viruspartiklarna och därmed framkalla en respons av immunförsvaret. Eftersom de virusliknande partiklarna helt saknar genetiskt material kan de inte framkalla någon som helst sjukdom hos mottagarorganismen som luras att starta ett immunförsvar på grund av deras yttre likhet med det fruktade Ebolaviruset.

Källa:   http://www.eurekalert.org/pub_releases/2003-12/uamr-evp120903.php

Veckans Vetenskapliga nyhet

                       HALTANDE GÅNG I CELL

Biofysiker vid Stanforduniversitetet har lyckats ge svar på en fundamental fråga inom molekylärbiologin: Hur rör sig transportmolekylen kinesin?

Kinesin är en arbetshäst inom våra celler. Den tar med sig kromosomer och annan livsviktig last på färder längs små "molekylstigar" inom cellen. Utan dess arbete skulle en befruktad cell inte komma någonstans, inte ens till embryostadiet. Den hakar på sin last där bak och häver sig fram medelst två klotformade "huvuden" som den använder likt en akrobat som häver sig upp på en stege med bara armarna.

Man har med ny teknik kunnat följa dess gång, ca 100 "steg" i sekunden, inne i cellen. Den hasar sig inte fram likt en mask utan promenerar i rask takt, fast med en lätt haltning!

Källa:   http://www.eurekalert.org/pub_releases/2003-12/su-ssp120503.php

Veckans Tekniska nyhet

                      SÄTT LJUS PÅ SKUGGORNA 

Vladimir Brajovic heter en robottekniker som uppfunnit något som kan komma bra till användning för att rädda alla julfoton tagna i dåliga ljusförhållanden.

Uppfinningen kallas skuggilluminator och togs ursprunglingen fram för att bättra på robotseende. Skuggilluminatorn simulerar det mänskliga ögats förmåga att urskilja detaljer trots dålig belysning. Den undersöker själv den ursprungliga bilden och räknar ut hur ljusstyrkan bör ökas i delar av densamma samt skärper upp detaljupplösningen.

Källa:  http://www.eurekalert.org/pub_releases/2003-12/cmu-cmc120903.php