Tema närvarokänsla[1]

 

 

VAR KOMMER KULTUREN IN?

 

En ny kunskap kan röra upp känslor. Det spelar ingen roll hur du får reda på att din partner är otrogen, det är informationsinnehållet, inte informationskanalen, som upprör dig.

Signaler till nervsystemet kan uppenbarligen bära med sig information vid sidan av sinnesförnimmelsen. Om du läser ett brev eller hör det pratas eller om du helt enkelt ser det som det skrivs eller pratas om spelar ingen större roll för de känslor som rivs upp inom dig.

Det är i och för sig inte konstigt att en ny insikt, eller en idé, föder känslor. Vi kan inte tänka utan känslornas ackompanjemang. Att den information som bärs fram av våra gener är fysisk är heller ingen svårsmält tanke. Finns det fler budbärare?

En konstnär sa i TV en gång, att måleri är den enklaste av alla konstformer. "Det är bara att lägga på färg, tills det liknar!" Att påverka något "tills det liknar" är grunden för all reproduktion naturligtvis.

När målaren tittar på sitt motiv påverkas hans mentala tillstånd, som i sin tur påverkar hans hand med penseln, för att till slut skapa en målad bild av motivet. Om det inte är abstrakt konst så liknar motivet och bilden varandra. När tavlan hängs upp i ett galleri kan flera människor uppleva mentala tillstånd som liknar den upplevelse de skulle ha haft av motivet självt, t ex ett landskap om det är en landskapsmålning.

Budbärarna av informationen är här det mänskliga nervsystemet. Informationsöverföringen innebär en reproduktion av mentala tillstånd i flera hjärnor. Hjärnorna själva är ett resultat av informationen i våra gener, så man kanske kan säga att generna fortfarande indirekt är informationsöverföringens budbärare. Låt oss titta närmare på hur långt genernas inflytande sträcker sig inuti våra hjärnor.

Det som händer i hjärnan händer framförallt i kopplingarna, när hjärnan kopplar från ett tillstånd till ett annat. Hjärnans kopplingar kallas synapser. I varje kubikcentimeter av hjärnbarken finns sisådär en miljard synapser som knyts samman med utskott från nervcellerna som bildar ett kopplingsnät som i detta lilla utrymme är ungefär fyra kilometer långt! Varje enskild nervcell i detta enorma nätverk (i hela hjärnan finns över 100 triljoner kopplingar) påverkas av upp till 10000 synapser från ett tusental andra celler.

Genernas sätt att styra utvecklingen av dessa kopplingar sker, som alltid när det gäller gener, genom produktion av proteiner. När det gäller att ha koll på synapserna delegerar DNA produktionen av proteiner till specifika RNA-molekyler som producerar proteiner "på plats" ute vid synapserna. Proteinerna reagerar på förändringar i kopplingarnas styrka. Dessa elektro-kemiska förändringar sker på tusendelen av en sekund. Proteinerna "håller fast" styrkeförändringarna i tidsintervall från en sekund och uppåt. Den här mekanismen, som ansvarar för långtidsminnet, är alltså indirekt styrd av den genetiska evolutionen, även om det direkta innehållet i minnena hämtas från organismens livserfarenheter.

Som den uppmärksamme läsaren sett finns det utrymme för en annan evolution som kan pågå i ca 1000 generationer, från en millisekund till en sekund. I det här tidsintervallet lägger korttidsminnet ut ett spår som proteinerna kan befästa i långtidsminnet. Rallarna bakom det spåret jobbar utanför varje genetisk kontroll. De påverkas dock av informationen i t ex en landskapsmålning. De är kulturarbetare.

Referenser: Robert Aunger (2002) The Electric Meme: a new theory of how we think.