LIVET VI INTE KÄNNER

I höstens tidigare temanummer om närvarokänsla fanns bland annat en inbjudan till en spekulativ historia om känslornas uppkomst på ytan av en celliknande struktur. Att kemiska processer kan ge upphov till bubblor med ett inre och ett yttre med en avskiljande hinna är oproblematiskt. Det spekulativa i historien om känslornas början låg i den påföljande evolutionen. Hur kan icke-levande bubblor jämföras med levande celler? Hur kan något som liknar en biologisk evolutionsprocess uppkomma?

En ny upptäckt som presenterades den 17:e september i New Scientist verkar ge ett svar på dessa frågor. Livets början kan vara mycket enklare än man hittills trott.

Forskare vid Cuzauniversitetet i Rumänien har gjort laboratorietester på joniserad gas som fanns i den tidiga jordens atmosfär, före livets uppkomst, till följd av de kraftiga elektriska stormar som härjade då. Man skickade högvolts miniatyrblixtar genom gasen och fann att sfäriska bubblor bildades med gas innesluten av två lager med negativ och positiv laddning. Så långt ingen större dramatik kan tyckas. Men man fann snart också att dessa "bubblor" kunde kopiera sig meddelst delning!

Vilka fler grundläggande livsegenskaper krävs för att en biologisk evolutionsprocess ska starta? Biologer brukar kräva informationsutbyte, metabolism och tillväxt. Gasbubblorna sänder ut elektromagnetisk strålning som påverkar vibrationerna hos atomerna inneslutna i andra bubblor och därmed den elektromagnetiska strålning dessa i sin tur sänder ut; ergo informationsutbyte. Bubblorna kan också ta upp neutrala atomer i den omgivande gasen och genom att splittra dessa i elektroner och joner göra sig större; ergo metabolism och tillväxt.

De rumänska forskarna tror att dessa "bubblor" i själva verket bör benämnas celler. De har allt som krävs för att en biokemisk evolutionsprocess ska kunna starta. Den traditionella uppfattningen, att det efter miljoner år av fritt kombinerande av aminosyror och primitiva proteiner kunde uppkomma en cellstruktur som uppfyllde alla minimala krav på liv, skulle alltså kunna ersättas med dessa på mikrosekunder naturligt uppkommande gasceller i en miljö som liknar den som tidigare fanns på jorden och som kan finnas på många andra ställen i världsrymden.

Dessa laboratorieexperiment visar att livets uppkomst inte behöver vara en så extremt ovanlig händelse som man hittills trott. De visar också att den biokemiska evolutionen kan starta långt innan aminosyror och RNA eller DNA kommer in i bilden. Evolutionen kan därmed ha tagit helt andra vägar än de som utvecklats på jorden. Utomjordiskt liv i former som ingen ha kunnat föreställa sig blir därmed en, inte bara kittlande, utan också trovärdig möjlighet.

I nästa nummer återupptar vi vårt hösttema, med den fortsatta historien om närvarokänslan - Del 2. De hittillsvarande temanumrens artiklar finns alla samlade under rubkriken Tema Närvarokänsla - Del 1 Ingen idé utan känslor. En repetion anbefalles inför den andra delens ruskigheter. Vi släpper då anden ur flaskan!

Referens: http://www.newscientist.com/news/news.jsp?id=ns99994174

Nu har kommit ytterligare belägg för att vanliga smärtstillande läkemedel som innehåller acetylsalicylsyra skyddar mot hjärtattack. Forskare i Florida har publicerat resultat från kliniska tester med över 55000 personer. Resultaten visar att risken för att få en första hjärtattack minskar med hela 32 procent. Resultatet visar också att den sammantagna risken att dö av hjärtattack, andra hjärtkärlsjukdomar eller stroke, minskar med 15 procent.

Den skyddande effekten hos acetylsalicylsyra, som finns i vanlig magnecyl, har har belagts i flera vetenskapliga rapporter sedan 1980-talet. Att den just reducerar risken att få en första hjärtattack är särskilt viktigt, eftersom 80 procent av alla under 65 år som dör av hjärtkärlsjukdomar i västvärlden dör av den första hjärtattacken.

Det finns något som biologer kallar funktionellt hänvisande kommunikation. Det betyder att ge en abstrakt framställning av något. Ett mycket begränsat antal arter använder detta sätt att kommunicera. Människor, naturligtvis, gör det, men också bin. Åtminstone vissa bin, dvs de bisorter som genom att dansa kan visa de andra bina i vilken riktning och hur långt bort de hittat en bra honungskälla. Vissa bisorter nöjer sig med att lämna ett luktspår efter sig, ända från honungskällan hem till bikupan.

Ett team av biologer som studerat honungsbin i Brasilien har funnit att det också finns bin som väljer att lämna ett kortare luktspår, men inte ända fram till kupan. Upptäckten gör det lättare att evolutionstiskt förklara hur binas funktionellt hänvisande kommunikation kan ha uppkommit stegvis. I sin kamp om födan har olika bigrupper försökt att lura varandra genom att inte lämna luktspår ända fram, som även andra bin som inte tillhör den egna kupan kan använda för att hitta honung. Stegvis har då ett sätt att genom åthävor för den egna gruppen berätta var spåret börjar kunnat utvecklats.

Natten mellan den 27:e och 28:e september ska Europas första månsatellit skjutas upp. Den heter SMART-1 och väger bara 367 kilogram och skulle rymmas, sånär som på en 14 meter lång solpanel, i en låda som bara var en meter hög och bred. Europas rymdstyrelse (ESA) har valt svenska rymdstyrelsen (SSC) som huvudleverantör till projektet.

SMART-1 använder, som första Europeiska rymdfarkost, jondrift för sin framfart. Energin till strålen av joner som driver farkosten kommer från solpanelen. Jondriften är en mycket plats- och energibesparande drivform för farkoster som gör interplanetariska resor. Resan till månen blir en test för längre resor för Europeiska rymdfarkoster i framtiden.