Populär Världsbildsvetenskap
    med MedVetTekt    © 1998 1999 2000 2001 2002 2003

Lennart Nilsson  
   INDEX
   LIVSSYN
   WEBBOK
   EZINE
   LÄNKAR
   KONTAKT

PVs OnlineForum





Webdesign Indexkompaniet Nilsson HB

Framsidan
Bokpresentation
Publicerat
Förlagsutgivning
Vem är jag

Aktuellt om världsbildsvetenskaplig forskning.   Arkiverat

PicoSearch
  Hjälp

Vecka 35

                Tema närvarokänsla[1]

 

 

ÄR DET NÅGON HEMMA?

 

"Hallå, är det nån hemma?"

Dottern har kommit hem från skolan och jag svarar, att jag är hemma. Tystnad.

"Hej sa jag!" Fortsatt tystnad.

"Varför svarar du inte?"

"Det är ju ingen hemma." Gråter hon?

"Va!!? Jag är ju hemma."

"MAMMA ÄR INTE HEMMA!" Storgråt.

Den här lilla episoden, ur det verkliga livet som pappa, har av någon anledning bevarats intakt i mitt minne. Mitt episodminne är en stor del av vem jag är. Ur mängden av episoder jag kan dra  mig till minnes växer föreställningen om mitt jag.

Föreställningen om mitt jag, att det finns någon hemma som varit med om alla dessa episoder, är så stark att jag tar för givet att alla andra föreställer sig det också. Men som vanligt här i världen är det farligt att ta något för givet enbart på grund av den subjektiva upplevelsen av absolut visshet.

När allt kommer omkring är en stor mängd vanliga, psykiskt stabila, människor i USA helt säkra på, att de någon gång blivit bortförda av utomjordingar som utfört experiment på dem i rymdskepp. Med hjälp av särskilda terapeuter, som specialiserat sig på att hjälpa människor som utsatts för detta, att "komma ihåg" vad som "verkligen" hänt, har de nu episodminnen av dessa händelser, som är lika säkra som mitt minne av dotterns hemkomst från skolan, den där dagen för många år sedan, när jag satt och arbetade hemma framför datorn.

Så även om det är händelser från den verkliga världen vi har i våra tankar, så kan vi styra och ställa med dem till oigenkännlighet. Men den visshet som kommer från den privata närvarokänslan då? Den s k vissheten är inte ett dugg säkrare än våra minnen. Själviakttagande är att iaktta föreställda händelser. Experimentell psykologi har visat att upplevelsen är en efterkonstruktion av vad som bör vara vid handen och inte ögonblicksbilder. Vi upplever aldrig verkligheten direkt, vi upplever den genom sinnesavtryck, d v s minnen.

Nåväl, vad man än kan tycka om innehållet i den subjektiva upplevelsen, så är väl ändå själva närvarokänslan det enda vi är riktigt säkra på här i världen? Åtminstone om vi bortser från sådant innehåll som felaktigt och slentrianmässigt fått vidhänga begreppet. Att reagera på omvärlden kräver t ex ingen närvarokänsla. Det gör varje termostat, utan att vi för den skull tror att det är någon hemma i termostaten.

Är det någon hemma i amöban? I spindeln?

Spindeln brukar användas av medvetandefilosofer som exempel på en avancerad varelse som lever i världen utan att veta om det. Den fråga dessa filosofer ställer är denna: Hur känns det att vara en spindel? Och svaret brukar vara: Det känns förmodligen inte alls!

Om du tycker att det verkar vara ett märkligt svar, med tanke på det mycket intrikata arbete det måste vara att väva ett spindelnät, så kan du säkert dra dig till minnes tillfällen du utfört vardagssysslor, utan att egentligen ha varit närvarande. Många som kör bil till sitt arbete kommer ofta på sig själva med att ha kört hela sträckan utan att ha något minne av det, därför att de varit upptagna med något annat i sina tankar. Och inte har väl autopiloten i ett jumbojetplan närvarokänsla?

Men om jag skulle sluta att blanda bort korten och återgå till det avsedda, nämligen närvarokänslan. Jag tror att vi kan vara överens om, att vi bara kan känna närvarokänsla när vi känner den. Men oj vad det är svårt att få meningen i den meningen att sjunka in!

Om jag sluter ögonen och försöker låta bli att tänka eller känna något överhuvudtaget, så verkar det stört omöjligt. Jag är alltid hemma när jag tittar efter i min egen föreställning så klart. Men liksom mitt synfält har en blind fläck så skulle en hemlös närvaro inte kännas alls.

Vi kanske är hemma mycket mer sällan än vi tror…



[1]  Avsnitt under denna huvudrubrik ingår i ett bokprojekt. Det innebär inte att texten nödvändigtvis
överensstämmer med den slutliga versionen. Upphovsrätten gäller dock även denna text. Vanlig citering
är självklart tillåtet om man uppger källan och att göra länkar till dessa sidor uppmuntras.  




MedVetTekt - veckans notiser inom Medicin Vetenskap och Teknik

Veckans Medicinska nyhet

                       PROGRAMMERAD FETMA

Sjuklig fetma blir allt vanligare, inte bara i USA (där 32 procent av den vuxna befolkningen är sjukligt fet) och i västvärlden i övrigt, utan också i allt högre grad i utvecklingsländer som Indien och Kina. Den snabba ökningen gör att genetiska förändringar kan uteslutas som förklaringsmodell. Däremot tyder såväl djurförsök som befolkningsstudier på att genernas effekt kan förändras till följd av miljöpåverkan i fosterstadiet.

Tidigare har det varit svårt att skilja på effekterna av påverkan före födseln och av livsbetingelser efter födseln. Nyare banbrytande forskning har dock kunnat visa att effekter av fostermiljön "programmerar" individen till mindre fysisk aktivitet senare i livet, samt till utveckling av abnorma ätvanor. Detta kommer som en belastning ovanpå de fysiologiska effekterna, som förändrad näringsomsättning.

Källa:   http://www.eurekalert.org/pub_releases/2003-08/aps-cpm082503.php

Veckans Vetenskapliga nyhet

                       RADERBARA STABILA MINNEN

I samband med att vi skaffar oss ett nytt minne av en specifik händelse pågår en slags mognadsprocess. Experterna säger att minnet konsoliderar sig. När ett minne väl är konsoliderat blir det oåtkomligt för yttre påverkan. Men det finns ett tidsfönster (en till två timmar efter händelsen) då minnet kan raderas ut med hjälp av yttre påverkan eller droger.

Den gängse uppfattningen har varit att minnen bara konsoliderar sig en gång. Men nyare vetenskaplig forskning har visat att varje gång man drar sig till minnes den tidigare händelsen sker en ny konsolidering och ett kort tidsfönster öppnar sig då minnet kan raderas genom lämplig påverkan.

En ny studie vid Weizmanninstitutet i Israel, under ledning av neurologiprofessor Yadin Dudai, ger belägg för att ju stabilare en minnesbild är, t ex att man bara associerar gott eller ont med ett visst minne, desto nödvändigare är det att konsolidera minnet på nytt vid varje minnesåtkomst. Med andra ord kan stabilare minnen lättare raderas!

Källa:   http://www.eurekalert.org/pub_releases/2003-08/wi-npg082003.php

Veckans Tekniska nyhet

                       INTELLIGENTA DAMMPARTIKLAR

Kemister vid Kaliforniauniversitetet i San Diego har tagit fram pyttesmå kiselkorn som spontant slår sig samman och orienterar sig i sin omgivning. Detta anses vara ett första steg mot att utveckla "robotar" av sandkornsstorlek.

Kemiprofessor Michael Sailor kallar dem intelligenta dammpartiklar. Målet är att de ska kunna röra sig fritt i så små utrymmen som våra blodådror. De ska kunna gå till specifika ställen och rapportera till omvärlden om de där rådande kemiska förhållandena. Om de hittar en cancercell ska de också kunna förstöra den.

Källa:  http://ucsdnews.ucsd.edu/newsrel/science/smartdust.htm