VI ÄR TROLIGEN SIMULERADE

Martin Rees är en av demest inflytelserika vetenskapsmännen inom astrofysik och kosmologi. In enartikel för Edge19 maj 2003 "In The Matrix" sammanfattarhan de senaste årens resultat inom sina specialgebit.

Han säger att mycket avdet han frågat sig under sina 35 år inom vetenskapen har de senaste åren fåttdefinitiva svar. Att universum består av 4% atomer, 25% mörk materia och 71%mörk energi är nu lika säkert som att jorden är rund. Lika säkert är också attuniversum är platt, dvs att även en jättelik triangel i kosmos har vinklar somtillsammans bildar 180 grader, varken mer eller mindre. Detta visste man intesäkert ens för bara två år sedan!

Bara det senaste årethar en annan "gammal" idé fått starkare stöd i och med de snabbaframstegen inom supersträngteorin, den bästa teori vi för närvarande har föratt förklara de fundamentala naturlagarna. Det är idén att det kan finnas mångavärldar, där vårt universum bara är en i en mångfald. En av experterna inomsupersträngteorin, Lenny Susskind, hävdar nu att det ekvationerna visar att detkan finnas fler universa än det finns atomer i vårt universum, och att man kantänka på hela mängden universa som ett slags biosfär med universa med olikakomplexitet och naturlagar.

Rees drar av detta sammaslutsatser som svenskarna Max Tegmark (vars framsideartikel i majnumret avScientific American fastslår det nästan oundvikliga i att vi befinner oss i enav många, många världar) och Nick Boström (som i en nyartikel hävdar att de nuvarande gängse kosmologiska teorierna visar på enverklighet så stor att alla möjliga observationer någonstans redan är gjorda.Detta ställer till problem för testbarheten av vetenskapliga teorier. Reesmenar att livets informationsbehandling inte behöver vara det mest komplexa;det finns förmodligen universa där superkomplexa maskiner kan simulera intebara en liten del av verkligheten, utan delar av ett helt universum.

Sådana simuleringar ärförmodligen fler än antalet universa, eftersom ett universum kan innehållaflera av dessa maskiner.

Det innebär också enligt Rees, Boström och andra att det är mersannolikt att vi befinner oss inuti en sådan simulering än att vi skullebefinna oss  så att säga på bottennivånav verkligheten!