[1]  Kulturell utveckling kan beskrivas med hjälp av memer  på samma sätt som biologisk utveckling bäst beskrivs med hjälp av gener. Se kapitlet Kulturvetenskap http://hem.bredband.net/b124876/KULTURVETENSKAP.htm i webboken Draget från oändligheten  

ATT STUDERA DET GODA HANDLANDET

Med den trendiga - och ovederhäftiga - kunskapsrelativismen har sociologisk kunskapsinhämtning åtskilligt misskrediterats. Sociologi söker som all vetenskap efter lagar. I relativismens tolkning kunde existensen bestå av än det ena än det andra som sedan tolkas som fakta eller lagbundna samband inom ett viss kultur på en viss plats vid en viss tid. Som vetenskapsman utgår en sociolog tvärtom från att saker och ting inte bara sker eller ens inte bara sker med viss regelbundenhet utan att en uppsättning lagar och mönster styr skeendet och att hans uppgift är att studera verkligheten utifrån den uppfattning av dessa lagar och mönster han för tillfället har.

Durkheim och Weber, sociologins stora klassiker, definierade sociologin som den etiska vetenskapen respektive det vetenskapliga studiet av meningsfullt handlande. Kan man verkligen utgå från lagar och mönster om ändamål och etik är sociologins studieobjekt?

För att kunna fortleva som art och fortplanta sig måste människan underhålla sin organism och tillägna sig de ämnen som hon behöver från den yttre natur som omger henne. Ett yttre samband (av ett eller annat slag) till den egna uppfattningsförmågan föresvävar varje vetenskapsman och är den praktiska utgångspunkten för all vetenskap. Vi kan kalla varje enskild vetenskaplig disciplins syn på detta samband (det nödvändiga inslaget av ontologi) dess första lag.

Denna kunskapens beroendeställning, och vilka slutsatser man kan dra därav, har länge varit föremål för spekulationer inom kunskapsteorin. Den förste som försökte angripa problemet vetenskapligt var (faktiskt) Karl Marx, grundaren av det kunskapssociologiska synsättet. Observera att hans berömda insikt "man tänker annorlunda i slott än i koja" inte betyder att de fakta man tänker om är relativa.

Men uppfattningsförmågan söker uppenbarligen inte bara strukturera det som är utan också det som bör vara. Historiskt har processen givit flera resultat; religion, filosofi, moral, politik, rätt - och sociologi! Jmf Durkheims och Webers defintioner av ämnet.

Sociala system, sociologiska grupper består av individer som ständigt står inför olika val. Komponenterna i en valsituation är

1) den väljande individen
2) dennes (funktionella) omgivning
3) möjliga handlingssätt
4) möjliga utfall i den givna omgivningen.

Mönstret och regelverket hos ett socialt system eller social grupp påverkar valets utfall efter fyra funktioner

1)graden av tillgänglighet av valsituationer med effektiva valmöjligheter
2)graden av effektivitet av gjorda val
3)graden av förenlighet mellan gjorda vals utfall
4)graden av relativt värde (intentionsgraden) hos dessa utfall.

Sociologins huvuduppgift är (bör vara) att hitta mönster och regelverk för social samvaro som maximerar så långt möjligt under rådande förhållanden värdet på dessa fyra funktioner och att studera befintliga sociala sammanhang utifrån om de rör sig en maximerande (variationsberikande) eller minimerande (variationsnedbringande) riktning.

MEMETISKA LABORATORIEMODELLER

´Cogito Ergo Sum` är ett s k "filosofiskt resultat" som den store 1600-talsfilosofen René Descartes kom fram till. Det betyder ungefär: ´Jag tänker alltså är jag till`. Men vad innebär det att tänka? Och hur går det till och varför tänker vi?

Som den store evolutionsbiologen Ernst Mayr påpekat är dessa vad, hur och varför alltid återkommande frågor när vetenskapen försöker lösa de stora mysterierna. Biologiska arter upprätthålls genom att individer med artens egenskaper regelbundet återföds. Men en exaktare beskrivning av vad en art är blev möjlig först när frågan om hur egenskaperna överförs blev besvarad med upptäckten av den genetiska mekanismen bakom det naturliga urvalet. Syntesen av den Mendelianska genetiken och Darwins evolutionslära ger den moderna biologin dess artbegrepp samtidigt som den förklarar varför arter uppkommer.

Enligt Mayr besvaras frågan om varför ett fenomen existerar alltid med dess evolutionshistoria. Det knepiga ligger i att hitta något som motsvarar den biologiska evolutionens genetiska mekanism inom andra kunskapsområden. En annan berömd evolutionsbiolog, Richard Dawkins, har förutom teorin om "Den själviska genen" också lanserat begreppet mem. Memen är det mänskliga tänkandets motsvarighet till biologins gen.

När den memetiska mekanismen bakom tänkandet är lika klarlagd som den genetiska börjar saker bli spännande. I mars 2002 publicerade ett antal forskare en rapport i tidskriften Genetics där det beskrivs hur en evolutionsmodell utvecklad i laboratoriet kunde användas för att förutse hur en bakteriefamilj utvecklar resistens mot antibiotika. Det var det överblickbara i denna supersnabba evolution som gjorde experimentet möjligt.

För bara 40 år sedan utvecklade en bakteriefamilj för första gången resistens mot antibiotika. Den gjorde det med hjälp av en gen som kallas TEM-1. Vad man nu gjort i laboratoriet är att man tagit miljontals av denna gen och manuellt givit var och en av dessa gener en unik mutation och därefter stoppat tillbaka generna i cellerna. Det visade sig då att några få "handgjorda" mutationer gjorde att bakterierna blev än mer motståndskraftiga mot antibiotika. Under de 40 år som det naturliga urvalet fått verka på samma genhar det i naturen uppkommit just dessa mutationer.

Kulturellt/teknisk utveckling är snabbare än biologisk. Memetiska modeller skulle därför snabbt kunna testas mot verkligheten. Nu kanske någon invänder att det är omöjligt att förutse var det mänskliga tänkandet tar vägen. Det trodde man om möjligheten att förutse biologisk evolution också. Före artikeln i Genetics var det en allmän uppfattning att det naturliga urvalet bara kunde studeras "i fält". Men eftersom laboratoriemodellen är en extremt uppsnabbad evolution och eftersom den stämmer med verkligheten kan den användas att förutse hur bakterier anpassar sig för att överleva nya förbättrade antibiotiska medel.

Vem blir först med att hitta en fungerande memetisk modell som i datorsimuleringar kan förutse förväntningarnas betydelse för börsvärdet?

VAD ÄR ETT RÄTTVIST UTTRYCK?

Av personlig erfarenhet vet jag hur svårt det är att ha distans till sig själv. Det är dock just detta som krävs för att öppna upp moralperspektivet. Vad är då detta perspektiv?

Uppenbarligen begränsas det inte till sådant som "det som är bra för vår art" eller"det som gynnar våra geners överlevnad" eller något åt det hållet. Den gamle 1700-talsfilosofen David Hume ansåg visserligen att det fanns naturliga motiv för många av våra handlingar, men att den moralitet som uppkommit ovanpå dessa bör ses som uttryck för"artificiella" värden, såsom rättvisa. Moral kan jämföras med teknologi. Det är då inte konstigt att språket är en viktig del av moralkonstruktionerna.

Inom vetenskapen talar man om tekniska definitioner, till skillnad från hur ord används i vanligt tal. Vetenskapsfilosofen Dennet har i Darwin's Dangerous Idea försökt ge en "teknisk definition" av rättvisa.

Dennet börjar med att fastslå att moraliskt handlande har samma begränsningar som alla handlingar som är till för att lösa ett uppkommet problem. Vi kan aldrig veta att vi har hittat rätt lösning, men det är rättfärdigt att handla på det bästa sätt vi kan.

Dennet inbjuder oss till ett tankeexperiment. Anta att ett stipendium ska utdelas till årets mest lovande filosofistuderande. Du är professor vid den filosofiska institution som utannoserar priset. När ansökningstiden gått ut har institutionen fått in 250000 ansökningar som uppfyller kraven, de flesta av dem med många bilagor. Du inser snabbt, att om alla ansökningar ska gås igenom noggrant så hinner institutionen aldrig dela ut stipendiet i tid, alternativt skulle det kosta så mycket att administera ett sådant upplägg att det inte skulle finna några pengar kvar, varken för institutionen eller för stipendiet. Hur skulle du som professor och ytterst ansvarig för att lösa problemet agera?

Dennet har ställt ett antal av sina professorskollegor och många av sina studenter inför detta problem. De flesta verkar föreslå en blandad handlingsstrategi i den här stilen:

(1)       börja med ett enkelt urvalskriterium, t ex vikten på ansökningshandlingarna (sålla bort de lättaste och de tyngsta)

(2)       välj slumpmässigt ett mindre antal av de åsterstående ansökningarna

(3)       tillsätt en kommitté som noggrant går igenom dessa och röstar fram en vinnare.

Detta sätt att hantera problem är ett fundamentalt mönster som återkommer inom många områden och har studerats sedan 50-talet inom beslutsteori. För det första kan vi aldrig ta hänsyn till allting, så vi använder ett grovt kriterium som är bättre än ren slump för att få ner informationsmängden (förmodligen gör vårt omedvetna minneshanteringsmaskineri samma sak när det bestämmer vad vi ska minnas och inte minnas). För det andra måste vi avsäga oss kontrollen över skeendet ett slag så att slumpen ger all återstående information samma chans att nå fram. Till slut tar vi tillbaka kontrollen och avgör med en hanterlig mängd information hur vi ska handla.

Är detta ett rättvist sätt att fatta beslut? Synbarligen är detta det sätt vi oftast använder i det dagliga livet på alla nivåer, från de biologiska till de etiska. Det är så vi gör. Men är det så vi bör göra?

Det är ett rättvist mönster, säger Dennet. Låt det faktiska utgöra normen! Hur skulle vi annars kunna avgöra vad som är bra och dåligt? När jag tänker över om sättet jag tänker på är det rätta, så tänker jag ju just på det sättet...

Referenser: Daniel C. Dennet: Freedom Evolves, PENGUIN BOOKS LTD , 2004
            Daniel C. Dennet: Darwin's Dangerous Idea: Evolution and the Meanins of Life, SIMON & SCHUSTER, 1996

VARFÖR VI TAR ANSVAR

Som ensamt barn lyckades jag ofta skrika och gråta mig till sådant jag ville få göra eller ville ha, eller för den delen inte ville göra eller ha. Att förklara varför behövdes inte och om saker och ting inte föll ut till belåtenhet behövde jag naturligtvis inte ta något ansvar. Sedan var det bara att skrika igen, älskad var man ju hur som helst. Trygg var min förtröstan i detta.

Att ett litet barn inte kan förklara varför det vill det ena eller andra och därför inte behöver ta ett vuxet ansvar ser de flesta som självklart. Det finns också institutionaliserat i våra lagar. Minderåriga är inte straffmyndiga. Men vad krävs för att vuxna ska kunna ställas till svars?

I september/oktobernumret av webbmagasinet Foreign Policy skriver astrofysikern och populärvetenskapsförfattaren Paul Davies att vetenskapen håller på att slå undan möjligheterna att utkräva ansvar i takt med att den gör vår uppfattning om en fri vilja alltmer suspekt. Detta är farligt enligt Davies, därför att en tro på någon form av fri vilja finns i alla kulturer och är en del av det som gör oss till människor. Denna tro är dessutom ett fundament i våra etiska och juridiska system.

I det allmänna medvetandet, bortom neurovetenskapen och filosofin, är den fria viljan fortfarande ett gångbart begrepp. Davies tolkar detta allmänna medvetande ungefär sålunda: Alla har ett medvetet jag som observerar världen och fattar beslut. Detta jag har åtminstone ett visst mått av självkontroll över sitt agerande. Folk tillskrivs däför ansvar och skuld. De anses klandervärda eller aktningsvärda.

Att detta jag skulle kunna stå utanför de fysiska orsakssambanden och kunna vara en orsak till att saker händer, utan att själv vara fullständigt orsakad av sina betingelser, har den inflytelserike vetenskapsfilosofen Daniel Dennet kallat en "klen myt".

Davies menar att detta är en ännu farligare idé än den Dennet beskriver i Darwin's Dangerous Idea om evolutionsläran. Som vetenskapsman håller han med om att idén beläggs av fakta men rankar den ändå som en av de potentiellt farligaste idéerna om den får spridning i det allmänna medvetandet.

Den idé Dennet vill sprida är dock att det går utmärkt att kombinera den gängse uppfattningen om fri vilja och ansvarstagande med vetenskapens rön. Hur då? Jo, dessa rön kräver inte alls att folkuppfattningen ska överges, bara dualisternas idé om att vi är små gudar var och en som kan styra och ställa över de fysiska händelserna. I den mån dualismen ingår i folkuppfattningen bör den bekämpas som osaklig, de övriga delarna kan och bör behållas.

Men hur fria är vi när varje beslut bygger på selektiv information som ett omedvetet minneshanteringssystem tillhandahåller och när all forskning visar att känslorna dessutom styr mycket mer över hur vi hanterar den information vi får än rationella överväganden?

Det ansvarslösa barnet lär sig snart att i den "stora världen" hjälper inte krokodiltårar. Vi lär oss under uppväxten, förhoppningsvis, med hjälp av uppfostran och lite tur med gener och social miljö, att agera på ett ansvarsfullt sätt. Vi har aldrig full kontroll över skeendet, men de tekniker vi lär oss för att handla och fatta beslut, räcker för att vi ska ta på oss ansvaret för våra handlingar. Helt i linje med det allmänna rättsmedvetandet får vi ta ansvar för den karaktär vi blivit. En tillverkare av bilar får ta ansvar för fel på sina bilmodeller även om han inte har kontroll över felaktiga delar från en underleverantör. Vi får ta ansvar för våra karaktärer även om vi inte har kontroll över våra gener eller uppväxtvillkor.

De flesta av oss vill ta ansvar för vårt eget liv. Varför då? Jo, för att det är det bästa sättet att kunna hålla andra ansvariga. Vid en viss mer eller mindre godtyckligt vald ålder är vi alla (med några olyckliga undantag naturligtvis) straffansvariga. Vi kan börja bygga samhällen, som inte är perfekta, lika lite som vår fria vilja, men de duger att utforma moraliska system för fria själar med.

Referens: Daniel C. Dennet: Elbow Room: The Varieties of Free Will Worth Wanting, Bradford Book , 1984

BÖR VI HOPPA PÅ TÅGET?

Mina sinnesintryck är, som ett resultat av evolutionen, genernas uttryck för hur verkligheten bör se ut för att jag ska överleva i den. Jag har en hjärna som bearbetar sinnesintrycken innan jag agerar på dem, också den ett utryck för mina gener naturligtvis.

Hjärnans bearbetning sker genom kaskader av avfyrningar i hjärncellernas synapser. Man kan tänka på detta som ett gigantiskt nätverk av spår och växlar där ett ofattbart stort antal tåg rusar fram och släpper av och kopplar ihop vagnar hela tiden.

Denna tågtrafik orsakar alla våra beteenden. Trafikens intensitet likaväl som dess utformning har betydelse. Musikforskare har t ex funnit att alla kulturer har likartade beteenden i tal och musik för att uttrycka glädje och ilska. I båda fallen talar eller spelar man fort och ryckigt, i det senare fallet dessutom med stor volym. En teori är att båda uttrycken härmar ansiktsuttryck för glädje respektive ilska. Våra hjärnor har utvecklat en kod för trafiken som medger denna simulering.

För att ett tåg av avfyrningar inte ska avstanna vid synapserna krävs att deras avfyrningsbenägenhet räcker för att tåget ska få passera. Vid varje ögonblick är denna benägenhet ett strukturellt faktum. Vissa strukturer av avfyrningsbenägenheter är speciellt smittsamma. De kopierar sig över stora delar av hjärnan genom att använda den tågtrafik som redan finns. De blir vad jag kallat "smittsamma minnen", eller mera vedertaget - memer.

Eftersom avfyrningsbenägenheten bestämmer tågtrafikens utseende, så är memernas omedelbara uttryck dessutom just denna. Vad är det då de uttrycker som inte redan generna förmår uttrycka?

Memerna i sig är blott strukturer, symboler, utan mening utanför sitt sammanhang. Enbart genom deras inflytande på hjärnans dynamik får de en mening. De memer som lyckas sprida sig mest i hjärnan får större inflytande. Via ansiktsuttryck, musik och språk, kultur, sprider de sig också från hjärna till hjärna. Det är bara möjligt genom att de parasiterar på de uttryck vi redan har.

De gör det bland annat genom att omvandla vissa uttryck till veritabla memfontäner. Det finns belägg för en genetisk grund för vissa former av populistiskt altruistiskt beteende. Memer som lyckas koppla sin smittsamhet till sådant beteende blir automatiskt mer framgångsrika. Vi vill alla vara som de vi tycker om. Memer som påverkar hjärnans dynamik så att vi tycker "det känns bra" att handla "gott", sprids lättare i våra hjärnor. Vi får en inre moral och memerna hjälper samtidigt till att sprida moraliteten som sådan.

Memerna lär sig dessa trick som ett resultat av en memetisk evolution i parallell med den genetiska. De står från början inför problemet att inte kunna sprida sig om de inte samarbetar. Den memetiska strukturen i hjärnan måste utvecklas till en så hög grad av komplexitet att de får direkt positivt inflytande på en hjärna som fungerar bra redan utan dem. Som i all evolution driver problemet fram komplexiteten.

I Nozicks skiktade hierarkiska etikteori utgår han från en grundnivå av samarbete för det gemensamma bästa. Den grundnivån tvingas våra i sig meningslösa memetiska strukturer i hjärnan anpassa sig till för att överleva. Den innebörd samma memstruktur får genom sin påverkan på vårt beteende är ofta olika från gång till gång. Strukturerna får olika betydelse beroende på skiftande tågavgångar så att säga. Strukturerna själva genomgår dessutom en evolutionsprocess som i jämförelse får all annan evolution att verka stå stilla. Till detta kommer feedbackloopar från själva hjärndynamiken.

Moraliteten är bara ett av många samlingsbegrepp, meta-memer, för en mängd skiftande memuttryck, som av nödvändighet tolkas olika från hjärna till hjärna, även i de sällsynta fall en del av en memstruktur återskapas tämligen intakt i en annan hjärna.

Med hjälp av yttre minnen - skrivspråk, teknik, konst, mode - kan vissa tolkningar få kulturellt fäste, som komplexa religionsbildningar, men också vetenskap. Alla bygger upp modeller för hur vi bör agera i bestämda sammanhang.

Våra sinnen, som uttryck för våra gener, använder vi som generella modeller för vad som bör finnas "där ute". Det finns faktiskt ett motsvarande memetiskt generellt kulturuttryck - matematiken. Matematiken, ställer upp modeller för vad som bör finnas "där inne", d v s vilka relationer memerna som strukturer, symboler, bör, enligt matematiska bevis, ha till varandra.

Referenser: Aunger R.: The Electric Meme: A new Theory of how we think, FREE PRESS , 2002
            Blackmore S.: The Meme Machine, Oxford University Press , 2000
            Nozick R.: The Structure of the Objective World, Belknap Press , 2001