Lennart Nilssons hemsida
     Fria skriverier av
  Lennart Nilsson
    
    © 1998 1999 2000 2001 2002 2003 2004
                      Lennart Nilsson  
   INDEX
   LIVSSYN
   WEBBOK
   EZINE
   LÄNKAR
   KONTAKT

Beställ min bok i tryck!
Draget från
oändligheten.
Nu i tryck!


Beställ boken i tryck!
Mångfaldens
mönster
med
omslagsbild av
Konstnär och illustratör










Webdesign Indexkompaniet Nilsson HB


Förlagsutgivning
Bokpresentation
Publicerat
Utmaning
Vem är jag

Är det någon mening med våra strävanden? Besitter vi en fri vilja som betyder någonting?

I boken "Elbow Room: The Varieties of Free Will Worth Wanting" från 1984 ger den amerikanske filosofen Daniel C Dennet ett programmatiskt svar på den frågan som utesluter varje hänvisning till ett medvetande som står utanför den fysiska världen.

Hur ett fritt, men materiellt, medvetande har utvecklats är en lång historia som Dennet sedermera beskrivit i detalj i de berömda (för att vara filosofiska) böckerna "Consciousness Explained" (1991) och "Darwin's Dangerous Idea" (1995). Efter att så ha underbyggt sina argument återkommer nu Dennet i den nya boken Freedom Evolves (februari 2003) till själva grundfrågan: Är vi, i någon betydelsefull mening, verkligen fria? Vad är det för skillnad på fågelns ansvarslösa fria flykt och människans ansvarsfulla val?

Vi människor kan jämföra våra upplevelser genom att prata om dem. Vi andas ensamma på denna planet den atmosfär som skapas av denna kommunikation, en argumentationsatmosfär.

Vi kan förmås ändra våra planer genom argument. En biljardboll ändrar sin riktning när den krockar med en annan. En spindel väver sitt nät på det sätt dess gener bestämt att den ska. Fysisk yttre påverkan och inre genetiska betingelser styr också oss naturligtvis, men därutöver styrs vi av argument som både kommer till oss utifrån från andra och inifrån när vi försöker övertala oss själva att handla på det ena eller andra sättet.

I sina ljusa stunder kan argumentation användas som ett avancerat förvarningssystem som hjälper oss att undvika faror vi annars skulle ha svårt att upptäcka och göra någonting åt i tid. Den har höjt vårt självmedvetande och medvetenheten om vår omvärld till en nivå som ingen annan jordvarelse kommer ens i närheten av. Vi resonerar nu till och med om hur vi kan skydda hela planeten från inkommande jättelika stenbumlingar från rymden.

Vi har samtidigt skaffat oss förmågan att själva spränga hela härligheten i små stenblock. En utomjording i ett förbipasserande rymdskepp skulle av atmosfärens färg kunna sluta sig till att planeten hade liv, men inte att den osynliga argumentationsatmosfären möjliggjort för en livsform att följa rymdskeppet och undra om det är en välvillig utomjording eller en vars skepp man borde förinta.

Vår utomjording har alltså inte tillgång till tillräckliga fakta om livet på jorden för att veta om rymdskeppet befinner sig i fara eller inte. Att förbipassagen sker någon av alla de andra närmast oräkneliga dagar när det fanns liv på jorden, men inget som utgjorde en fara för rymdskeppet, är också en tänkbar möjlighet. Vilken av dessa dagar förbipassagen sker har ingen inverkan på dess utgång. Om vi väljer att inte skjuta på rymdskeppet har dess passagerare ingen möjlighet att veta om förbipassagen sker en dag när det faktiskt fanns en fysisk möjlighet att inverka på den från livet på jorden. Alla möjligheterna är lika verkliga. Men även om vi beskjuter skeppet finns det många, många återstående möjliga verkligheter där detta sker.

Inga förvarningssystem kan göra en exakt bestämning av vilken av olika möjliga verkligheter som faktiskt är för handen. Vi vet inte i vilken värld vi lever! Vi befinner oss i ett grenverk av möjligheter. Vi kan argumentera för att ge vissa grenar mer ljus genom att beskära andra, men vi kan aldrig vara riktigt säkra på att vi inte sågar av den gren vi sitter på.

Att argumentera är att ange skäl. Hur ska en människa som befinner sig i en fritt fallande hiss i ett mycket djupt schakt resonera? För det första kan alla möjliga världar där hon inte inom en mycket kort framtid kraschar mot schaktets botten räknas bort från de världar som för henne kan vara fysiskt verkliga världar. Dessa logiskt möjliga men fysiskt omöjliga världar bör snabbt skäras bort från resonemanget så att hon kan fundera över vilken inverkan olika beteenden i de återstående fysiskt möjliga världarna kan ha på utgången.

Helst skulle hon nog vilja stoppa världen ett tag och utföra ett antal experiment med fallande hissar med människoliknande dockor i som intaget olika skyddsställningar. Studier av dockorna efter krascherna skulle ge ett bra underlag för att avgöra vilka som skulle ha haft en chans att överleva. Det är naturligtvis i denna mindre grupp av möjliga världar som hon i den fritt fallande hissen skulle vilja befinna sig. Om hon inte kan dra sig till minnes resultatet av några sådana studier har hon ändå möjlighet att något förbättra sina överlevnadsodds genom att inte välja en värld där hon i den rådande situationen ställer sig på huvudet (såvida hon inte vill försäkra sig om en snabb död).

Anta att vår olycksaliga människa i den fallande hissen intar en ställning som hon sett att fallskärmshoppare intar strax före landning, och att hon mirakulöst överlever utan livshotande skador. Anta att du läser om denna händelse i tidningen. Du kan då börja fundera över andra möjliga händelseförlopp som är lika sånär som på små detaljer, som t ex temperaturen inuti hissen eller vilken färg hissväggarna hade. I de allra flesta av dessa världar skulle personen ha dött. Det finns ett oändligt antal små detaljer, utöver att personen valde rätt grupp världar att infinna sig i, som därutöver bestämmer utgången av händelsen. Det är nödvändigt att människan inte ställer sig på huvudet om hon vill överleva, men det finns inget enskilt beteende eller andra omständigheter som i det aktuella fallet är tillräckliga för att säkerställa överlevnad. Överlevnaden blir i slutändan ett lotteri.

De flesta situationer är av detta slag i det verkliga livet. Det bästa vi kan göra är att förbättra våra odds och lita på att vi av en slump befinner oss i den tursammaste av världar. Men det är naturligtvis inget skäl att bli fatalist och inte bry sig om att välja bättre odds! Även om vinstlotten vore dragen på förhand i Det Stora Lotteriet Om Världarna funnes det alla skäl i världen att välja världar som haft en chans att ingå i vinstdragningarna.

John Rawls argumenterade för över trettio år sedan (1971) i "A Theory of Justice" att just lotterier kan vara den bästa av förutsättningar för att välja en bättre värld. Om t ex ett brett spektra av positioner i samhället avseende yrkesroller, pengar o s v lottades ut bland politiker, så att ingen hade en aning om vilken social ställning de skulle få efter politikerkarriären, så funnes ett bra skäl att anta att vi alla skulle leva i en bättre värld.

I ett evolutionärt perspektiv är vi alla extremt lyckligt lottade. De allra, allra flesta i generationerna som föregått våra gamla förfäder fick aldrig någon avkomma. Vi är resultatet av några lyckliga få som evolutionen bevarade trots alla utgallringar i kampen för överlevnaden. Vi har därför väldigt bra gener i förhållande till poolen av alla tänkbara möjliga genuppsättningar. Generna är våra bästa argument för överlevnad.

Den frihet vi som människor har att använda även andra argument än våra geners i samspelet oss emellan och i val av värld vi vill leva i är, menar Dennet, inte heller en Gudagåva, utan resultatet av en evolutionsprocess, där de för oss olyckliga argumenten (som det visats sig i efterhand) för de mesta gallras bort. Vår frihet utvecklar oss till moraliska individer som gör både betydelsefulla och meningsfulla val i den värld vi råkar leva i.