Chokladprovning igen. Idag fick jag erbjudande om att komma och föreläsa på en skola? Nåja, de var nöjda och jag fick betalt.
Har också fått inloggningsuppgifter till Stockholms Auktionsverk, så jag kan deltaga i Dryckesauktionen den 16 december (eller den 9.e men den är inte på enstaka flaskor). det skall bli kul att se om man kan bjuda online på någon flaska. Jag har någon tusenlapp undanstoppad i sängbordet ;)
Haikus från älvkanten, en samlig betraktelser från Klarälvens väg genom Karlstad
Nr 21
Ser älven
höstgrå
i mörker glida förbi
gast i svart dimma
Jag
satte mig ned en kväll och lyssnade 5 gånger till Bob Dylans
A Hard Rain's A-Gonna Fall
Sen skrev jag om texten till det som själen just då ville.
A hard rain had fallen
Well,
what’s been my dead son
Well, what was it like my dead daughter of mine
We
stepped on the only road to heaven
We ran and strived a lonely path to aftermath
We walked through valleys of grey and heights of black
We tried to rescue life of thousands
We spanned the globe in strife to find our ashes
And it was a hard, and it was a hard. And it was a hard, and it was a
hard And it was a hard rain that had fallen
Well, what was it that you saw dead son
Well, what was it that you saw my dead daughter of mine
We knew of children that starved
We knew gold paved streets for the few
We felt life dripping away with the rate of time
We felt crowds of many vanishing like morning mist
We knew them all and they knew us
We counted the millions we loved
We knew that the end was inevitable
We counted the hours to your return
And
it was a hard, and it was a hard. And it was a hard, and it was a hard
And it was a hard rain that had fallen
Well, what was it that you knew dead son
Well, what was it that you knew my dead daughter of mine
We knew anything we wanted in life
We
knew right from wrong all the time
We
knew that people may walk, run, crawl and lay still
We knew it all everyday of your life
We
knew that the deepest pit is dark and light is scarce
We knew that words could not save us in time of distress
We knew a thought might grow strong if all believe
And it was a hard, and it was a hard. And it was a hard, and it was a
hard And it was a hard rain that had fallen
Well, who have you met my dead son
Who, was there my dead daughter of mine
We met other young who died in vain
We met men with hate in eyes
We met women burning for more than life
We met girls who lost so much they where invisible
We met boys found in strange places
We met you hurt by death, love and the thought of nothing more
And it was a hard, and it was a hard. And it was a hard, and it was a
hard And it was a hard rain that had fallen
Well, what will your resort my dead son
Well, what will you do dead daughter of mine
We will keep on moving until the end of time
We will walk to the heights of what my come
Where people may see, hear, know and just be
Where emotions flow like water in their veins
Where trust meet deceit like strangers in the night
Where fate is draped behind black curtains
Where love was ugly and all but forgotten to us
Where black is the color and white is the pain
And we think we keep on reminding life of itself
And mirror it all for more like us to see
Then we sit in the midst of time until it ends
But we will be sure well before we start
And it was a hard, and it was a hard. And it was a hard, and it was a
hard And it was a hard rain that had fallen
Haikus från älvkanten, en samlig betraktelser från Klarälvens väg genom Karlstad
Nr 20
Svart lyser älven
i dagens vita snöfall
isvak av höst gjord
Har du också glömt
därborta
vid himlaranden
verkar allt vara rosamjukt
gulligt, ulligt kärleksfullt
i solregnet
välver sig himmelsbron
med sina sju klara färger
i källarvalven
ruvar andra nyanser
järnrost till hatgrått
en vacker dag
glömmer de flesta
just det
Haikus från älvkanten, en samlig betraktelser från Klarälvens väg genom Karlstad
Nr 19
Längs kanten vandrar
vattnet med rasande fart
varje ny vårflod
Var på konsert ikväll. A Night at the Opera, en Queen tribute. Det var förvånansvärt bra. Musikerna var bra, kören var bra, huvudsångaren var bra. Publiken var lika gammal och äldre men de jublade mer desto längre kvällen led. Bra initativ av sambon och hennes vänninor.
det bestämdes också att vi skall ha en restkräftskiva den 27.e december. :)
Om det passar mig
så länge du finns här
prata eller var tyst
det spelar ingen roll
jag har alltid
sökt
rest i livet
alltid osäker på mig
och andra
orden kommer
stötvis, svårfödda
men du
var tålmodet i min vision
jag sökte
allt
och fann mer därtill
du var alltid vid min sida
du fanns alltid i mitt sinne
du lyste alltid min väg
morgondag är
här
vid din sida
med mig
nätter
i stearin
fyllda av vin
sång och mer
så är
det nu
så var det då
du min låga
stjärnbloss
fyrstråle
nu
Tänk att arbetsveckorna bara rinner förbi och att man inte åstadkommer någonting. Så är det kanske :) Snart är det fredag-måndag och så har man runnit vidare in i slutet av november.
Östhammar i november var lite mer grått än i somras. rådhuset och torget dock lika pittorekst. Kolla bara månen över hamnen
klockan slår
nu kommer det du fruktar
berättelsen du såg
och jag skrev
tänk
om
revaluera
här kommer rättvisan
marscherande nedför gatan
råsopande höger som vänster
krossar hjärtan, glas, sten och kött
i vinterram
kaos
alltjämt fastfruset
utan mer
öpnna
dörrar för förnyelse
stängda fönster för överhetta
grävda gravar
för dig och mig
Idag var en mastodont dag. dels så hade jag utbildning (jag håller i den) hela dagen, sen så hade jag en chpokladprovning på kvällen. det innebar att jag egentligen var på fötterna från kl 8 till 21.30. Snacka om att vara trött sen. Vadmassage av sambon hjälpte lite.
Chokladprovningen gick utmärkt. 14 läkare lärde sig något kan jag säga. Jag skulle helt enkelt blivit läkare alltså, synd att man tycker blod och inälvor är äckligt. ;)
när natten darrar
och staden står still
vandrar andra
män
utan ansikten
söker ljus
i mörka vrår
söder
ut ljuder
norr sjuder
i väst fläktar svart
träden
i centrum
böjer kronor i vind
skuggar midnatt för månljus
när natten
står still
och staden darrar
andra vandrar
ansikten utan
form
söker tröst
i fyllda glas
öst ljuger
soluppgång
vitt förvandlas till grått
av efternatt
gräset
vid vattnet
lutar sig mot sten
suktar efter dagg
när natten darrar
i jakt på morgon
vandrar jag
man utan ansikte
ansikte utan form
i mörkret vitt
stegar norr
söder, öst och väst
alldeles ensam
i hjärtat
av staden
i skuggat månljus
i doft av gräs
Haikus från älvkanten, en samlig betraktelser från Klarälvens väg genom Karlstad
Nr 18
Brons fäste grått
föder liv för fantasin
och gömmer en skatt
Om någon av de fem kunnat höra knallens effekt i Kumatbergen skulle de kanske hört det eko som var något ovanligt. Ett eko som steg ur underjorden.
Skriet som ljöd över Kumatbergens öde toppar
var fruktansvärt. Fångarna i hålorna djupt ner i berget
kröp ihop av rädsla, slavarna på fälten stelnade av
skräck. Varelserna som vaktade dem rusade av och an blint, helt ifrån
sig av vånda och rädsla.
Tinnarnas väktare spejade med alla sina sinnen mot den punkt där
energin emanerade från. Det verkade vara en samling hus nära
nästa bergskedja. Källan för denna energi var allt för
bekant och allt för hemsk att identifiera. Väktaren försökte
nå sin härskare, men Crit var upptagen av något annat,
av att skrika ut sin vrede och sin förtvivlan.
Minuterna vandrade och skriet fortsatte i oförminskad styrka. Det gick
en timme och skriet fortsatte välla fram ur alla skrevor i jorden,
stråla ut från bergens karga sten. Alla levande varelser hade
stillat sina rörelser, det var knappt att någon, vare sig vaktande
varelse eller fånge, vågade andas, röra sig.
En bit in på den andra timmen avtog skriet och klingade ut, eko och
allt. Långsamt började Crits hantlangare röra sig, men vad
skulle de göra nu. Tinnarnas väktare försökte igen att
kontakta sin herre. Denna gång gick det bättre. Tankelänken
etablerades och Crit for ut med hätska tankestämma.
- Varför visste du inte detta?
- Hur skall jag kunna se det som var förlorat så länge hade
kommit i dagen, svarade väktarens förskräckt och blev ännu
mera förskräckt när känslan av Crit uppenbarade sig
vid dess läger på bergstoppen.
- Du hade att känna av de manipulerades känslor, du hade som uppgift
att se vad andra inte såg. Hur understår du dig att misslyckas?
Väktaren drog sig inombords och försökte fly med sin tanke,
men Crit hann få tag på energin och förgjorde den med en
enda tanke.
------
Bytte till vinterdäck på bilen. Det gick jättesmidigt, förre ägaren hade skött delarna och jag har ett bra fälgkors och en smart kärra att köra allt fram och tilbaka till förrådet med.
Fars dag, glad sådan på dig far!
Satt hela lördagen och slöade, inte för att vädret inbjöd till något annat, men ändå, The novemberblues var påtaglig. sova är skönt när det är svinkallt på golvet till följd av nollgradigt väder och hög luftfuktighet.
zzzzz
Även denna dag går i vinets tecken. Ansvarar för vindelen av en liten vinprovning med arbetskamrater. Har ordnat provningskarta och lite informationskort samt doftövning innan provningen med dofter typiska för vindruvan. Vi rpovar en druva från fem kontinenter/länder. Syrah eller shiraz som den också kallas.
Dessa provade
vi
Allesverloren Shiraz Sydafrika 2007
Brown Brothers Shiraz Australien 2006
Mayu Reserva Syrah Chile 2006
Concannon Syrah USA 2006
Crozes-Hermitage M-Grivot Frankrike 2005
Amerikanen var sämst ,trots att den utvecklade en mycket trevlig doft ju längre kvällen led. Smaken var blank och intetsägande. det är svårt att jämföra eftersom smakerna stannar kvar i munnen. Chilenaren var mest avvikande och passade bäst till den mat vi hade. Doft av grapefukt tyckte jag.
Inslag av peppar,
björnbär, plommon, viol och lagerblad. säger systembolaget,
men det stämmer inte alls med min näsa. Nåväl, trevligt
var det i alla fall.
Haikus från älvkanten, en samlig betraktelser från Klarälvens väg genom Karlstad
Nr 17
Visste älven mer
skulle hon vandra söder
för mera värme
Klockan 16.15 tittar jag ut genom mitt fönster på jobbet... och skriver
Just nu brinner himlen utanför mitt fönster, molnen står brand i alla dessa orangea, röda, gula nyanser som mitt trötta öga kan se. Himlen brinner med höstens låga och jag måste ställa den en fråga. Varför?
Vad var det jag sa. Köket kladdas ner direkt. Aldrig har väl köksbesökarna varit så fummelhändiga!!
Annars så är det en vacker söndag i början av november. Träden börjar bli nakna och gräset grågult. Jag har aldrig gillat november, kanske för att det är så djälva mörkt, grått och regnigt. Men dagar som dessa är vackra.
Jag har ikväll Karlstads renaste kök. Idag har jag tillbringat 6,5 timme städandes köket. Man skulle tro att jag gjort en flyttstädning. Grannarna måste tänka så i alla fall. :) Imorgon är det säkert ogjort efter ett antal matlagningar och annat. Ungnens glaslucka fick jag dock ej helt ren, för att fixa det hade man behövt skrapa. Det är inte bra att göra det på glas!
Nåja en puss av sambon får jag nog när hon kommer hem. Det är väl inte så illa :)
