Nu vet jag inte vad som hände. Andersdagen kom och gick. Var det slask?
Kvällen försvann och visst var maten god, men var tog alla minuter vägen?
allt från sargassotång till ålgräs
Bakom ridån av grönt skymtade allt blå
en öppnare horisont med oanat djup
Ovan glittrade en sol bruten i delar
strålar sjönk som vita streck
genom växtligheten, ut över kanten
ner mot djupet av allt man vet
allt fortare, djupare, blåare
tills allt som fanns var himmel
i dessa dagar av undergång
vem vill bidraga
till lösning alldeles själv
Viljan är inte kollektiv
Det blir vår
undergång
Mobilen började ljuda.
Ja, det är Anders
Tystnad.....lite skrap och så
Jag har nog rint fel,
sa en gammal röst trött och försiktigt
Jo, så kan det vara.
Vem skulle du ringa?
Min dotter.
He, ja då blev det nog fel,
Och du har hennes nummer?
Jo, det tror jag.
Du har just ringt 0735458456
Vilket nummer sa du?
0735458456
Jaha du,paus, lite rasp, då blev det allt fel på en siffra.
Ja dessa telefoner med knappar är lite knepiga att slå rätt med.
Jo, om en är gammel och darrhänt är det svårt
Inte ens då, det räcker med att vara medelålders och närsynt.
Hehe, skrockade det i andra änden av luren
Då så, lycka till nu.
Tack, sa den gamla rösten, lite mindre trött
En löning före jul. Frågan som alltid infinner sig, skall man ta denna lön till klappar eller skall man hasta sists dagen innan julafton med den lön man förhoppningsvis fått då?
Ofta brukar jag ha lite pengar sparat nu, men i år är det ebb. Trasiga tand, krashad dator, strul med bil, en bok på gång och lite annat har dränerat kassan. så:::::::::
Det blir
ingen vinkällare
Inga nya golfklubbor
Inga julklappar till hela släkten
Bara en kärlekspresent till sambon
Knäckebröd och havregrynsgröt efter nyår
Jag behöver fler chokladprovningar!!! eller löneökning!!
Demokrati är inte en fråga om rättvisa. det är en fråga om solidaritet.
Jagg tror att det mottot måste man fundera mycket över i dagens värld.
Jag har begått IKEA premiär idag. För första gången har jag nu satt min fot på Ikea Karlstad. Det skall förhoppningsvis inte bli allt för många gånger till, speciellt inte lönehelger.
Medan vi gick runt där hörde jag ett ungt par ondgöra sig över "här går folk som har allt och vill ha mer" Själv undrade jag då vad de gjorde där.
Sen såg man han och hon som köpte en hel släpvagn full av stora paket, vad vad det som skulle rustas var min stilla undran. Visst syntes här och där männen som absolut inte ville vara där. De syn speciellt vid kassan, de backar, släpper sina korgar och vagnar och går från de köfyllda kassorna med oförättat ärende. Ångest, det är ångest det!
Tur att man har slutat att stressa upp sig över det. Jag står och iakttager istället. På det sättet får man sig massor av roliga stunder och ideér till hur man inte skall göra
den ändrar inte sin färg med årstid
Istället omstöper sig det röda
efter år, efter skeenden
I
regnet den skimrar violett
under stjärnor strålande vit
På havet speglad djupblå
i solnedgången karmosin
De unga åren
chockar med sin rosa
rosenröd i de tider åtrån lever
Lugn morgonrodnad mitt i livet
och stadigt blodröd in i evigheten
Kärleken
är inte ett mode
som växlar sig efter andras nycker
Den lever sitt eget liv
för dig och mig
Detta är inte en politisk blogg, men jag skall nog vara lite sådan även idag.
De privata vårdbolagen i Sverige gjorde förra året en vinst med 450 miljoner kronor. Man kan ju tro att det är bra, men egentligen är det katastrof. De 450 miljonerna är nämligen skattepengar. Dva alla arbetsföra människor i landet bidrager med 75 spänn av sin skatt till en vinst för utländska ägare i tre stora vårdbolag (jo de är bara tre stora aktörer som dominerar markanden). Snacka om ebberöds bank.
Nej dags att inföar ett förbud mot vinstdrivande företag inom vården (de är nämligen överrerpresenterade i vårdanmälningarna) Gärna privata stiftelser, föreningar, kooperativ som kan tvinga den offentliga vården att hela tiden förbättra sig, men allt överskott skall tillbaka in i verksamheten, dvs mer kvanititet och kvalitet. Skattepengar skall vara ett nollsummespel.
Eftersom ja nu ha blivit gammal och stockkonservativ tänkte jag ha uttrycka mitt förakt för poliskåren, som inteklarar av dett minsta brott och som hukar när stordreggen drar fram. Maffia och motorcykelgäng, tom små fjortisar på moped tillåts terrorisera folk. För helvete, slå till med kraft, knäck knäskåålarna på buset, Arrestera småbarnen, skräm skiten ur dem. I vissa delar av landet utreder inte polisen våldtäkter begångna av minderåriga!! För fan, det är offret ni skall hjälpa, inte buset. Offret behöver alltid en polisutredning, speciellt vid våldtäkt, hot och annat hemskt. Eller är det så som många tror. Polisen är redan i knä på buset, korrupta. Drar in lönen plus lite mer för att inte göra något?
Jag skickar även en sådan passning till väktarbolag som inte klarar av att ha säkra värdetransporter, för fan använd säkerhetsväskor som förstör sedlarana när de öppnas. Vad är det med er?
Och slutligen en passning till politikerna. Snart är Sverige lagd på knä inför organiserad brottslighet. Dags att avsätta lite resurser på att stävja buset, fängsla och utvisa osv. Återinför någon skatt som nyligen tagist bort. Jag menar, inför fastighetsskatten igen. Jag tror att alla i detta land är villiga att betala 0,5% fastighetsskatt om pengarna går till brottsbekämpning. Vi kan bo lungnare då! Hallå!
Ett skrik, en kamp för liv,
en ny människa föds.
Avgjord, slutet är början
sen evigheten förbjöds
Samuel Beckett skriver
Kvinnan föder grensle över en grav,
dagen glänser till ett ögonblick
och sen är det natten igen.
I huset som bara låg där
hon bad om födsloro
om stillnad av inre värk
Till sitt barn hon bad om tro
Så kvinnan ler lyckligt
mot snart gammalt och grått
Hon gråter en sorg
för liv vars tid har gått
Karin Boye skriver
Rädsla är början
till den levande döden.
Våndan snärjer alla oss i livet
Modern skrek till den Gud som var
Snälla, min själ så ensam hjälp
när mitt födda liv inte finns kvar
När så livet upphört
vare sig av rädsla
eller brist på kraft
kvar är döden att städsla
William Shakespeare skriver
Av samma tyg som drömmar göras av
vi äro gjorda, och vårt korta liv
omfamnas av en sömn.
Förtvivlan önskar åter allt hopp
för livets moder ger av sin tro
så att livet kan vandra en stund
för att sedan orka korsa himlens bro
Allt hon offrar för denna minut
Min Gud, gör du det för mig
lovar hon heligt och högt
tillhör jag för evigt bara dig
Harry Martinsson skriver
Det finns bland alla bör och borde
ett måste för alla.
Alla måste lära att sörja för världen.
Ensam med allt det som tynger
gråter en själ över förlorad tid
Varsamt förbarmar sig själv
till en ny och evigare frid
Hoppsan, det blev fel text här. Ibland missar ju även en datorexpert som jag :)
CPU
Hantering av minne i svindlande hastighet
Allokering av fragment, binära
Processer som jagar, lagar, relagrar, svarar
Visste jag inte bättre skulle jag tro på Gud
När man ser och läser olika livshistorier slår det en att de som är de mest facinerande är de som lite eget, envist gjort det som de älskar. Som en läxa borde man kanske göra så, det man älskar.
Och när man älskar massor av saker, vad gör man då, när ens hjärna är en holistisk, generalistisk, omnivetande massa av allt :)
För om man då gör allt man älskar så bränner man antagligen ut sig eller hjärnan!
Så mycket enklare det är för de som redan som små finner en koncetration, ett djup att dyka i.
Förkylning, tandlagning, men ändå lördag. Världen är ganska lagom, eller?
Vinterdröm sover
när gryning lyser höströd
Vaknar klockan sju
Igår lagade jag en tand. den var död sedan länge, rotfylld för 10 år sedan och nu hade den gått sönder lite i hörnen. Nåväl, en timme i tandläkarstolen, 1200 kronor fattigare och idag ramlade hela lagningen ur
Yipee!! Jag får gå till tandläkaren imorgon igen. Visst är det glatt!
NOT
Jag tog en bild
med min kamera en dag
Alldeles stilla
fastnade hösten
speglad i vatten och luft
Men ostkakans dag, kanelbullens dag, sibylladagen. Skall det aldrig ta slut med konsumtionsdagar, Vi har ju för fan jul och gud vet hur många födelsedagar, namnsdagar, bröllopsdagar, mors och farsdagar, till och med en dag för menlösa barn (de som inget har att handla för)
Men det är klart, rent buddistiskt så kanske det vore bra en dag var för en konsumtionsvara. Då behövde vi bara 356 saker. Det skulle kanske vara rätt skönt. Företagen skulle få tävla om vilka 365 som skulle få en dag var. Kanske skulle det sänka priset på en del varor man behöver, som mjöl och vatten!
Äsch-----
Nu skall jag äta ostkaka med hjortronsylt och grädde
:D
och i varje romanisk tanke
borde ett stjärnfall infunnit sig
just då
Det gjorde det inte.
Nu återstår det inte många dagar innan mörkret finns där när man går till jobbet och när man går hem igen. Det är en mörk tid och trots det så känns det just nu bättre än på många år.
Så skall man ge några visdomsord till någon så är det väl att det brukar dyka upp ett ljus i slutet av tunneln och förhoppningsvis är det inte tåget :)
Vad kan man annars säga? Kanske ordnar det sig och gör det inte, då spelar det väl ingen roll, då är ju allt som förut och om man lever så överlever man och dör man så gör man. Så är det bara.
Ta gärna och fråga dig själv, överlever jag eller dör jag. Lösningen är liksom där, oavsett!
Glöm inte att det är INTE själviskt att tänka på hur man har det, själviskt blir det först när man tvingar alla andra tänka på hur just du har det.
Jag hade en fråga till Radiotjänst. Måste man betala TV-licens även om man inte har en TV eller TV-kort, och ändå ser TV på datorn via internet?
Vi får se vad de svarar.
Varför frågar man kan väl också undra. Jo jag kan se golf på datorn via olika sändningar på nätet, så jag behöver inte TV eller TV-kort. Nyheter kan man se på nätet, filmer, ja allt, utan Tv-kort, Digitalbox osv.
Medan de fyra pratade vidare om Nordlingar, marknader och var Rion hade varit så passade densamme på att försiktigt undersöka de tonfall och kroppsrörelser de tre andra använde. Han beslutade sig för att det var dags för ett försök. Att försöka se om Tinnarnas Väktare skulle reagera.
Rion slängde ur sig frågan mitt i det förtroliga samtalet.
- Vad gjorde vakterna med er?
Alla tre hoppade till av frågans intensitet och
oväntade intrång i den trevliga gemenskapen som lägrat
sig över morgonbordet. Rion riktade sin tanke rätt mot dem alla
tre och svaret kom unisont.
- De tvang oss dricka ur en bägare med svart vatten.
Tinnarnas Väktare träffades som av ett slag
av den tanken och skrek högt efter sin mästare och herre. Crit
väcktes ur sin till synes slumrande tillvaro av den vidöppna
skräckslagna tankelänk som nu etablerades av Tinnarnas Väktare.
- Herre, någon minns det svarta vattnet. Tre minns det. Det är
något farligt i görningen.
- Var, kom svaret hårt och skoningslöst?
- Borta vid de andra bergens fot. Det är något där som
får sinnen att vakna!
Crit försökte känna det väktarens känt, försökte via tankelänken följa spåret tillbaka. Det lät sig inte göras, tanken fanns inte längre där och här nere i underjorden, så nära hetterniten blir mycket förvrängt. Han var tvungen att resa upp till bergets topp, för att få reda på mera.
På väg upp genom berget funderade han på vad det kunde vara. Vad kan få raderade tankar att återuppstå, vad kan få drönarna att minnas. Detta har inte hänt på 300 årsväxlingar, och då hade det visat sig varit någon som funnit en drog som gjorde drönarna galna.
Väl upp i det högsta tornet i sin borg så lik ett berg satte Crit sig och började skanna av världen med sin tanke. Att använda sin tanke krävde energi, men Crit hade mer än vad skapelsen kunde uppringa. Han skulle snart lokaliserat energispåret efter de återuppväckta tankarna.
Rions ögon växlade från blå till grå för ett ögonblick. Det var som han kände något. Han log för sig själv. Så där var det. Nöjd med sin upptäckt så vände han nu sin uppmärksamhet till de tre vid bordet.
-
Dagen lider och jag skulle behöva göra några ärenden,
sa han. Var hittar jag byns smed?
- I utkanten av byn, åt bergets fot svarade Grigi.
Frasur tittade på Rion.
- Får jag följa med?
- Jo, men du kanske gör bäst att skaffa lite andra kläder
än den där särken och skor, sa Rion lugnt.
- Ja, var kan jag få tag på det, frågade Frasur vänd
mot Kulina.
- Äsch, jag har säkert något i mina lårar, men skor,
det får du nog fråga i huset tvärsöver. Mannen där
gör skor, inte så fina, men de duger för vanligt folk.
- Jag har ju inget att betala med, kom Frasur på sig med att säga
högt.
- Här, sa Rion, ta detta mynt, det räcker säkert och gav
henne en skinande guldbit.
- Oh, tack. Hur skall jag någonsin kunna betala tillbaka.
- Det ordnar sig, svarade Rion och reste sig för att gå upp
på loftet och klä sig för en stund ute i vinterväder.
----------------
Ibland glömmer jag mig
och vandrar bort från härliga minnen
Jag vandrar mörkare trakter,
missar höstglöden på himlen,
solglitter i gulnat blåbärsris.
Ibland gömmer jag mig
för alla de vackra bilderna
misstror verkligheten jag genomlevt
och smakar inte skogshallon
eller doftar grankåda
Det är då, alltid då
hon dyker upp med sin värme
Barndomen i 60-talstakt
Dagar då allt hanns med
alla skrattade och lekte vilt
Tider med vinterkyla, sommarvärme,
vårdoft från skogen på andra sidan vägen
bäckens porlande på väg mot den svarta älven
Tusen åter tusen dagar av årstid,
somrar med bad, smörgåskastning och metspön
vintersnö på lovikavantar, is spegelblank
Allt man levde och lite till
innan livet växte sig för stort
Det var då, alltid då
hon var där med sin värme
Barndomen i 60-talstakt
Någon enstaka stund i mitt vanliga liv
blinkar historien sitt gula ljus så klart
Det händer när luften dallrar av lukt
av ljud som påminner barnasinnet
om det som en gång var och råkar vara nu
I ögonblick av vad kan vara klarhet
lever jag upp i det som var så lätt
så givet enkelt fyllt med springande ben
virvlande jasminblad i högsommarblom
och den envetna fläckflugan i håret
Det är nu, alltid nu
hon är där med sin värme
Barndomen i 60-talstakt
När jag satt där med min bok
Läste om pirater och raketer
om skatter av guld och silver
Där borta bortom vardagen
där min fantasi fick energi
Aldrig ensam men lika fullt lämnad ifred
att njuta av vänskap vid behov
då allt var lätt som en plätt
vänner som kom och gick likt vårregn
Aldrig med ont ord eller förakt
Det var nu, alltid nu
hon var närvarande med sin värme
Barndomen i 60-talstakt
När jag själv inte märker det
vandrar tankarna till tider jag sett förut
bara för att fly mitt vuxna skal en liten stund
Fly till snålblåst, kall vinter och snöbollskrig
Stearinljus i isgrottan när natten kommer
Hopplösheten i allt ger ingen tröst
Förhoppningar om svunna tider är tärande
När stjärnorna i skyn tindrar ikapp
slutar jag mig bekymra mig om det
och omfamnar det jag vävt av mina minnen
Det finns då, alltid då
Ett hopp om att hon finns
Barndomen i 60-talstakt
Avsked med vinkande armar och ben
När besöket hos farmor långt bort var till ända
och allt man har kvar är doften av lakritspipa
smaken av långfil med kanel till limpsmörgås
I bakgrunden spelar farbror sin Dylan
Jag är endast ett barn av min tid
och inte önskar jag annorlunda,
när jag väl tänker till på det som var och är
Som blåsippan i vårbacken semaforerar jag
att något kanske är gott, trots allt
Det är då, alltid då
jag tror hon verkligen fanns
Barndomen i 60-talstakt
Inte för att jag är kristen (förlåt mamma) men lite respekt har jag för möjligheten till tystnad och kontemplation, just på kyrkogården. Det är en tradition jag bejakar, man har ju jobbat på kyrkogård 6 somrar. Som det nu var så stod folk tom och tog kort på alla ljus. Visst är det vackert och ovanligt. Men allt detta stök och bök. Vissa körde bil inne på området och inte såg man något efter att ha blivit blind av strålkastarljus. Tacka vet jag 1800-tal, mer respekt, mer mörker och mer hyfs.
Till skillnad till det där Halloween som köpmännen i det här traditionslösa landet importerat. Tur att ingen unge kom och ringde på just denna dag (Halloween infaller inte på lördagen). Då hade det blivit bus! Bus i helvete!!
Nåväl.
Det både värmer och kyler ett människohjärta att
se hur vi en eller två dagar per år försöker komma
ihåg kära som dött. Fan ta döden!
Så, 50% av oss hederliga svenskar betalar svart eller tar betalt svart. 130 miljarder förloras från statskassan på det viset, varje år. Om de skatterna kom in skulle statskulden vara avbetald på 10 år utan att vi behövde tumma på något som vi idag har. Om det vore så skulle alla kunna få sänkt skatt, om det vore så så kunde sjukvården få ett rejält tillskott, om det vore så så... Jag kan fortsätta hur länge som helst.
Tydligen så är det illa ställt med viljan att betala skatt för att man inte får något för den! Fan vill vi inte ha fungerade vägar? Elnät, telefonnät, bredband, skolor, sjukhus, tandvård, snöröjning, badhus, hockeyrinkar, fotbollsplaner... Jag kan fortsätta länge till.
50% betalar vitt, jag tillhör dem, jag bär de andra på min ärlighet. Jag tror jag skall sluta med det. Skjuta skattesmitare borde vara en hederlig sysselsättning eller???
sov nu
med din arm
runt min barm
Då är jag trygg!
Hur fan gör
man då
som osäker man?
- Vem fan är du? Stick!
- Nej jag bor här och du skall sluta upp och bråka.
- Försvinn djävla svenne, kommer svaret
- Försvinna djävla svartskalle svarar den äldre mannen
- Rasist, du är rasist . Vem tror du att du är?
- Jag en människa som bor här och om någon är rasist så är det du. Det är inte jag som bråkar med andra, inte jag som först häver ur mig rasistiska tillmälen
- Vem är du va, som försvara honom, hans kusin eller farbror?
- Jag är bara en vanlig svensk som säger till dig som bråkar att så vill vi inte ha det här. I mitt land bråkar man inte om småsaker, man tar inte stryptag på folk och man kallar absolut inte folk för svennar i ett nedlåtande syfte.
- Du kalla mig blatte, va fan är det då.
- Jag svarade dig med samma ordval som du använde mot mig. Det är väl respektfullt?
- Det är inte respekt, djävla gubbe
- Och hur vill du att respekten skall förtjänas då?
Den unge mannen blir tyst, stirrar mot den äldre mannen, tar ett steg framåt och väser
- Försvinn!
Den äldre mannen tar ett steg fram och skriker
- Försvinn själv!
- Du kan dra åt helvete blir den unga mannens svar.
Den äldre mannen spänner ögonen i honom och säger tydligt och klart
- Nu går vi hem till dig. Jag vill prata med din far om hur du är mot äldre människor. Vad heter din far, var bor du. Om jag förstår det rätt så innehåller din kultur en stor portion vett mot äldre och en tydlig kod att följa vad gäller yngre män gentemot äldre. Jag har inte fått den respekten av dig så nu vill jag tala med din far om din heder. Visa vägen nu. Så marsch!
Den unge mannen tittar storögt på mannen, vänder sig om och springer därifrån.
Jag har inte sett den oförskämda typen sen dess.
Sitter hemma, alldeles själv. Har köpt ett par öl som jag inte smakat förut, samt ny svensk choklad från Malmlö chokladfabrik. Tar ett varmt bad, sväljer kall öl och njuter av god choklad. Det kan vara bra att vara själv en stund då och då. Nu skall jag sitta och försöka skriva hela natten :)
Under de dryga 25 åren jag bott i stan så har jag sett mycket som blivit bättre och mycket som blivit sämre. Sämst har det blivit med stadsbons uppmärksamhet.
Med uppmärksamhet menar jag på varandra och på den miljö vi vistas i. Låt mig ta några exempel.
Först när kommunens högsta chef på konferens i Örebro får det slängt i ansiktet att Karlstad är en skitig stad börjar man uppmärksamma va grisigt det är överallt (i centrum alltså, för i förorten där en annan bor så har man inte lagt något krut ännu) Anställda uppmanas att gå med i Ett skräp om dagen kampanjen (Håll Sverige rent hette den på slutet av 60-talet). Själv hade jag då varit med i kampanjen i 2 år, ingen hade sett den innan alltså?
Exempel 2, härom våren så skulle jag cykla hem från jobbet. Efter sedvanlig koll innan jag korsade Järnvägsgatan såtar jag fart och blir då påkörd av en inlineåkare. Han kom på vänster sida och jag på höger, om vi utgår från vårt eget perspektiv. Ursäkten för mina två intryckta revben var, jag såg dig inte. Så är det ingen ser någon i trafiken nu för tiden. Fotgängaren kliver rätt ut, cyklisten kommer på trottoaren, bilen glömde att blinka, stadsbussen genar i korsningen.
Långsamt har staden förvandlats till ett, tja
vad har den förvandlats till, du läsare får avgöra,
en krog, ett köptempel en soptunna en pärla, en översvämning
ellera allt detta.
Allt oftare på senare tid har jag reflekterat över allas vår
strävan av att fixa fina kök, badrum, sovrum osv. Vi feng shitar
och slänger hitar, men skräpet missar soptunnan, huset yttre
fasad förfaller. Faktum är att stora delar av Karlstad ser ut
som Bratislava på 70-talet.