I dag höll jag en chokladprovning för ett sällskap. Mitt första uppdrag som helt och håller låg utanför den närmaste kretsen av vänner och arbetskamrater. Ja, visserligen var det en arbetskamrat som frågat om jag kunde, men för övrigt så var det för mig okända ansikten. Av responsen att döma var de nöjda. Själv tycker jag att det gick ganska bra. Man har lite höga krav på sig själv ibland. Jag fick dock lite idéer till annat upplägg på provningar, tex prata bara om historien bakom choklad, eller bara om hur man kan öva upp sin smak, eller tom ha en chokladprovning där man använder choklad i någon form av egen kreativitet. För det sista behövs dock en professionell människa medverka.
Ack ja idéer kan man ha men inga resusrer att förverkliga dem. Finns det någon investerare därute som har någon miljon över till ett företag som ger männsikor smak för choklad? Cloetta, hallåååååååå :D
Naken bakom sin rustning
bak stängt visir
visar han sin rädsla.
Ensam i sitt rum
skriken tystnar
i en monolog
Ännu en dag
ännu ett liv
bak stängda visir
vilse i ensamma rum
vi spelar vår roll.
Ett första försök att översätta rakt av. Längre fram kanske jag kan få till en svensk text som också är melodisk
Likt
en blomma
I väntan på blom
Som ett ljus
I ett mörkan rum
Sitter jag bara här
I väntan på
att du kommer hem
Och väcker mig
Som en
öken
I väntan på regn
Som ett barn
I väntan på vår
Sitter jag bara här
Och väntar på
att du kommer hem
Och väcker mig
Mitt
stackars hjärta
Det varit så mörkt
Sen du försvann
Eftersom
Du är den som sänker mig i sömn
Och bara du
är den som kan
väcka mig igen
Som min
stereo längtar
Efter en ny sång
Och glaset trängtar
Efter nyfrusen is
Sitter jag bara här
Och väntar på
att du kommer hem
Och väcker mig
Tänder mig igen
Vilken melodi? Lyssna på Norah Jones.
Ibland kommer det tankar i huvudet som man inte vill ha där. Det kan vara allt från en melodi som upprepar sig till en känsla som inte känns bekväm, oavsett hur den är. De senaste dagarna har ett muiskstycke fastnat och det upprepar sig om och om igen. Hörde en remake av en gammal Dolly Parton låt, Islands in the stream av någon värdelös grupp. Men låthelvete fastnade. Jag måste nog kolla av om jag kan få tag på¨den så att jag kan spela den så mycket att hjärnan spottar ut den :)
Hepp, den fanns visst på nätet. Kenny Rogers och Dolly Parton..islands in the stream, that is what what we are...
Tanklöst klampande genom livet
har de flesta vandrat,
rakt över få kloka de klivit,
men ingen har dem klandrat.
Därför kanske det är bäst
med en smula kritik,
trots att de är flest,
mot dem som vandra över lik.
Se er för,
inte bara i trafiken
utan också i livet!
Levande i Sverige i denna tid, får mig att undra var vi vill med allas vår framtid. Jag ser inte helheter ordnas, jag saknar visioner om ett samhälle för alla, ett uttalande från människor som kan och vill skapa mer än bara vanvett.
Vart tog solidaritet, vänskap, gemenskap, broderskap, systerskap, mänsklighet vägen.
Alla verkar vi vara vilse i en skildring av livet bortom allt detta.
Äntligen en fredag igen. En klunk vin till biffen, ett lugn inför morgondag. Ett hopp om sovmorgon och sedan frukost i jungfrulig ostördhet. Lördag morgon utan jäkt, utan pengar och utan tvång. Tänk att det kan vara så varje gång.
Vill dock att grönare änder visar sin illusion. Fröjdar mig med hägring om bättre. Ack ja, ängder bortom rim och reson. Tröst för en törstande själ.
Till alla kvinnor
Väsen
skilt från allt jag förstår
Utan önskan om erotik
Jag önskar er vänskap
Alla vackra ni
Med förnuft och kropp
Värt att dyrka
Alltid
Mening med liv.
Det vill jag finna, det vill väl du finna, innan man står inför herrn i himlen, innan vi återuppstår i ett tusenårigt rike.
Jag vill nämligen inte bli odödlig på ett sådant sätt. Tänk att leva i ett paradis där ingen dör, där ingen föds, ingen äter, alla bara är. Nej, då vill jag hellre uppleva tänkt paradis på denna jord under den tid jag lever, nämligen nu. Inte ett perfekt paradis, bara ett liv som inte känns fel.
Jag lever
det just nu och det känns mycket, mycket bra.
Nattliga Vän!
En signal gick fram och sedan hände den där. Telefonen, ett band till dig när du inte skriver. Var det du som ångrade dig? Glömde du vad du skulle säga. Det gör inget, jag hör gärna av dig.
Genom tänkta tårar ser jag tillbaka och ser bara tomhet, tyst och grå. Det är den forntid jag minns allt för ofta. Undrar hela tiden när den skall bli framtid, när skall jag tillåtas krama dig? Jag drivs av en oemotståndlig lust att smeka din kind, att rufsa till ditt hår, dofta din doft och sova din sömn, du människa med mänsklig värme.
Jag vill brista ut i gråt, jag vill flämta av glädje. Jag söker i de mest besynnerliga vinklar och vrår i mitt liv. Kanske finner jag det som fattas mig
Plötsligt
alldaglig tanke
slog mig i pannan
så blodet snurrade
och resten svindlade
Om fysikens
minsta beståndsdel
innehåller svaret på allt
kan matematiken förklara något
när religioner tystar förnuft
Är historien
falsk
fylld av mäns egedomliga syn på liv
mätta moguler späkande andra
högaktningsfullt strunta i dig och mig
Plötsligt
så var inte tanken
så alldaglig.
Två dagar senare svepte en ny storm in över byn vid bergens fot. Denna gång vräkte snön ned trots att kylan var otroligt bister och vinden ven genom märg och ben. Någon gång mitt på dagen, det var svårt att avgör ty mörkret var kompakt på grund av stormen, hördes ett svagt bultande från dörren. Husvärden gick för att kika ut. Utanför stod en mager gestalt iklädd bara trasor. Knappt hade husvärden öppnat dörren på glänt förrän person där utanför försökte tränga sig in, men möttes då av ett bryskt slag från värdens sida.
-Vilka fasoner, att tränga sig på så
där
-Jag söker ju skydd för stormen sade gestalten med svag och
späd stämma
-Försvinn, sök ditt skydd någon annanstans, här har
du inget att hämta. Du måste betala mig dyrt om du söker
min hjälp sade värden och klämde igen dörren mot stormen
och den sorgliga skepnaden därute.
Genast bankade det igen, men värden ignorerade det
och gick och satte sig vid eldstaden.
Bankandet fortsatte en stund för att sedan avta och upphöra
helt. Vinden ven utanför med sin stora tystnad och inne i huset hördes
bara sprakandet av elden. Plötsligt reser sig Rion upp och går
mot dörren. Värden och hans hustru följer honom med blicken
när han öppnar dörren, skyfflar undan snödrivan vid
dörren, böjer sig ned och drar fram den späda gestalten
i trasiga kläder. Innan värden hunnit reagera har Rion stängt
dörren, burit in och placerat personen på golvet i mitten av
rummet samt tagit fram ett krus med vatten.
- Vad gör du, skriker värden
- Hjälper en som inte orkar hjälpa sig själv, svarar Rion.
Han går fram till elden och placerar kruset med vatten i den. Värden gapar förvånat åt tilltaget.
- Du kan inte bestämma vad jag skall göra i
mitt eget hus, säger han sturskt.
- Jag betalar för hennes logi om det lugnar dig.
- Vaddå logi, vilken hon, muttrar värden buttert
- Den som du ger denna kvinna, säger Rion och visar med handen mot
den trasklädda gestalten i mitten av rummet.
En tystnad sänker sig över rumet medan Rion tar fram något från behållaren vid bältet. Han rör försiktigt ner något vitt pulveraktigt i kruset med vatten. Pulver kanske är fel sagt, på något underligt sätt verkar det vara blötare i konsistensen och man får nästan känslan av att det lever.
När det ångar från kruset tar han det ur elden med sina bara händer och bar fram det gestalten på golvet. Under tiden har värden ilsket blängt på honom och kastat menade blickar till sin hustru som hela tiden suttit vid foten av trappan upp till loftet.
Knappt har Rion lyft den arma kvinnans huvud mot kruset så vaknar hon till.
Så OSeriöst, OSmakligt och i all mening drypande av OSalighet. SOK jagar pengar bland ord. Mig veterligen kan man inte ha rättighet på bokstavskombinationer. Hela situationen känns OSaklig. Varje man och kvinna har rätt att skriva hur och vad de vill. Även i en annO(n)S. Självkart måste väl SOK förstå att ordvitsar alltid kommer att finnas och på det sättet också skapa eventuella OSannolika kombinationer. Vad är det för fel med det? Nej, det OSar ruttet i den idrottsliga maktens högborg. Det smakar faddt som OSaltat fläsk. I och för sig inte förvånade, utan OSedvanligt vanligt. I detta fall får nog OSagt inte vara bäst. En indignerad svensk tiger inte.
Blir jag nu stämnd för att använt bokstavskombinationen O S? Ta i så fall en dOS förnuft och blanda med en nypa doft av rOS. O.S v, O.S.v.........
Det
var en gång en man utan hjärta
Hur kunde han fungera
Det var en gång ett liv med smärta
som fortsatte existera
mot alla odds
In memorian.
Idag skulle min vän fyllt 45. Själv har jag 5 månader kvar innan. Men min vän får inte uppleva det, hans flickvän får inte. Jag hoppas att jag får. Jag hoppas att min andra vän får och hans fru får och hans dotter får.
Oräkneliga är de minuter jag saknat min vän det senaste året, massor är de stunder det känns overkligt, konstigt och faktiskt orättvist
Sorgen kan jag dock leva med. Jag lever med större sorger än så. Saknaden är det värre med, gemenskapen, vänskapen, möjligheten att bara prata, slå ett slag på banan. Det är tungt att minnas att man inte kan det igen, aldrig igen.
Rubriker
Rånhot avvärjdes. Vaddå är polisen så effektiva att de tom hindrar bovarna att ens tänka rån?
Natacha: Mitt bröst sprack. Vem är hon? Varför sprack det, jo hon hade plastikopererat sig. Betalar sjukvården räddningen av spruckna bröst?
Trött blir man av rubriker på löpsedlar och tidningar.
Fotogalleri, kan man skaffa på nätet. Ca hundra bilder kan man publicera, gratis. Mitt hittar man här
Aningslöst
jag tar en bild
för att upptäcka annat bortom
Bilden visar mitt seende
men inte min känsla
Nätet är allt bra bra. Jag språkade med min bror, svägerska och deras två barn idag. De bor i USA så nätet är ett bra komplement till telefon.
Långt
borta när jag sover,
busar Kalle och Linnea
Här hemma arbetar jag
när de sussar gott
Är det inte underligt
Första bilden med nya kameran.
Klicka på
den för full skala :) och då har jag faktiskt minskat den med
25% och komprimerat filstorleken 20%.
Så sjunger man falskt som fan kan man komma långt i kändis och sångvärlden. Då kan jag bli superkändis :)
Hualigen, tur att alla får ha olika smak. Kolla in Finlands bidrag här.
Idag köpte jag en ny kamera. Min digitalkamera dog för några veckor sedan. Den var nästan 5 år gammal så jag sörjde inte så mycket. Idag bestämde jag mig för en ny. En digital systemkamera.
Läs en svensk recension här
Jag kommer ihåg när jag spelade fotboll på det järnröda gruset nere vid kyrkogården. Alltid uttagen i laget bland de sista, eftersom man var liten till växten och kanske inte så bollsäker, ofta placerad i mål. Andra grabbar trollade med bollen hur som helst, de var riktiga talanger, men slösade bort den på fylla, knark och annan skit i tonåren. Jag undrar vad de gör idag, de där som var så malliga och överlägsna på fotbollsplanen.
Med tiden blev jag faktiskt ganska duktig som målvakt, jag minns tom att jag räddade jag en straff mot rivalklassen samt satte ett kanonskott i krysset från 25 meter. I samma match . Men inte var man hjälte, man var nörd.
Det är jag än idag, men jag är duktig på det jag gör, oavsett om det är chokladprovning, golf eller personalarbete. Fan Anders rockar fett 35 år för sent.
Fundersamt
fundamentalistiskt frågar fan försiktigt
Hur huvudtaget helvetet hittar himlen
Bedövande besvaras bedjandes böner
Kyrkans kyskhet klingar klonkar katastrofalt
FALSKT
Ögonblickligen
förstod jag
vidden av stundens allvar
mötet av tankar
gemensamma
Sekunden
därefter övergav jag
allt det jag förstått som svar
SORGEN FINNS DÄR
Idag är det ett år sedan en av mina två närmaste vänner avled. Livet går vidare, men sorgen finns där. Livet går vidare fast det är orättvist. Min vän hade så mycket att leva för och så mycket nytt att få uppleva.
Alltid när man besöker sin hemort eller vill spela golf så kommer minnet av min vän tillbaka. Alltid kommer nog minnet vara där, leva där i mitt liv. Jag har mycket att leva för precis som min vän hade. Jag lever vidare, men inte han. Livet är inte alltid rättvist.
så till min vän jag skriver
I
system är satt
att efter stunden gripa
det som var då
och inte nu
I
grunden är det lagt
en känsla otrygg
att inte
för mycket visa
innan tiden
kommit ikapp
Men
i tidens början
och vid dess slut
finnes de som minnes
DIG!
Men precis som vi söker våra själar sökte han en annan själ än sin egen. Kanske för att hjälpa eller stjälpa, till allas vår fördel.
-Finns det någonstans i närheten där jag kunde få
husrum frågade den underlige mannen?
-Pröva i andra änden av byn, det huset som är brunt och
grått. Ägaren brukar hyra ut rum till resande, men vi brukar
inte se några så här års ,svarade en av männen
i den grupp av människor som nyfiket hade samlats runt mannen i vargaskinn.
Mannen tackade för upplysningen och gick långsamt bort mot
byns andra sida. Den lilla gruppen av människor som samlats stod
kvar, försiktigt studerande mannens klädsel, utseende och gång.
Han var som sagt klädd i vargskinn. Skinnet såg inte allt för slitet ut, faktum är att det såg alldeles nytt ut. Skinnet var stiligt skräddat som en kapuchongförsedd rock och ett par kraftiga byxor. Över den högra axeln hade mannen en liten lädersäck och i högra handen en stålskodd vandringsstav. Runt midjan satt ett brett bälte av annorlunda slag. Det såg inte ut som något människorna i byn sett förut. Blåskimmrande, något tjockare än ett vanligt bälte och av främmande material bar bältet upp ett fodral på vänster sida. På fötterna såg det ut som mannen hade ett par korta åtsittande stövlar, men det var svårt att se på då snön var ankeldjup där mannen nu gick fram.
En kvinna i gruppen av bybor sade plötsligt
- Annorlunda men ovanligt vänlig att möta.
- Vad menar du sa mannen som svarat på främlingen.
- Han verkar inte så farlig, nästan behaglig.
- Hur kan du säga så, du som är en ärbar kvinna.
- Bara för att jag säger att han verkade behaglig betyder inte
att jag drar vanära över mig och min familj sade kvinnan bitskt,
vände ryggen till och gick mot ett av husen.
Som om det vore en signal så splittrades gruppen och inom en halv minut var platsen tom.
Mannen hade nu hunnit fram till det beskrivna huset. Han
knackade på. Efter fem ögonblick öppnades dörren
försiktigt. En äldre man kikade ut.
- Ja, vad vill ni?
- Goddag, jag söker husrum för ett par dagar. Jag blev hänvisad
hit av Draun.
- Jag brukar inte hyra ut rum under den här årstiden, sade
husägaren buttert.
- Jag är beredd att betala ordentligt, sade mannen med ett vänligt
leende.
- Vad menas med ordentligt, kom det hastigt från dörrspringan.
- Tja, vad skulle Ni vilja få i betalning?
- Nja, jag skulle nog vilja få tre mynt om dagen, det är vad
jag får under varmare tiders högtidsdagar.
-Då säger vi tre mynt om dagen, sa mannen med leendet fortfarande
lika vänligt upplysande ansiktet.
Dörren öppnades lite mer och den äldre
mannen vinkade snabbt in främlingen.
- Kom in innan värmen försvinner ut.
Otåligt stängde han dörren, det var nästan så
att vandraren inte han få med sig sin stav eller lädersäck.
Inne i huset rådde en dunkel. Direkt innanför dörren bredde sig ett stort rum ut, täckandes nästan hela husets längd. I den vänstra delen av rummet ledde en trappa upp mot en övervåning, i den högra delen syntes en dörr. Mitt på långväggen fanns en stor eldstad. Långväggen verkade bära upp en stor del av övervåningens tyngd, likaså verkade det som eldstadens omfång spred sig in bakom väggen. Troligen värmde stenarna i konstruktionen ett eller flera rum innanför detta stora rum.
-Jag vill allt se pengarna. Inga pengar ingen logi, sa
den äldre mannen som tydligen var husvärden.
Den okände mannen tog fram en liten vargskinnsbörs ur en rockärmen,
höll fram den mot värden.
- Räcker det till ett par dagars vistelse?
Börsen var halvfylld med guldskimrande mynt, det var säkert
ett trettiotal. Värden tittade förtjust upp mot mannens ansikte
och sa leende
- Min vän, det räcker för ett par veckor! Kom, jag skall
visa dig var du kan sova.
Värden gick före genom rummet bort mot trappan. Väl uppe på den andra våningen såg mannen att det inte var mer än ett sparsamt inrett loft. Visserligen var golvet fast och välgjort men väggarna bestod av taket och dess skick var inte det allra bästa. Precis som i nedervåningen upptogs mitten av loftet av den murade eldstadens rökgång. I det bortersta hörnet låg en stor mängd halm.
- Om du lägger dig invid murstocken så kommer det inte gå dig någon nöd vad gällande värme, sade värden. Lägg lite halm som underlag och placera dina saker där nu och kom sedan ner för en bit mat. Jag vet inte vad hustrun har tänkt, men hon brukar ordna goda måltider.
En stund senare satt mannen, värden och värdens hustru vid ett bord i det stora rummet. Mitt på bordet stod två tråg. det ina innehöll bröd av den mörka typen och det andra innehöll något som liknade risgröt.
- Varsegod, det är svålstuvning sade kvinnan.
- Svålstuvning, undrade mannen?
- Ja, en av mina specialitéer, sade kvinnan. Jag tar svålen
av det saltade vildsvinet och stuvar det med rot och mjölk .
- Då får jag väl pröva, sade mannen vänligt.
Värden hade redan skyfflat upp en hög på sin tallrik och börjat kalasa på det som bjöds. Man åt under en stunds tystnad.
- Jag kanske skulle presentera mig, sade mannen. Mitt namn är Rion och jag kommer senast ifrån Tymla.
Tymla var en stor stad på andra sidan bergen.
- Mitt namn är Grigi och min hustru är Kulina,
sade värden. Tymla sa du? Jag har aldrig hört talas om någon
som gått från Tymla och hit vintertid.
- Mitt ärende har tvingat mig, svarade Rion, och inget är så
pådrivande som tvånget.
- I och för sig sant, men det måste i så fall vara ett
mycket viktigt ärende du har, sade Grigi med nyfikenhet i rösten.
- Ja, sa Rion utan mer kommentarer.
Efter en stund tystnad frågade Kulina
- Var är du på väg?
- Jag letar efter en svart och gammal själ, har ni sett en sådan,
svarade Rion?
- Nej, vet du va, nu driver du med oss sa Grigi och reste sig från
bordet för att markera sitt missnöje med mannens beteende.
- Godkväll då, sa Rion, och tack för måltiden.
Han gick upp för trappan till loftet och försvann från värdparets ögon och öron.
- Jag går bort till Draun och skäller ut den
fan för att sänt en så obelevad gäst till mitt hem.
- Gör det du, men nämn inte alla pengar du kommer att få
av denne man. Du ville ha tre mynt per dag och den token betalar med glimmer
istället för ärg.
(Glimmer och ärg, guld och kopparfärg, inget är för evigt, är det inte för nedrigt).
...............
berättelsen kanske fortsätter vid något tillfälle
Envisa som synden är ofta de tankar som dyker upp när man tycker om människor. Man tänker dit och man tänker hit och rätt som det är är man yr och tänker sig ner i diket. Inte för att jag nu har tänkt på ett dike utan för att jag gillar att retas med ord, tysta ord, skrivna ord.
Gå nu inte och bli orolig över mina tankar, dem skall endast jag oroas över. Tänk i stället roliga tankar, lyckliga tankar.
I ett av mina tidigare liv var jag ............ tidigare liv förresten? Jag tror ju inte på reinkarnation. Jag menade självklart tidigare i mitt liv......................närdå? Tidigare! Jasså? Öh, vad menar jag nu?..............Skit samma, dagar kommer dagar går, tills slut endast tiden består.
Ibland blir man bara så trött att man har lust att utbrista FYYYY FAAAAAAAAN
Eller hur Per :)
Till en medmänniska
Jämt
är ett ord som betyder så mycket.
Det betyder slätt, utslätat
Det betyder alltid, evigt återkommande
Blir då
jämna plågor återkommande plågor
eller utslätade sådana?
Betyder det att allt är lungt men trist
eller att det är ett konstant ont?
Talesätt
till trots, jag vill att för dig att det skall betyda något
annat.
Att plågorna är utslätade, avtagna sina toppar, att det
inte gör ont.
Hoppas att det är så och att du får skratta åtminstone en gång idag
När man kommer på besök får man tala om vart man ska ochibland också vem man skall möta. Då öppnar de grindarna åt en. När man sen går ut så är det bara att passera
en fotocell så öppnas grindarna automatiskt. På vägen ut så passera jag då fotocellen, men grindarna öppnas inte?. DAme i receptionen tittar upp och säger
-Du gick för fort!
-Gick jag för fort, svarade jag?
-Du gick för fort!
Så jag fick gå tillbaka två steg och gå förbi fotocellen låååångsaamaree.
Ni vet väl vad de säger om kommunalarbetare, det går långsamt. Så långsamt tydligen att tekniken har anpassat sig :)