Mars

2005-03-31	2005-03-30
Tusan, jag har lyckats fixa min husbil så att den går att använda, otroligt. Man kanske har en framtid i reparationsbranschen :). Kan nu tom koppla bort en av larm utlöst startspärr. Får se om jag kan sätta dit larmet igen!!	Solen skiner Många med den Inte jag
2005-03-29	2005-03-28
Det största hjärta jag sett, satt i min värld att bevaka, att bejaka vänskap, är mina vänners. Jag hedrar dem med dessa rader. Hoppas att livet blir gott, enkelt och lyckligt i alla dagar som finns kvar. P&K Anders	Nu funkar det inte ens att starta husbilen, det blir bara bättre och bättre....... ETT MINNE Sorgen över att aldrig minnas skall inte någonsin bli min. Jag vill komma ihåg, kunna återuppleva gårdagen. Den kan ju vara min sista och vem kan skiljas utan ett FAR VÄL?
2005-03-27	2005-03-26
Hur surt är det när påsken börjar med att man begraver en av sina bästa vänner och sedan att den för dyra pengar inköpte husbilen inte funkar som man trott. -6 på Ph skalan skulle jag vilja säga.	Idag skulle vi prova husbilen för första gången. Tror ni det gick? Nej! Elen funkade inte, bodelsbatteriet laddade inte när man körde och larmet fick spatt. FAAAAN
2005-03-25	2005-03-24
Där satt en gång sju män nu bara en tyst lugn och klok med ensamhet till kompanjon och som enda stöd sin tro. Mot tretton svarta själar av ondska, hat och blod runt ett sexkantigt bord.......	TILL MINNE AV URBAN JANSSON Livet är knappt 44 år gammalt och för vår vän har det upphört. Precis när det skulle börja, när kärleken fanns, när arbetet var engagerande, när sommarstugan skulle användas, när kompisarna skulle klås i golf, så upphörde det. Urban skulle fyllt 44 den 16 mars. Istället försvann han från oss den 6 mars. Oväntat. Urban, som har varit vår lekkamrat, skolkompis och vän i 37 år. Alltid speciell, alltid lång. En Hälleforsgrabb i själ och hjärta fast några av de tidiga åren levdes i Skoghall. Begåvad från första stund. I mellanstadiet märktes det att han var exceptionellt duktig i matematik. Inga vägar var för underliga för honom att söka i skattjakten på ett riktigt klurigt matematiskt svar. Han var alltid intresserad av att prova olika aktiviteter. Vid pingisbordet i garaget small det både i vinst och förlust. Vinna var ett måste när vi spelade tennis för länge sedan och nu på senare år när golfsvingen skulle analyseras och puttar sänkas. Vad man än kan säga om Urban så var han dubbel. Han var långtråkig, rolig, knäpp, smart, snäll, egensinnig och givmild. Urban var kort och gott en helt vanlig människa och han var vår vän. Som kamrat på kanotfärden nerför Svartälven, på fisketuren på svaga isar i bergslagsvinter vi minns honom. Som pôjker kan vi förstå kärleken till den gula Yamahan som var fortskaffningsmedlet under några korta år av tonårstid och med sitt minne för detaljer var varje tidning om bilar ett lovligt byte. Hur många han ägt kommer vi inte ihåg. Wittgenstein och Kierkegaard var under en period favoritdiskussionen. Man behövde inte vara överens för att kunna umgås, men är det inte så man definierar en riktig vän? Respekt och kärlek fanns alltid där och med åren kanske den blev allt djupare trots att det kunde dröja mellan möten. Hur skall livet nu bli utan vårt fyrtorn i vardagen? Vi var tre pojkar som växte upp i Hällefors, för att bli män på varsin plats i världen, dock alltid nära till varandra och alltid med förståelse för våra egenarter. Nu är vi två kvar i livet, alldeles för tidigt. Vem skall nu dela notan med lätthet, vem skall skära limpan i olika delar, vem skall hjälpa bära kanoterna över kalhygget och vem skall till slut lyfta golfpokalen över våra huvuden? Utan Urban är världen en matematiker fattigare, en knasig filosof mindre, en golfare saknad och en vän älskad försvunnen. Vi saknar redan vår vän mer än vad dessa ord kan förmedla. Vila i vårt minne. Alltid. Anders Nilsson och Thomas Karlsson
2005-03-23	2005-03-22
Retoriska frågor tapetserar hjärnans vindlingar, letar efter givna svar i ingenstans. Verklighet eller dröm, det är frågan?	Miljoner frågor utan svar. Desperat prat i kvadrat. Förvirrade, förirrade tankar för att inte förivra sig. En lek med ord, en kärlek till ord, en förkärlek för ord. Vore jag musikalisk skrev jag en sång Vore jag genialisk tog jag livet av mig med en gång Vore jag tragiska borde jag redan tagit ett språng.
2005-03-21	2005-03-20
Vinde vände och ven från väster. Kylan krympte kraften i kvadrat Snön sakta smälte ned Sol och plus 6 idag :)	Inombords känner vi alla vad vi verkligen vill, men inte vågar. Djupt där nere i vårt inre finns en gigantisk grotta fylld med skatter att berika världen med. Men för att det skall kunna hända måste vi låta människor leta och låta dem finna vårt inre. Om jag visar dig vägen till mitt vågar du visa mig stigen ner i ditt?
2005-03-19	2005-03-18
Vårtecken mitt i minusgrader. Vart är de på väg, sidensvansarna?	Långsamt reser sig bergsväggen lodrätt mitt framför dem. Aldrig hade väl skymningen varit mörkare, aldrig hotade mörkret så svart. Högt ovan , i Hagirdanas vild värld sov en själ på jakt efter tretton. Du kanske inte hört talas om historien som berättas i varje hem på Ura och jag menar faktiskt varje hem. Om du söker kanske du finner någon som kan berätta den också för dig.
2005-03-17	2005-03-16
Vart tog våren vägen? Förutom att min själ är frusen av min väns död...	SORGEN FINNS KVAR
2005-03-15	2005-03-14
Ge mig allt det jag önskar. Ge mig allt det du har. Avstå för mig det du behöver. Avstå för mig det som blir över. Avstå, ge, ta, varje dag. Då räcker inte ens ett vackert leende för att dölja maktbegäret.	Tomt på mål och mening Skeenden över styr Vem vet vad varför Fan ta tiden
2005-03-13	2005-03-12
För inte så länge sedan träffades jag av en blick. Denna blick kom från själen hos en trött människa. Hon var trött på livets dans. Jag har vid flera tillfällen träffat henne innan detta tillfälle och alltid slagits av den glädje, livslust och harmoni hon då utstrålat. Men denna gång var allt annorlunda. Det outgrundligt trötta i hennes blick var både sorgset, uppgivet och övergivit. Jag iddes inte att fråga henne hur detta kom sig, vi har ju som sagt aldrig direkt kommunicerat med varandra på ett sådant plan. Men idag undrar jag om man inte skall fråga dessa saker så att ens medmänniskor verkligen ser att man vill väl. Vad säger ni?	Jag har aldrig gillat Medolifestivalmusik, men de senaste åren har det blivit stor show av det hela. Artisterna gör bättre och bättre framträdanden. I år var det nog bästa showen hitintills. Riktigt bra underhållning i alla fall 40 minuter :) Dvs själva musikframträdena. Vill du se hur det såg ut och lät? Följ länken.
2005-03-11	2005-03-10
"Människors omdömen grundar sig mycket mer på hat kärlek begär vrede sorg glädje hopp fruktan villfarelse eller överhuvud taget sinnesrörelse, än på sanning, förordning, rättsregel, domslut eller lag." Cicero 106 - 43 f kr	Mitt upp i bedrövelsen har jag och sambon varit iväg och hämtat en sak som kanske kommer att göra sommaren väldigt rolig.
2005-03-09	2005-03-08
Det är rätt jobbigt att chockas så, att ens vän av 37 år plötsligt inte kommer att finnas mer. Jag känner mig omtöcknad, som i en kokong. Underligt, det här livet	I ett sommarögonblick, då natt var dag, regnet vräkte ned och solen sken, syntes det mig att jag fann vänskapens innersta kärna. Känslan som då slog mig var mänsklig värme. Från den stunden har jag hett åtrått livet med vänskap som grund att kunna krypa intill mänsklig värme och där, för alltid, klamra mig fast.
2005-03-07	2005-03-06
Min vän Urban avled igår. Han skulle fylla 44 år om 9 dagar. Ord kan inte beskriva sorgen över en saknad vän	SORG
2005-03-05	2005-03-04
Frågesport "Anständigheten krävde att han åtminstone torkade gröten ur skägget innan han talade. Sagt och gjort, Knud torkade gröten ur skägget med ena rockärmen och började tala. - Innan jag steg i land i detta rike hade jag en föreställning om er. Jag trodde att alla skulle vara bleka som mjölk, och se ut som hästar i ansiktet. Nu finner jag att jag hade rätt. Ett ilsket mummel hördes från åhörarna."	Måste nog raka huvudet igen. Vad underligt det är, håret alltså. det växer som bara den på höger (min höger) sida. Är det där aktiviteten är som mest eller minst kan man fråga?
2005-03-03	2005-03-02
Efter guldsprakande solnedgång lång bortom midnatt, med månen som resekamrat, söker jag stjärnors trollska skatt. Kanske finns det evigt liv i ensamt höstmörker, gömt bland månfrosts kalla sken, väckt av glimmande marker? Jag vandrar en natt i november, genom åldrade dalar, över mörka berg mot glömskans fulla salar. Min väg är lång under stjärnklar sky och går i höstmörker sänkt, men med måne silverny. Förnimmelsen av denna höstanvärld och våran bråkdel av universums hus lär mig att älska livet i månfrosts klara ljus.	Bara en tanke Ensam han vandrat de vindlande gångar bara tanken kan ta. På jakt efter förstånd till livet i morgon och nästa dag, (till framtid.) Vad har han då funnit efter ett liv av irrgång? En stig till förståelse kanske för andra och en självklar ensamhet i gemenskap av missförstånd?
2005-03-01	2005-02-28
Våren första månad. Med vinterkyla -20 och ingen vår i sikt inte ens i på jobbet	Skåda världen, mina damer och herrar, skåda världen! Vattnet, det speglande ljusets anletsdrag. Lövens ljuva rassel i morgonskymningsvind. Fågelkvitter vid dagens födelse. Den stigande sol med naturlig värme och ändå den stora tystnaden där mänskligheten dragit fram.