Denna kväll hade kaprifolen fått tillräckligt med värme och mörker för att dofta bedövande. Bedövande sorgligt att man inte kan få uppleva detta under ens semester en sommarkväll utan istället sista maj!

Din missanpassade ljuvligt doftande åbäke. Puss.

grillning var ju förbjudet på alla balkonger och terasser/uteplatser. Varför grillar då alla grannar?

De skiter i förbud och det gör de rätt i när solen skiner som den gör.

SOMMAR!

Trumpet stod han där
femåringen, sur och arg
stampande sin fot, skrikandes sitt skrik
Tvära kast mellan allvar och lek.

Fan livet är ingen lek
sa han som skrek.

Klockan är 18.02. Jag är på väg mot tvättstugan. En kvinna är på väg därifrån. Hon har mörkt hår, är ca 1,60 lång, bär på en IKEA-påse. Hon försvinner ut ur källaren lagom när jag kliver in i tvättstugan. Jag drabbas av det som många drabbas av. Tvättstugeraseri. Den djävla människan har inte städat. Det är tvättmedel över hela maskinerna, tvätthon är vit av tvättmedel och kalkavlagringar. Luddfiltret i torktumlaren är helt igentäppt av blåsvart ludd, golvet är brunskitigt , det ligger damm överallt tillsammans med hundhår. Filtret i torkskåpet är grått av damm. Jag hinner inte ikapp människan. Tur för henne och mig. det hade inte varit en trevligT , aregggghh!!!!!!!

Jag avbokar vår tvätttid. Jag vill inte städa efter andra för 10.e gången detta år. Fan ta svin, vräk dem!!!

Tulpaner i Karlstad. 100 000 lökar sägs ha planterats. Man kan nästan tro det. Massor av sorter man aldrig sett förut. Jag skall aldrig köpa snitttulpaner igen :)

Kolla in lite bilder här

- Mitt namn är Rion, jag är inhyst hos Grigi och Kulina. Jag kände att ni ville fråga mig något?

Gruppen stod tyst ett ögonblick, lite förbluffade, men en kvinna tog till orda.
- Vi hörde av Kulina att ni skall ge er av nu i kvällningen. Att ni skall vandra åt Kumat till!
- Jo det stämmer.
- Kunde ni ta med meddelanden åt oss? Vi har alla släkt åt det hållet och det är inte så vanligt att det är folk som så här under vintertider vandrar däråt. Sommaren är lättare.
- Självklart kan vi bära meddelanden åt er. Vad skall vi meddela, svarade Rion?
- Vi har tecknat ner, jag menar, sa kvinnan, Israk här, har tecknat ned allt på tyget här.
Rion såg den utpekade personen i ögonen. Den unge mannen skruvade lite förläget på sig.
- Gott, utmärkt. Jag tar rullen av er och lovar att lämna över det vem ni vill. Jag antar att du har gjort ett bra jobb Israk, sa de han riktat direkt till den unge mannen?
- Ja tror det, Jag har gått i lära hos en lärd man i Tymla. Jag kommer att få en plats i hans skrifthandel efter vintern, var jag lovad i höstas i alla fall.
- Då så, vem skall jag överlämna detta till
- Det vet Kulina, det är en av de äldste i den by där hon växte upp. Hon sa att det var dit ni skulle
- Det stämmer, nå frid med er och förhoppningsvis ses vi om 30 dagar så vi kan ge er besked hur meddelandena tagits emot. God eftermiddag, sa Rion och vände sin gång mot Grigis hus.

Han hörde det vanliga försiktiga viskandet bakom sin rygg när han vandrade bort från gruppen, med tre stavar i sin högra hand, en ryggsäck på ryggen och nu en rulle tyg i den vänstra handen.

- Vänlig, ovanlig, men ovanligt varm att möte
- Jo, men kan man lita på honom
- Kulina kan du lita på, hon skall ju med och hon vet.
- Jo, då kan vi gå hem och vänta.
...........

Tisdag, tror jag. Arbetsdagaen försvann och kvällen likaså. Livet rusar lite, men jag skall släppa av på gasen och stanna till för en doftstund, lukta våren, träden, gräset, solen. Läppja på det naturen bjuder, trots att natten är sen.

Gör det du med.

Nu har det blåst från ost i 10 dagar, det är något underligt, så skall det inte vara. Motvind varje morgon.
Det är som när jag kommer fram till en korsning, på håll har den varit öde, men väl framme kommer det trafik som hindrar min färd vidare. Alltid! och som kön till kassan, allt är tomt på håll, men när man kliver iväg mot utgången uppenbarar sig 30 pers och plötsligt är det kö till kassan. Alltid!

Det känns lite som Truman Show, alltså!

Solen skiner och söndagen klär sig i sin vackratse skrud. Jag pysslar med lite av allt ooch försöker glömma att dagarna som gått var så hemska för 8 och 5 år sedan. Att livet slutade slå då, hos mina barn.

Var till minnslundden och ladenenågra kvistar hägg, fult utslagna, oftande vår.

I solens sken livet går vidare.

Haikus från älvkanten, en samling betraktelser från Klarälvens väg genom Karlstad

Nr 33
likt knivens skärpa
skär älvtårar dödligt djupt
stjälper vårvassen

Maj tog paus i sommarförberedelserna
regnet piskade mig denna morgon
och kölden bet bsig fast i händerna hela dagen.
Bara man inte blir förkyld.

Nej, slut på domedagskänslor. Dags för mera sommarvindar, golfsvingar och fjärilslätta pussar på kinden..

Ha en bra dag alla :)

vem tror du finns här
dag efter dag
levande nu och i morgondag
porträtterad av livet
ingen annan

vem tror du jag var
en morgondag
annat än det som kan ses
upplevas just nu
inget annorlunda

Vinprovning med vänner

Jag bjuder på fyra vita av olika druvor. Gissningstävling med lite hjälp gör att alla trivs och lär sig något. Vill du också? Köp då

Nya Zeeland
Saint Clair Riesling 
Sydafrika
Bellingham Chenin Blanc
Chile
Chilcas Sauvignon Blanc
Frankrike
Chablis Domian Laroche

Sen är det bara att sätta igång :)

Din närhet är så varm
Och livet så naket

Det är en så härlig tanke
Att du ligger naken i mina armar

Min kärlek är så trygg
Med vetskapen om ditt hjärta

Livet kan inte vara så mörkt
Stunder som dessa

Jag går på dans, min egen mentala dans, och där finner jag dig. I stjärnklar kall natt under ett tecken som ingen astrolog ännu funnit. Lögnens!

Att skilja på verklighet och overklighet, det är frågan. Jag drömmer att dansa men vågar inte bjuda upp.

Jag lever i en värld där tiden står stilla, där ingenting är vad det är. Varken liv eller död, ingens överflöd eller nöd. Det är så svårt att veta vad man egentligen vill. Jag söker än här, än där, men vem söker inte. Svar på alla de frågor man föds med.

I allt sökande finner jag aldrig svar som är äkta. De svar som är sanna vill jag inte tro på.

Det händer att jag dör, det händer om och om igen. Men ingen ser det. Att jag överlever beror på att livets förbannelse ännu fungerar på mig.

Vår tid styrs av det exakta antalet svängningar i en viss kristall. Hur många av dess svängningar har inte förflutit sen den stund jag föddes. Dessa svängningar har gått från topp till botten och tillbaka, varför kan då inte jag?

I dämpad belysning, för att inte störa mörkret, skriver jag som vanligt. Jag väntar på den ljusa idén som skall lysa upp vägen den smala. I väntan på det ser jag mig omkring och räknar föremål. Ett tunt moln far över natthimlen och får mörkrets egna ljus att flämta. Det rycker i mitt högra ögonlock. Jag försöker stanna virveln av ord som tränger sig på. Dessa tysta rader. Tysta ord för tystnad, till någon som läser dem tyst, formar dem i hjärnan och läser, förstår. Vi skapar en konversation utan ord, med ord, tysta ord.

Hemma hos dig som läser detta spelar musiken och du läser. Orden ges en musikalisk inramning, skapar ett minne med klang. Du läser tysta ord till musik. Fyllda rader av tysta ord, utan att ha något att läsa mellan raderna.

Var hälsad medmänniska, här får du en kram.
Jag kastar en ljusstråle på dig att lysa upp ditt leende.
Jag ger dig ett ljus för att tända en eld i dina ögon.
Jag öppnar och stänger en dörr i det omedvetna
för att reta dig.

Och jag skriver tysta ord utan mening med mening i. Jag skapar enheter av grammatiks struktur, för att manipulera sinnen, att användas i ett tyst samtal med dig. Ett envägssamtal där svar kan dröja. I dämpad belysning tillfredsställer jag min själ.

Nu säger du kanske att jag yrar, irrar. Du undrar vad jag egentligen vill med allt det här, dessa ord, meningar och stycken?

SKRIVA!! Det är det jag vill. Visst yrar jag ibland, men jag ryter också. Som en vildkatt i vår tama värld.

Vill vässa min klor mot fruktans kappa, sätta tänder i ett oskyldigt lidande. Jag spelar mitt spel, andra spelar sitt. Vilddjuret inom mig skriker, fräser, spottar för att tvinga alla andra att blotta strupen. Vill roffa åt sig största stycket, bloda ner min glupska käft, leva i kattlik frihet.

Detta gör att jag som vanligt befinner mig i frivillig isolering. Samtidigt som jag sitter och längtar efter gemenskap som inte är gemen. Jag ligger vaken nu och tänker, längtar.

"When I was young I learned survival
Thought myself not to care
I was my single good companion
Taking my comfort there" (från Chess)

Är det kanske så att man lär sig stänga ute känslor i människors närvaro?

A

Nu ligger 5-6 unika vita viner i kylen, ca 10-12 röda, nej 18-20 är det nog. Unika på det sättet att du nu inte kan köpa dem i Sverige.

Test av ett nytt diagram

Efter testet kan man konstatera att Google som gjort scriptet för publicering missat något. Funkar inte i IE eller Opera. I Firefox funkar det felfritt. Wow, snacka om underligt. Undefiened error på rad 661 säger IE. Det finns inte mer än 10 rader :)

-------------------

- Jag kan förstå det till viss del. Jag har sett en del tecken förut, sa Kimlec, men vad betyder det egentligen?
- Så, Kimlec du kan tyda tecken från Tordur?
- Nja, jag har sett två av dem förut på saker jag lagat åt förbiresande. En av dem förklarade deras mening. Det första tecknet betydde skydd, har jag för mig, och det näst sista medicin.
- Mycket bra, det är nästan helt korrekt. Utläst så betyder alla bilderna ihop något som ”Till skydd från magi, Parera slag, Läk bäraren”.
- Det låter som en bra inskription att ha på en vandringsstav, sa Kimlec
- Javisst gör det, svarade Rion och log. Nu skall jag bara göra klart den sista staven och sen ses vi inte förrän om 30 dagar. Kom ihåg att ha min dolk klar då
- Jag lovar, sa Kimlec. Han tittade lite snabbt på den andra staven Rion hade märkt. Tecken liknade ingen han sett tidigare och mönstret ringlade ju sig runt staven. Han såg inte något repeterande mönster.
- Ursäkta, men vad står det på den andra staven, avbröt Kimlec Rion som nu använde sin glänsande spik för att skapa ytterligare ett mönster på den tredje staven.

Rion avbröt sitt arbete, tittade på Kimlec, ryckte på axlarna och tog upp den andra staven, höll upp den framför Kimlec . Han snurrade den långsamt med sin hand medan han läst sin inskription för smeden.
- ”Hindrande handjuret tar hon makten när ögat öppnar möjligheten till insikt och själen vakar”.
- Det var en underlig skrift, sa Kimlec. Vad står det på den tredje?
- Det kommer att stå något som ”Jord, vatten, eld och vind. Alltet vakar.”
- Vem skall ha vilken stav, dristade smeden sig att fråga innan han såg Rions ansiktsuttryck. Förlåt, du måste göra klart. Jag skall vara tyst.

Rion återgick till att göra inskriptionen klar på den tredje staven. Kimlec gick undan och rotade vid härden, laddade mer kol, luftade det glödande så det brann intensivt orange i det sena eftermiddagsljuset och dunklet inuti smedjan. Han letade upp den finaste biten järn han hade i sitt lager och började hetta upp den. Nu, tänkte han, nu återstår tusentals hammarslag och ett hårt arbete i 30 dagar. Bara för att få klar det denna underlige man beställt, och betalat kejserligt för!

Rion rätade på ryggen, sträckte på sig, klar med den sista staven. Nöjd med sitt hantverk log han när han såg smedens arbete vid härden. Det kommer att bli en bra följeslagare den dagen det behövs, tänkte han. Tur att han inte frågat om det stod något på Rions egen stav. Man skall inte behöva avslöja för mycket, i förväg, ej heller i tiden som nu var.

- Tack skall du ha, sa Rion. Jag återkommer om 30 dagar och till dess , så ha det tryggt och vänligt.

Smeden nickade mot honom och Rion lämnade den store mannens hus.
......................

De pekar hit
de pekar dit
i de lyckade försöken
att förhindra, förföra
våra blickar
från det som är
det viktiga

Livets byggstenar av möjlighet
och frihet

De sprider desinformation
i syfte att misskreditera
allt det vanliga
alla oss vanliga
som ser annat