| 2006-01-31 | |
| Grattis Johnny på födelsedagen. Bara halvvägs till 70. en annan är ju snart halvvägs till 90. | |
| 2006-01-30 | 2006-01-29 |
Så dum man känner sig ibland. När det som man tror skall funka inte gör det. Man blir lite handfallen. Nåja, det är väl bara att ta nya tag och gneta på för att ordna det som ordnas bör. Gäller bara skaffa sig mandatet att få göra så. Att veta vad människor vill är svårt, speciellt om man inte frågar. Varför frågar folk inte mer? Jag förundras över att man undviker att kommunicera om det mesta, även det som är viktigt. Fan hjälpe de arma frågelösa i en värld som jag styr :) |
Yrvädret hemma håller på med något hela tiden. Själv orkar jag knappt gå en promenad. Undrar om man är mansgris , sjuk, lat eller bara helt slut? Träna mer säger jag till kroppen. Nä örk inte säger knoppen. Slagga i soffan istället för att ta på skidstället. Jag har 45-års kris! Ni vet när man inser att man nu måste jobba hårdare för att göra det man gjorde med lätthet förr. Det var bättre förr säger alla gamla typer. Jag skall nog börja säga: " Jag var bättre förr". Det är mera relevant. |
| 2006-01-28 | 2006-01-27 |
| Tittar
på golf på TV. Det suger hårt som ungdomarna säger.
Inte för att jag skulle vilja vara i Quatar eller Dubai och spela. Men för att jag skulle vilja att det vra grönt och skönt ute så man kunde spela. Får väl öva på tisdag i simulator istället. Klippa till utav bara ... och putta som en gud, det är planen. |
Sista dagen på detta jobb för ett tag. Skall börja nytt på måndag. Bjöd på tårtor som käkades upp snabbt som ögat. Glupska arbetskamrater man har :). Aldrig har
fått så mycket kramar på detta jobb som nu. Undrar om
de Det nya jobbet
gäller för 1 år och 11 månader. Det blir en utmaning.
Sen får man se vad som händer. |
| 2006-01-26 | 2006-01-25 |
| Så
mycket tankar vandrar hit, men sällan dit tankar som klankar, klandrar av gammal luthersk vana viftar pessimistens fana. Relax, just do it |
Någon sketen blaska
hade på löpsedeln "Vanlig Vintertrötthet kan vara början på deprimerad,
se om du drabbad." Drabbad av vaddå, frågar jag? Vintertrötthet eller depression? Fan vad de skall skrämma oss alla som har C-vitaminbrist nu i januari. |
| 2006-01-24 | 2006-01-23 |
| Igår skrev jag
att jag tittade och försökte kurtisera kvinnor och flickor för länge sedan. Det satte igång en tankeprocess. Min kvinnosmak har inte ändrats på 30 år! När jag blev en så där 15 började jag intressera mig för det motsatta könet, som det så trevligt? sägs. Ja, visst var man väl förtjust i fröken i lekskolan, men det räknas inte. Första riktiga förälskelsen var ju en tjej som var rak i ryggen, stilig, gymnast till på köpet. Sen var det en av kompisarnas morsa!! Väldigt vacker, stilig. Sen en jättesöt liten tös och så har det sedan pendlat. Mina ideal var/har alltid varit två typer. Tjejen med det söta ansiktet, glada leendet eller kvinnan med den paranta hållningen, stiliga figuren. Jag menar då figur i form av en vacker kurva från byst till höft. Att jag säger kvinna om den ena typen beror på att de alltid varit äldre. Typ kvinnor som Lill Lindfors, Arja Sajonam, Sylvia Lindestrand, de där stora stiliga vackra kvinnorna med en hållning av värdighet, klass, stil. Jag vet att det låter töntigt, men uj, det är väldigt tilltalande för mig. Tjejer med söta ansikten och fantastiska leenden är likaså mycket, mycket tilltalande. Min sambo är av den typen. Det kvittar när, var, så är hon söt gullig, leende. Det känns faktiskt förståligt att man gillar den typen, vem skulle inte alltid vilja vara nära en sådan person? Vad örjar jag om egentligen? Tänk om det är så att ens preferenser är bestämda långt innan man är medveten om dem och de inte ens kan förändras? Då kan man kanske ta fram ett test som tidigt hjälper män/pojkar att välja rätt. Män skulle slippa lite missar (och snytingar) på vägen. Det har ju hänt när man trott sig gillat något annat. De värsta smällar jag gått på är när jag trott jag gillat de där sexbomberna som finns här och där. Det har alltid visat sig att man är inkompatibel med dessa. Hmm, detta tål att tänkas lite mer på.... |
Jag kommer ihåg
åren då jag och bäste vännen reste mycket, gick på krogen, tittade på och
försökte kurtisera vackra kvinnor och flickor, drack öl och spelade golf.
Visst var man försiktig, men man var ändå framåt. Idag går man sällan på krogen, reser visserligen när enstaka chans yppar sig, kurtiserar inga kvinnor (kan ju bero på sambo ;) ), tittar sällan, spelar väldigt sällan golf. Nja en öl blir det väl då och då men inte i fyllemängder. Försiktig så in i helvete, inga utsvävningar, inga ansträngande dumheter. Man har helt enkelt blivit trist (are). Frågan är om man kan förändra det nu. Inte för att jag vill kurtisera massor av flickor och kvinnor, men resa mer och spela mer golf, dricka lite mer öl (och vin) till god mat. Lyxa till det när som helst alltså. inte vara så inrutad och konventionell. Bli lite mer våghalsig, nja inte så att man riskerar livet, men lite mer...flexibel, spontan, framåt? Nåja, det ordnar sig säkert. Innan en dör. |
| 2006-01-22 | 2006-01-21 |
| Kära syster
Jag delar sorgen med ditt öde, men det finns hopp att det kan fungera vid ett nytt försök. Misströsta inte för mycket. Krama din man och andas djupt. Anders |
Underligt svänger
hjärtats slag i väntan på en ny dag Hela livet rinner förbi när det står den djärve bi Sent lagt känsla på kudden vilar omtöcknad av Amors pilar. |
| 2006-01-20 | 2006-01-19 |
| Man kan ofta inte
se om vi män gråtit. Vi män kan ofta inte medge att vi gråter, gråter utan
tårar ibland. Ibland , när vi känner oss ensamma, missförstådda, bortglömda gråter vi. När vår kärlek försvinner, när våra barn överger oss, när livet är skit så gråter vi. Vissa av oss slår tom när de gråter, gråter utan tårar. Vi män som gråter utan tårar, utan att slåss, vi blir marginaliserade, vi finns inte och det ger oss en anledning att gråta mer. Tänk på det nästa gång du ser en man. |
Läste en artikel
om en 14 årig flicka som blev vuxen den dag hennes lillebror dog. En hemsk
händelse för vem som helst. Men växer man upp då? Får man ett annat perspektiv
på livet, att det inte kan tas för givet, att det inte varar för evigt.
För att förstå måste man dock kommit till ett skede i sitt liv där man kan
dra dessa logiska slutsatser. För en del är det vid 12 år ålder för andra
långt senare. Själv har jag visserligen genom årens lopp reflekterar över
livet och döden. Men det har alltid varit i form av teoretisk disposition,
metafilosofisk verksamhet. När jag fyllde 40 ändrades det för alltid. Påtaglighet
av död skapar andra visioner av vad som är liv och vad i detta liv som är
viktigt.
Jag vet vad det livet är och vad som är viktigt, frågan är bara om jag orkar leva så. Kraften som behövs för alltid verka för det lyckliga är så svår att frammana varje stund i den tid som kommer till mig i ett konstant flöde. Ibland känns det faktiskt övermäktigt att hinna med att förflytta sig i denna oändliga ström av tid. Att flyta från punkt till punkt i denna ström kan krama musten ur varje stark människa. Visst kan man stjäla kraften ett ögonblick och leva just då som man känner är rätt och kanske det är det enda sättet att handa livet. Har du en annan tanke, skriv till mig |
| 2006-01-18 | 2006-01-17 |
| Varje gång jag
tittar in i ögon slår det mig att själens spegel speglar allt från intet.
Vore man duktig kunde man läsa av mer av de uttryck ögon visar. Koppla det
med tolkning av de rörelser ansiktet bidrar med kan du läsa en hemlighet,
se en kärlek, möta ett hat eller något annat varje gång du ser en människa
rakt och ärligt i ansiktet. Tanken att ens egna ögon och det egna ansiktet speglar samma sak förvånar, förskrämmer till varsamhet. Varför? Varför kan man inte spela ut sitt känsloregister, mota människors dömande redan med en blick, ärligt menad och krävande en förklaring. Kunde världen leva så? Kan jag leva så? Jag vet inte varifrån jag fått mitt patos för godhet, är det min mor? Som trots allt kan vara rätt så fördömande mot människor hon upplever som orättvisa, elaka, ondo. Inte vet jag! Den som lever får se, får lära sig, får uppleva. (fan va självgod jag lät) |
Tanken tog timeout...... I oändlig tid tycktes det. Svaret kom långsamt, det kom oväntat Oerhört vackert Närmare sitt mål än tidigare anat Det sägs att ju närmare man kommer sitt mål desto lättare är det att förlora siktet. Förlora fotfästet och greppet på världen, tiden, livet. Inte många verkar reflektera över sådant. Vi få som gör det är verkligen illa ute eller helt rätt. I dessa kalla januaridagar rullar stora tankevågorna upp på min skavda strand. De mumlar av oceaners djup, sorlar av vågat baksug, kastar sig mot nötta klippor av minnen igen. Vad kan jag göra mer än att rulla med dem, våga fritt tänka i känslor blandat med fantasi och allvar. Det kan vara på väg till eller från jobbet, innan tandborsten renar tandraderna före nattsömn, mitt i tuggan av frukostbröd. De rullar där konstant dessa kalla januaridagar. Jag hatar dem för sin evighet, envishet. |
| 2006-01-16 | 2006-01-15 |
När jag var 17 år började jag skriva dikter. Varför vet jag inte, kanske var det kärlek till en tjej, kanske var det hatet till min svensklärare, som var ett svin, som gjorde att jag ville uttrycka mina tankar i form av ord på papper. När jag var 18 hade jag skrivit 120 stycken och införskaffat mig en skrivmaskin. Den har jag faktiskt kvar någonstans i förrådet. När jag var 24 hade jag över 450 alster av skiftande kvalitet och av olika längd. Då tänkte jag skriva en bok. Det har jag gjort. Men inte tryckt den. Jag har skrivit två böcker till i "prosapoesi" som jag vill kalla det. Inte heller dessa är publicerade. Nu när jag är 45 vilken månad som helst kanske det är dags att göra något åt detta. Visserligen kan det verka löjligt att en gammal gubbe skulle publicera tonårs- och ungdomsdikter, men varför inte? |
Förlorat
Tristessens grå dimma kvävde Landet Längesen och var människa kan efter det inte sin fantasi förnimma |
| 2006-01-14 | 2006-01-13 |
| Fånge Kraxande bördor på din skuldra pickar och hackar sig en levande bit Skränande
ångest tynger ditt liv Ingen människa kan ta allt till sin
själ |
I historien har
det upprepat sig till förbannelse. Någon kan inte glömma
en oförätt, en annan sörjer sin älskade. I historien
har mången försökt att leva utan hänsyn till detta.
Att leva utan en syn på vad som var och en önskan om vad som
skall komma går inte. Carpe diem säger visa. Jag säger "carpe
futurum", utan framtid är inte morgondag, utan framtid är
inte nuet och utan framtid är inte historien.
Det kommer en dag i allas våra liv då vi reflekterar över vad som egentligen hände. Kanske känner vi sorg, skam eller glädje över vad nu än hände. Oavsett det kanske det är så med oss människor att vi måste reflektera för att gå vidare. Vi måste bestämma om vi klarar av att ge mer av oss själva innan vi är beredda att ta emot av andra. Frågan är om det måste vara på det viset i evighet eller om vi kan lära av framtiden så att vi aldrig gör de misstag vi måste lära av. Nu kan detta låta underligt men egentligen gäller det väl bara att tänka efter före, eller har jag fel? |
| 2006-01-12 | 2006-01-11 |
| DEN
TREDJE TIDEN Den första tiden kom och gick, den andra steg fram och försvann. I den tredje fastnade jag, bland rosors lägereldar och hägringars förgänglighet. Jag,
den skriva berättelsens fånge, Och som slaven fjättrad, fri Utelämnad åt grymheternas huliganer, Jag tände ett ljus för den enda. Fast i en tredje tid Jag låter därför anden
styra ödet, Mitt i det dystra I den tredje tidens sista sekund |
Innan
ens dagen är över skriver jag i denna blogg.
Utan tålamod jag lidit denna dag. Arbetslusten
bortblåst, vintern likaså. Fick ett papper i posten som sade att jag skulle
prata inför genuspedagoger den 21 februari. Har inget, inget minne alls
av att jag lovat detta. Hualigen, nu har demensen slagit till oxå!!!!
OCH till råga på allt man måste gå hem
i regnet! Livet är på topp i mörkret som utgör min dag. Får nog ta mig ett
varmt bad när jag kommer hem.
Vad väntar morgondagen med för överraskning.
Fler minnesluckor, det kan bli riktigt intressant framöver, med nytt jobb
och allting.... |
| 2006-01-10 | 2006-01-09 |
| En
börjar bli gammal, det märker man när det tar en timme att fatta manualen
till dataprylen. Jag börjar bli gammal, det märker jag när musiken grabbarna spelar låter som bröl. Uj va gammal man blivit, det märker man när man bara tänker på att få en god smak i munnen. Ålder smakar inte gott :) Ack ja, nu är jag till och med grå, grå hår i ögonbrynen, i örat, på bröstet. Inge hår på huvudet , det är kanske också tecken på för hög ålder? Läste i dagens tidning att män med hår överallt är äckliga, ohygieniska, djuriska och helt ute. Nu är man gammal, och ute. Puh, vad mer kan hända? |
Idag
blev jag förbannad, så förbannad att jag var tvungen att äta godis. Visst,
det låter underligt, men om du träffat mig eller bara läst lite av det som
finns här så är det väl egentligen inte så underligt. Köpte mig chips och salsa, lakrits samt geléhallon och vräkte i mig en del av det, innan kvällsmaten. Det lugnade ner mig lite faktiskt. Eftersom det också var soppa till kvällsvard så gjorde det inte så mycket. Jag blev mätt om vi säger så :) Nu fick jag istället ont i magen. Rätt
åt mig, vad är värst, att vara förbannad eller ha ont i magen? |
| 2006-01-08 | 2006-01-07 |
| Döden
finns nära, där man ibland anar. Min mors faster avled i en ålder av 91
år och 8 månader. Det är respektingivande mitt i det ledsna. Omkring oss lever och dör livsöden. Hur skall vi hinna minnas allt, hur skall vi kunna orka komma ihåg? Spelar det någon roll att vi försöker? Det finns så mycket att berätta, att dela. |
Goda
själar finns överallt, men inte där jag vandrar Goda gärningar gör hela tiden, men inte för mig Inte är det en pessimistisk syn Inte förkastar väl en svensk en sådan tanke? |
| 2006-01-06 | 2006-01-05 |
| Helt
oskyldig stod han där, vittnet utan förskyllan. Offer för en slump, likt
dig och mig så ofta. Det hände sig bara att det hände. Helt oskyldigt stod
han där. Utan att ha en aning om vad viktig han skulle bli i dagarna som komma skall. (Va, har du synpunkter på grammatiken?, det skiter jag i!) Förövarna hade inte förväntat sig bli sedda, inte denna stund på dagen och inte just här. Hur fan kunde en människa komma på idén att vandra just här, just nu? ........... |
Sov
du gamle man, sov till våren sussa sött och trygg genom åren Slumra lugnt och läk såren tiden förärat dig. |
| 2006-01-04 | 2006-01-03 |
| Mirakulöst
svävade hopparen Sanslöst förfärade åsåg vi hoppet utan hopp inget liv |
Kära
Realist I det vindlande fackverk någon skapat kan alla svar besvaras, bevaras och frågor kan läggas till ro om vi vågar Kanske vi ibland vindlar vilse eller glömmer svaren på de egna frågorna Tanken formad till ord är den frihet som kommunikation behöver. Har man då lämnat tanken bakom sig blir det svårt att förstå andra. Därför flyr du realist från sorg och bedrövelse springer från minnen vita, grå Men min vän vågar visa värme och får tillbaka gott innan tvånget blivit en roll en mask förstenad |
| 2006-01-02 | 2006-01-01 |
| Ursäkta
dålig uppdatering. Jag har problem med min dator och kommunikationen med
nätet. Min dator är gammal och delar i hemmanätet är nya, router, trådlöst
och hårdvarubrandväggar ni vet... Sambon har nu fått trådlöst till sina bärbara supermaskin och kan sitta var som helst, bakom ryggen på mig oftast, med sin surfing, korrespondens recept osv. Hennes dator blir det som vi använder till semestern. Den passar bra i husbilen. Den har nämligen TV i sig och då slipper vi konka på en fetTV som någon kallade det. Vi kan ju också spara alla kartor och bokningar i den. man gör ju allt på nätet nu för tiden. Sov gott NOA, vi väcker dig när snön töar bort. Det kan ju bli väldigt snart som vädret håller på. |
Såg
av någon outgrundlig anledningen lottodragningen igår och mitt i den klippte
de in en spågubbe som sade att 2006 skulle bli jungfruns år och att turnummer
8 och 26 skulle ge vinster. Detta innebär att 2006 alltså kan bli en vinstlott
för mig, men 26 och 8, det är inte mina nummer. Jag föredrar 3 och 33.
Så man får väl pröva en rad någon gång under året |