100-årskalas i den gamla hemorten. 100 frågar du? Ja 40+40+13+7 blir det. Rationellt när en hel familj fyller år samtidigt

HUR FAN KAN DET KOMMA SIG?

Framtiden var här
nuet där
och jaget
vart var jaget

I framtiden
eller där

det skryts så över USA i svensk liberal och högerpress, men det är ju Sverige som är unikt och har hittat en modell i krisen. Nej inte regeringen utan Sverige de senaste 15 åren.

uppfinningsrikedomen, modet, entreprenörsskapet är stort i USA, men problemet är ju att de inte gör något längre, landet har inga intäkter, det är bara företagen som har intäkter. Det råder inte ens kapitalism i USA utan företagsism, vilket kommer att innebära att imperiet USA kommer att falla, när det inte längre finns resurser att förse befolkningen med infrastruktur, energi, vatten, bröd för dagen. Apple, Google, Microsoft har visserligen huvudkontor i landet, men de skapar inga jobb där utan i Kina och andra likande länder. Sossarna kan inget lära av USA annat än att högern alltid kräver att vänster tar ett steg åt deras håll, aldrig det motsatta. Man kan inte bekämpa budgetunderskott med fortsatt spenderade och minskade skatteintäkter som republikanerna föreslår, man kan inte utkämpa tre krig samtidigt, man kan inte vara världspolis när man sen inte kan finansiera sina egna barns studier, man kan inte exportera timmer och köpa tillbaka möbler, man kan inte outsourca jobb till andra länder om den egna befolkningen ska ha arbete. Man kan inte leva på att köpa, för då måste man låna, av någon... Nä, låt sossar hitta sitt koncept i Sverige liksom låt moderaterna hitta sitt i samma land. Oavsett globaliseringen så måste vi lösa våra problem, inte andras.

Vin och Delimässa på Karlstad Congress Culture Centre.

Mässan var bra och jag smakade en del bra viner och några goda ostar. Hade gärna sett mer choklad dock.

Konstigt namn på Karlstads nya stora hus dock Kongresskulturcenter blir det på svenska. Ska man studera kongresskultur där?

skrapar vi kross
som skrapsår
illa kliande till trots
blasén uppstår

Vad är det med värmlänningar och Karlstadsbor. Inget får förändras eller göras om.

Fortfarande denna debatt om att allt som varit ska bevaras, till vilket syfte egentligen. Hur vill vi att Karlstads ska se ut 2050 , hus från 1940-talet vars fönster man inte får ändra för att varför?, kyrkor från 1920-tal som spelat ut sin roll både som kyrka och mötesplats, eller som en stad i året 2050? Neonskyltar kommer att återuppstå, mer energieffektiva men ändå snirkliga och snygga enligt en del. För vad är snyggt? Dagens pojkmode med kalsonger som visas, är det snyggt? En del tycker det andra inte, vem ska bestämma.
Nä, låt riva, skrota, ta bort det man inte vill ha eller finner ineffektivt, osv, oavsett om det är ett ruttet trähus fullt med hussvamp och K-märkt eller en ny stål och glasklump.

---

Plötsligt så sitter man här och lägger ved på en eld, mitt i Frima, långt från havet, långt från staden där hon växt upp. På väg tillbaka till det hemska stället hon alldeles nyligen rymt från. Vad gör jag, frågade hon sig själv. Svaret rullade redan i hennes sinne. Jag hjälper till att befria Ura från något ont.

I samma stund som hon tänkte den tanken, var det som om något snuddat vid hennes själ. Hon spratt inte till, hon blev inte rädd. Det var mera känslan av en stödjande kraft, något som gav mod och kraft.
Glöden var nästan borta när Frasur vaknade till ur sin slummer. Hon fick bråttom att bygga på elden igen. Inte för att det var så kallt, värmen från stenarna och det skydd de hade från vind höll temperaturen förvånansvärt bra. Det var samvetet som drev henne att fort få lite mera fart. Det var dags att väcka Kulina för den sista delen av eldvakten. Men hon väntade en stund, så lågorna hade avtagit och glöden i vedträna var mera fast.

Kulina mottog väckningen med jämnmod.
- Ja, hur länge skall jag vaka då, frågade hon Frasur?
- Fyll på elden fyra gånger sen väcker du Grigi.
- Undrar om gryningen närmar sig, sa Kulina och vek undan ett av tygstycken.
Allt hon såg var den svarta natten och en stjärnklar himmel. Uh, det var ju kallt. Hon släppte ner tyget och satte sig till ro för att vakta elden.

Frasur hade redan lagt sig igen och slöt ögonen. Hon tänkte på vad morgondagen kunde bära med sig. Ännu en vandring i många timmar och övernattning ute. Kulina hade ju sagt att det var 15 dagsmarscher till hennes hemby.

---

Märker att jag verkligen måste göra mina armhävningar oftare. Att man får mjölksyra av att bära hem 10 kilo mat är en varningssignal :)

Två dagar av arbete kring dokument och rutiner. Sen får man själv fixa allt. Jag måste nog sätta de andra i arbete lite mer också. Lite utveckling skadar inte någon.

Grattis Saga
7