Nu närmar det sig en helt klar firma-site. Till på köpet gjorde jag min första affär. Jag var tvungen att uppfinna ett presentkort snabbt. Faktum att det blev skitsnyggt.

Nu är det segt. Både med min lilla firma och med kroppen, knoppen, boken och snuvan. Däppt i näsan, dags för medicin...

Jobbar på med chokladprovning.

Långsamt reser sig bergsväggen lodrätt mitt framför dem. Aldrig hade väl skymningen varit mörkare, aldrig hotade mörkret så svart. Högt ovan , i Hagirdanas vild värld sover en själ på jakt efter tretton. De söker efter den som sover. Med förtvivlan söker de i denna karga värld.
Du kanske inte hört talas om historien som berättas i varje hem på Ura och jag menar faktiskt varje hem. Om du söker tillräckligt länge kanske du finner någon som kan berätta den också för dig.

JAg skriver just denna saga och är 83000 tecken in i den, dvs 18 999 ord, 57 normala boksidor. Innan året är slut hoppas jag det är 400 sidor och ett manuskript klart att skickas till förlag.

Idag hade jag semester. Man kan undra varför? Skulle jag göra något speciellt? Nej! Sambon och jag tog en dag ledigt bara för att slappa, slappa och slappa.

Det var vad vi gjorde :)

Igår gick det inte lägga upp denna sida. På något sätt knorrade uppkopplingen till servern.

Godhet var ordet
Vänlighet skapar värme
Energi blir E=mc2

En är för gammal för att bli programmerare, det är klart det. Jag vet inte vad jag gör när jag försöker.

Hoppas det jag gjort är någorlunda rätt, men firmans hemsida är fortfarande inte klar. Det går tyvärr inte beställa via formulär, bara via e-post. Nåja, det fixar sig väl :) Dags att göra reklam för sig nu i alla fall.

Dras fortfarande med förkylning eller vad det är. I morgon skall jag dansa salsa hela dagen. Vi får se hur det går.

För övrigt så är det vinter med snö och inte vår.

Jag gör det lätt för mig. fortsättningen på min fantasybok

------------------

Kulina tittar lite förvånat på mannen med de blå ögonen. Var de inte grå alldeles nyss, vita stunden innan? Vad är det här för man egentligen, vad gör han här, är tankarna som far genom hennes huvud. Kulina känner sig lite obehaglig till mods. Det är nästan som om hon är i en dröm och håller på att väckas av något utanför sig själv.

- Jag antar att vi alla har något att berätta som kan belysa den berättelse Frasur just avgivit, säger Rion.
- Kom och sätt er här, säger han till Grigi och Kulina, bjuder in dem med handen.

Med stor försiktighet slår sig paret ner vid bordet med Rion och Frasur. De tittar tveksamt på varandra och under lugg på Rion. Frasur blickar försiktigt under lugg på den märklige mannen vid bordet. Värdparet har hon redan avfärdat som otrevliga människor. Sådana däringa Hagirbönder.

- Kan vi alla ta varandra i hand och koncentrera oss på att berätta en historia, säger Rion!
- Varför skall vi ta varandra i hand, undrade Kulina misstänksamt.
- Vi kommer närmare varandra så, blev svaret.

Med en suck så lade Kulina upp sina händer på bordet. Grigi följde efter och sträcket ut sin han d mot Frasur som fortfarande satt tittandes under lugg på Rion. Han mötte hennes blick med sina blåa ögon. Han slöt dem långsamt ett kort ögonblick och tittade sedan åter på henne. I hans pupill såg hon kosmos ofantlighet, ett djup som både lugnande och förskräckte henne. Det var något hon aldrig upplevt förut.

Hon sträckte sin vänstra hand mot Rion och tog med sin högra emot Grigis utsträckta. Rion fullbordade cirkeln genom att varsamt lägga sin hand i Kulinas.

Knappt hade cirkeln slutits förrän framför dem svävandes någon centimeter över bordsskivan en svagt ljus började ta form. Långsamt började det stärkas i sin lyster. Kulina ryckte förskräckt sin hand ur Rions.
- Hjälp, vad är detta för trolldom, utbrast hon
- Rion vände sig mot henne och svarade, Det är ingen trolldom, det är delar av din energi som samlas för möte med våra andras.
- Min energi? Förlorar jag mitt liv för ett ljussken på ett bord.
- Förlorar, undrade Rion
- Min livskraft dras ur mig, du är en trollkarl med ond avsikter, fräste Kulina och reser sig från bordet.
- Lyssna nu, säger Rion med en klar stämma som tycks ljuda i hela rummet trots att verkade lika lugn och varm som tidigare.
- Energi är oförstörbart, du förlorar inget på detta. Vi tillsammans lånar bara den temporärt, när vi släpper ringens koppling återgår den till ägaren.
- Vaddå oförstörbart, människor dör, ved som brinner blir till aska, sade Grigi lite försiktigt.
- Så du förstår energin i ved och i människan, det var bra svarade Rion.
- Vad jag menar är att den tar en annan form ibland. Veden blir aska, värmen den gav förändrar luften, luften blir vind, vinden för regn till marken, regnet får träden att växa, träden blir ved. Förstår ni konceptet?
- Jo, sade de all tre lite försiktigt.
- Men hur är det med människor då, frågade Frasur?
- Om ni tillåter, låt oss återgå till cirkeln så skall ni få se något och sedan lovar jag berätta om människan.
- Är vi överens om det?

-----------------------

Idag har jag varit produktiv på jobbet, igen! Hemma är det en annan sak. Idag kommer jag inte skriva 200 ord på min bok, inte ens ett ord. Jag skall massera mina vader och somna tidigt.

Jo, jag gav sambon blommor, choklad och en damtidning i rätt format.

Livs berättelse
Armélastbilar dundrade förbi
i allt snabbar takt.
Militären ställde till slakt.
A tt någon kan ha sådan makt?
Hur kan sådant förbli?

Så undrade Liv med ängslan ensam.
Finns det ingen räddare i nöden,
någon som hindrar döden,
bevekar den orättfärdiga bödeln?
Hoppas hon med längtan tveksam!

Nu är hon ett moln på himlens hav
ett lik bland andra i en massgrav.

Idag var jag i Stockholm, rätt oviktigt. När vi skulle åka hem så blev tåget fördröjt 1 timme och 30 minuter, rätt oviktigt. Då skrev jag i brist på något att göra följande haiku.

Försening tar tid
när bråttom skapar stressen
lägrar lugnet sig

Oviktigt det med!

Sen skrev jag 462 ord till min bok att renskriva när jag kom hem, det var viktigt. Jag kom nämligen ihåg var jag var och hur jag skulle skriva för att få allt att passa.

Brottstycken
-
Precis vid horisonten rämnar molnen
avslöjar en strimma av glöd
Som ett hopp om framtida möjligheter

-
Inte fan vet jag om livslusten blir skarpare
av intellekt i kamp
om vad som är viktigt

-
Den finns en kort sekund och är sedan borta
Bilden av dimensionen bortom
jag tror jag är vaken

-
Melodin som spreds en gång
lyfte blickarna mot skyn
Tonerna spelade, lockade till sång

Det var månad morgon, och mitt huvud var så tungt. det var måndag morgon och mitt huvud var så lätt.

Hur kan paradoxala saker existera samtidigt. Idag gick allt lätt, vad gäller tänkandet, värre var det praktiska. Hjärnan kunde inte styra de fumliga händerna rätt. Tangetbordsdyslexin var värre än vanligt. Systemen funkade inte, så fast hjärnan var på tipp topp i ett avseende så blev det väldigt lite gjort. Vi får hoppas att kvällen ger mer och morgondagen likaså

Det var månad kväll, och mitt huvud kändes lätt. Det var måndag kväll och mitt huvud är så sällt.

--------

- Vet du när detta var, frågar Rion
- Det var när jag var ung som farfar berättade detta och det hände när farfar var ung, så kanske 100 somrar sen. Varför vill du veta det?
- Jag är bara nyfiken på detta. Glöm inte att jag kommer från de andra bergen och hade tänkt mig bortom nästa bergskedja.
- Hade du tänkt vandra över Kumatbergen, du har ju kommit över Hagirdana, ingen människa vandrar så långt..
- Man vandrar inte hela tiden, just nu till exempel sitter jag ju här.
- Va inte löjlig, snäser Kulina från sin plats en bit bort.
- Jag är inte löjlig, svarar Rion utan att vända sig mot henne.

Vill du skratta så följer du denna länk.

Vill du bli förvånad över talang följer du denna länk.

Grattis söstradotera min. 3 år är ju jättemycket ju :)