Sista dagen på året och jag är förkyld. Hur skall jag då njuta av supén?

Förrätt: Waldorfsallad
Dryck :Charles Fahrer Haut Koenigsbourg Riesling 2003

Huvudrätt: Oxfilé Provencal d‘herb
Dryck: Cave de Tain Hermitage 1999

Dessert: Semifreddo Nötter och Choklad
Dryck: Don PX 2002

Hermitagevinet var underbart sa mina middagskompanjoner, jag kände det tom och hur det kompletterade oxfilen.. Moget, mjuka tanniner, mörka bär och en knorr av örter och vitpeppar. Tänk om man varit fullt frisk!

Soffpotatisar för en dag...

Vet du vad man får av 12 timnmars filmtittande?

En stel rygg! Ont i arslet!

Vi kollade alla tre Ringenfilmerna, förlängda versionerna, på raken...

Gollumn. Gollum..

GOD JUL

vem du än är

Fragment möter mig i natten

kalla som trapphusets marmor

nakna som klädsträcket en höststorm

vilse som den schizofrenes världsuppfattning

Fragment möter mig

---

Crit förvånades av att medvetandet försvann. Vad händer ? Ett medvetande kan bara inte försvinna från hans kontroll så där. Crit etablerade tankelänken med väktaren högt ovan jord.
- Kände du?
- Ja, mästare!
- Vad hände? Dog varelsen?
- Nej, mästare, manipulationen försvann. Varelsen har återfått sin fria tanke. Jag förstår det inte. Vad kan göra så?
- Kan stenen frigjort energi som påverkar dessa varelser så? Crit tänkte högt för sig själv
- Stenen finns inte mer, mästare
- Det vet jag väl, tror du inte jag kände i grundvalarna av mitt varande
- Men mästare, stenen försvann utan att energin spriddes. Det vara bara ett ljud vi hörde, inte energins frigörande
- Vad säger du, hur vet du det. Du var inte väktaren som stod där.
- Mästare, du har skapat oss att alltid vara kopplade. Vi upplever och minns allt som rör oss alla.
Crit, lång där nere i underjorden, nickade för sig själv. Det var sant, så hade han ju skapat sina väktare. Denna var duktig. Han frigjorde tankelänken. Detta var värre än vad han anat. Något hade förstört en av stenarna utan att frigöra energin. Det låter sig inte göras, låter sig inte göras. Han kunde inte förstå det. Det är något han glömt. Efter eoner av tid i begränsad kropp.

- Vad är det meningen att vi skall göra nu då sa Frasur där de alla stod i smedjan.
- Nu går vi till kvällsvard, till sängs och i morgon så stundar en ny dag. Det kan tänkas att den är början på en lång resa. Mycket beror på vad som kommer från bergen bortom.

Så svarade Rion medan han blickade på dem var och en. Hans ögon spelade med färger av blått, grönt och nattlik lila. Gruppen sa gokväll till Kimlec och gick långsamt tillbaka i vinterkvällen till Grigis hus.

I byn vid Hagirdanans fot lägrade sig lugnet. Det verkade som ingen annan i byn hört knallen, eller så hade de gjort det, men brydde sig inte.

Nästa morgon grydde i soligt vinterljus. Rion stod redan och iordninggjorde frukost när Frasur kom ner från loftet. Av värdparet syntes intet. Rion nickade till henne när hon tittade på honom. Hon satte sig vid bordet och inväntade vad än som skulle hända.

Det knackade på dörren och eftersom ingen av värdparet syntes till gick Frasur och öppnade dörren. Utanför stod smeden. Hans ansikte bröts upp i ett leende när han såg henne. Lite försynt böjde han sig lite och frågade
- Får man komma in?
- Javisst svarade hon och klev åt sidan för att släppa in den store mannen.
- Jag ville prata med den där Rion, ursäktade han sig
- Han är där i kokvrån sa Frasur och pekade.

Kimlec tittade försiktigt på henne, skrapade av fötterna på tröskeln och steg iväg bort till Rion. Frasur kände sig ovanligt upprymd. Vad var detta, undrade hennes sinne?

- Ursäkta, sa Kimlec till Rion. Du talte om en sten jag skulle få igår kväll, men jag tror vi glömde allt i skuggan av allt som hände
- Förlåt mig svarade Rion. Du har så rätt.

Han lyfte av kitteln från elden, drog ur brödet ur ugnen. Som i ett trollslag hade han ställt fram en frukost och bjöd smeden och den unga kvinnan att äta medan han gick upp på loftet för att hämta det han lovat smeden.

Kimlec och Frasur satt tysta och lät sig smaka av den gröt och det nybakade bröd den underlige vänlige mannen bjudit dem. Vad som verkade en evighet vandrade mellan dem och ingen av dem vågade ta kontakt eller bryta tystnaden. Frasur kände sig trots det underligt lugn och tillfreds. Undrar vad han tänker, tänkte hon?

---

Jag söker ord till de 21 kapitel som påbörjats i de tretton berättelser som skapades när allt blev fött, levde och dog, till synes utan skymt av uppmärksamhet. Just för att det var syftet med ouppmärksamheten. det räddade livet som du känner det.

Jag söker ord till historien som börjar, vandrar, fortsätter, berättas, glöms, återupptäcks, skrivs ned, saknas, förs vidare, upplevs, bidrager, bedrar, skapar.

kapitel1.se, en site för författare som vill bli bedömnda och få chansen att få ett förlagskontrakt, ,men samtidigt få chansen till lite feedback på sitt skrivande. Vet inte hur seriöst detär egentligen. Att trycka sin egen bok är lättare på Vulkan.se, men det ger inte möjligheten till feedback på ofärdiga böcker.

Kanske något att fundera på....

Långsamt ramlar sinnet över från insikt till förtvivlan.
Vem kan egentligen fördöma människor som blundar för det som är
och drömmer om det som var, kan bli och inte finns.
Inte finns det någon tröst i vad som var, kan förutsägas eller förväntas

Allt är det är och inget annat
När förstår du det?

Utbildning på jobbet, jag exelerar i pedagogisk insikt, får deltagarna att skratta, att fatta. Pappa, jag kanske skulle ha blivit lärare :)

Men jag är trött efteråt. Att prata i 3 timmar är jobbigt. Jag ser fram emot fredagen och en vecka ledigt, att äta gott, sova ut, vila, göra roliga saker, att pussa på sambon, spela musik, skriva på romanen, göra klart det sista på faktaboken, ta en öl, ett glasvin till god mat. Slippa jobbets tjat och prat. Börja träna kroppen, inte bara knoppen

Var i Stockholm över dagen. Konferens om en typ av organisationsmetod. Intressanta siffror de pratade om. Skrämmande siffror vad gäller antalet fel i svensk sjukvård (nja alla sjukvård kontra bilindustri) Kontentan är dock att man behöver tid på sig för att få folk att jobba som man vill.

Hann köpa russin, valnötter och chorizo, inte vin, men det kanske var lika bra det. Jag har egentligen inte råd eller plats med mer nu :)

BTW, åt i Globems resturang. maten var skit, utsikten intressant.

Grattis mor på årsdagen. 70! Vem kunde tro det.

Skräcken att få ont i nacken finns där

Med ett slag i taget dunkar smärtan
rotlöst vandrande från nerv till nerv
sökandes sig en boplats

när inte smärtan ilar
växer oron om dess återkomst
sekund efter sekund

som ett slag i taget

Tricket är väl att träna oftare, skärpning nu ...

Haikus från älvkanten, en samlig betraktelser från Klarälvens väg genom Karlstad

Nr 24
pråmen sitter fast
tid, tross, sand och älvkröken
sällsynt samverkan

Dagarna går och snart är det jul, sen är det nytt år, sen så är det påsk, sen sommar som tar slut och så är det november och jag hann inte spela golf... Fan det verkar bekant, har jag skrivit detta förut? Nä, bara något snarlikt. Man fastnar i gamla spår, skit alltså.

Vrång
satt sig ordet
rakt
mellan förnuft och hjärtslag
berövade
bedövade
tanken på den energi
fanstyget
behövde
för att bli klar.... synt
tonen att ljuda
någonstans
bortom där
drömmar finns för alla som orkar

just drömma

om det du just nu drömmer om
men avstår från att berätta

för att få behålla
drömmen

Vrång
på tvären
rakt genom
allt annat

One upon a time, in a land not far away, both in time and distance, a man discovered he didn’t know what was expected of him. Neither from country or earth. It have been that way since his birth. That loneliness, that emptiness of no purpose was to much to bear. He wanted all to know and to hear, all his craving for more, to know all. Just wait and see.

That time once upon in the quiet of the night, while the same old moon shone. You lay sleeping under stars so bright not knowing that love was out of time and you had yet million stairs to climb.

The insight of being without aim and goal made him furious. The force of anger that accumulated was enormous. With his anger he climbed the road to life and let out a cry. “Why not me?” “I want to be free!”
His freedom lay behind the wall of hate, his freedom chained with love as it’s mate. Love for self, for might, and for fright.

That time once upon at the end of day death had begun his song and the Ferryman wanted everyone to pay. You slept in the midst of dreams and I was carried away over foreign streams.

In the time once upon, so dark and cold, full of horrors here and gone
You slept and I grew old while waiting for the tide to wash away love’s last place of hide.

Once upon a time in a land of eternal fright where the sun was not to shine
you lay sleeping under stars so bright

Har börjat lägga upp bilder på min chokladsite. Det har tillkommit en applikation som gör bildgallerier.

http://fotoalbum.anderschokladprovning.se

decembergrått dis

sänker allt i vått hölje

hjärta som landskap

Bergstrom vineyards har fått så bra kritik att jag nu tog mig friheten att beställa 2*2 flaskor av deras Pinot Noir från två av deras vingårdar. Jag tror det blir ett bra tillskott min samling. Lagringsbara til typ 2017 och blir bara bättre med åren? Låter som en bra investering.

Har också lagt in inropsbud på några flaskor på Dryckesauktionen den 12/12. Vilka? For me to know and for you to find out :D

Råd?, Nej, men chokladprovningarna betalar ju sig just nu.

Haikus från älvkanten, en samlig betraktelser från Klarälvens väg genom Karlstad

Nr 23
blixtnedslag blixtrar
i meanderns krök bortom
vid slutet finns allt

 Nu är allt fixat för resa till Hawaii. Allt betalt och klart, allt ordnat. Så vi firade det med nötfärsbiff, rödvinssås och potatisgratäng. Till det ett rött vin. Brown Brothers Durif 2004. Snacka om doft alltså, svarta vinbär som om de var mosade i näsan, björnbär och vitpeppear. smaken var full av tanniner (strävhet) men med svarta frukter och len konstistens. Attans att det inte finns att köpa i Sverige (inköpt i Danmnark och värt varenda krona av de 140) Bästa vinet i höst, helt klart.

HAWAII, here we come....

----------
Djupt ner i underjorden gjorde Crit klart för efterföljaren att hans existens hängde på återtagandet av det som gått förlorat. Den nya väktaren tog sin företrädares plats och spanade ut i mörkret efter tankar ovanliga, sanningar för farliga för att få finnas.

I en by vid Hagirdanas fot sjöng en man en visa för sina åhörare med ett budskap som kanske kan tolkas som två.

En natt för länge sedan
vandrade ett andetag
från själ till själ
Mörkrets vingar det bar
till människan invid

På en avlägsen plats
sänkte sig en tanke
sakta över ett berg
högt och kargt
sökandes livets väg

Ett andetag av vänlighet
med doft av liv
smak av fröjd

En tanke med kraft
stark nog för murar
hög nog för tak

Mitt andetag för er
Min tanke till er

Crit sökte sitt minne, vad kan ha åstadkommit förstörelsen av något så viktig för honom. Han sökte medvetanden hos allt som levde i närheten av de ofattbara knallens ursprung. Kanske var han fortfarande uppbragt av den kraft som så hårt träffat honom mitt i energins centrum, kanske hade han glömt sin vaksamhet, kanske var han trött på denna plats.

Han sträcket sitt medvetande längre, bortom planetens band. Han sökte sina gelikar. Vart var de, det var så länge sedan , vart hade tiden fört dem. Han försökte, men fick inget napp, ingen kontakt med det han sökte.

Något dämpad återgick han till att söka medvetanden manipulerade nära ljudets bas. Han fann något. Det var vagt. Det kändes som en stor varelse, knappt förnimbar för världen , men dock fortfarande del av det nät han spunnit över eoner.

Rion slutade plötsligt sjunga.
- Kimlec, kom hit sa han och sträckte ut en hand

Kimlec, förbryllad över denne mans underliga gest sträckte fram sin hand som för att tacka.
- Åh, förlåt sa Rion. Jag skulle vilja vidröra din panna. Det är bråttom, kan du böja dig lite?

Kimlec böjde lätt på sin nacke och Rion lade sin hand lätt mot hans huvud. Långsamt drog Rion sin hand från den store smedens huvud och med syntes det följa ett blått skimmer. Mycket likt det Frasur, Kulina och Grigi sett för några dagar sedan som en snurrande kub svävande ovanför bordsskivan bordet.

Ljuset försvann, Kimlec blinkade till och tittade på personerna som stod i hans smedja.
- Jag lovar, var allt han sa
- Då så, svarade Rion.

-----------

Haikus från älvkanten, en samlig betraktelser från Klarälvens väg genom Karlstad

Nr 22
tyst novemberälv
väcker känslor av istid
skriker vårlängtan