Filmer
Gott
Nytt År
alla som evnetuellt råkar läsa detta.
2008 skall väl bli ett år i motionens , lyxens och skrivandets tecken.
Med motion menar jag att jag skall röra på mig varje dag, via promenad till eller från jobbet, lite motionscykjel hemma samt lite rygg och magövningar.
Lyxerns tecken betyder egentligen bara att jag skall äta gott, sova mycket och spela golf så att jag tycker det är kul. Jag skall försöka resa och uppleva allt jag kan och alltid vara beredd på att leva mera.
Skrivande genom att jag skall göra klart två böcker, en bok om lönebildning och ytterligare en poesibok med titeln Var dag Grå. Vidare skall jag fortsätta kämpa med min fantasyroman och börja strukturera ytterligare en poesibok (Minnen) som handlar om minnen. Strukturen finns klar, det gäller att fylla den med innehåll som känns bra, minnesmässigt alltså.
Bilder från nattens fyrverkeri kommer under morgondagen. (om någon bild blev bra vill säga)
Rion tog fram en liten påse av det blåskimrande materialet som han tydligen hade tillgång till. Försiktigt hällde han ut en del av innehållet på bordet. Det var guldmynt av en glänsande sort Frasur aldrig sett, inte heller Kimlec. Båda andades vördnadsfullt inför det glimrande på bordet.
- Jag betalar med detta guld, inget mindre. Detta är
guld från den kejserliga skattkammaren i Tordur.
- Tordur, sa Frasur förvånat.
Kimlec tittade på henne och sedan på mynten
på bordet och slutligen på Rion.
- Du betalar kejserligt, sa han och log lite för sig självt.
Jag skall försöka uppfylla dina önskemål.
- Tack Kimlec. Jag behöver allt om 30 dagar. Stenen får du
ikväll tillsammans med den inskription jag vill ha på bladet
till dolken.
De två männen reste sig och tog i hand som
seden bjuder. Kimlec vände sig till Frasur och frågade
- Och vad ville lilla nåden prata för affärer?
- Eh , jag följde bara med, jag var nyfiken vad han hade för
ärende, svarade hon lite förläget
- Så hon är med honom, fortsatte Kimlec ogenerat.
- Eh, nej, inte som så, men jag liksom, ja, tystnade Frasur.
- Så det var inget hon behövde, en nål, ett skrin, ett
järn för maten?
- Nej inte just nu, men tack. Jag skall komma ihåg hans erbjudande,
svarade Frasur och reste sig för att gå.
Rions ögon spelade som på en spjuver och så
log han så där underligt igen. Här händer det saker
tänkte han. Han tackade Klimec i gen och Frasur och han gick ut från
smedjan, ut i den klara vinterkylan. Frasur tog ett långt andetag,
som om hon behövde syresätta sina lungor och tankar efter stunden
i det varma, dunkla huset.
--------------
en sak att äga
bevaka och bejaka
Skänker du mig det?
En kan bli lite undrande över hur människor och i de flesta fall ekonomer tänker. Företagsledare vet jag inte kan räkna, men ekonomer?
Amerikansk bilindustri hotar med att alla arbetare måste sluta om man måste göra bilar som inte släpper ut koldioxid. Hur tänker de då?
OM 400 MILJONER BILAR I USA MÅSTE BYTAS UT, BEHÖVER MAN INTE BYGGA 400 MILJONER BILAR DÅ? Men det kanske är så att amerikaner inte vill tjäna pengar på ny teknologi?
Nej, ekonomer är nog inte att lita på. De kan ju inte ens räkna.
Idag satte jag ett inofficiellt världsrekord :)
Med transport till och från samt kolla vart samt hämta i lagret så besökte jag IKEA och inhandlade två bokhyllor av märket Billy,samt två överhyllor i samma märke samt vinkelbeslag på 34 minuter.
17 av dem var alltså resa fram och tillbaka, 5 min var letande efter parkeringsplats i masshysterin som är stora varuhus så här efter jul.
Det tog alltså 12 minuter att gå till hyllorna, kolla var i lagret de fanns, ta en kärra, lasta kollin och via snabbkassa betala.
Fan ingen skall säga att Nilsson är långsam. :)
PS, sen tog det 3 timmar att sätta ihop allt med existerande hyllor hemma. Puh!
Evigheten finns före födelsen och efter döden,
som vi människor upplever det i alla fall
Vilken del är då längst? Många har försökt förklara det
Matematisk förklaring:
då evighet eller ett oändligt stort tal är just oändligt
stort så vid delandet av detta tal i två så blir
produkten lika stor. Alltså är evigheten före och efter
lika långa
Fysisk förklaring:
Om universum är oändligt stort så tar det lika lång
tid att åka genom det oavsett vart man startar eller slutar.
Alltså är evigheten före och efter lika lång
Reinkarnistisk förklaring
Om man hela tiden återföds, fast i annan form, finns det då
en evighet före eller efter livet?
Teologisk förklaring
Himmelriket är evigt, allt före det inte, alltså är
evigheten länge efter än före
Svenssonförklaring
Innan jag föddes har det gått en viss bestämd tid, jag
föddes ju 1961, efter jag är död kan tiden vara hur lång
som helst.
Alltså är evigheten efter, före fanns det ingen
För sin egen skull så väljer man då
enförklaring.
Väljer man inte en förklaring står man inför ett
dilemma, ett evigt sådant :)
Såg Arn-tempelriddaren på bio idag. Nej, inte var det mycket tempelriddare occh inte var det så mycket politik heller. Han sjöng inte ens i filmen, vilket han gör i böckerna. Nåja 210 miljoner, kanske får de tillbaka det om många går och ser filmen, kanske är den bättre på TV?
För övrigt så Grattis bror på 39 årsdagen!!
Tomten hälsade på i 13 millisekunder och sa att allt kanske blir bra, en vacker dag.
Så alla nära, kära, släkt och vänner
Ha en bra jul
För 1 miljon år sedan var vi nomader, av nödvändighet. Vi kunde inte överleva utan att söka födan. för 100 000 år sedan blev vi
bofasta och det innebar att vi inte längre brydde oss om att vandra. Ju mer vi kan sitta still ju mer gör vi det. I dagens samhälle betyder det övervikt, diabetes, förtvinade muskler.
Men det betyder också
att så länge vi inte riskerar förlora något så
agerar vi inte. Agerar inte mot idioti som miljöförstörelse.
Jag använder 100 gånger så mycket av jordens resurser
än en fattig somalier. Medelamerikanen 1000 gånger så
mycket och den rikaste
10-delen av USA 100 000 gånger mer. Är inte det underligt?
Och USA är det land som absolut inte vill ändra sina vanor och
ställa om sitt samhälle.
Alla är rädda
för att då kan inte ekonomin utvecklas 2-3% år och vi
kan inte få det bättre.
Idioter, handlar det bara om pengar? Om 30 år får ingen det
bättre, fisken är slut 50% av nu levande djurarter utrotade.
Arktis har smält och 25%
av landarealen är förstörd. Yipekayyeaah mother f....
Men allvarligt talat
så skulle en omställning till miljö teknologi skapa ett
tillväxt som antagligen skulle lika efterkrigstiden, pengamässigt
alltså.
Tänk bara hur bilindustrin skulle räddas från ruin i USA,
om de ställde om till miljövänliga bilar som drivs av bränsleceller
eller solenergi.
Om alla 300 miljoner
bilar i USA skulle bytas ut vad innebär det? Vilket uppsving för
all industri, Om alla världens flygplan skulle miljöanpassas,
om alla båtar, om alla värmesystem osv.
Vilken otrolig boom för hela världen och det bästa av allt,
Tigerekonomier och Kina Indien skulle kunna hoppa över den skitiga
industrin och går rätt på ett nytt samhälle.
Varför säger inget detta. Varför visar man inte kalkylerna till de som har makten att bestämma...
God Jul på er
Jag satte mig framför datorn för att skriva något roligt,
men kom istället på att tänka mig tillbaka till min barndom.
Datorn fanns inte då, knappt hade man fått färg-TV och
reklamradio undgick ens hörselgångar dagligen. Eftersom det
snart är jul så var det dit minnena vandrade. Julen 1967.
Två dagar efter min 6 födelsedag hade vi börjat köra
på höger sida med bilarna. Ratten hade suttit på rätt
ställe sedan gud vet när. Snön kom tidigt och i massor.
Barn som jag var lekte jag i de stora snöhögar som traktorer
hade plogat upp. Vaktmästaren på gården hade en liten
Belos med två hjul som han plogade gångar med, men Volvo BMs
frontlastare från kommunen fixade
parkeringarna och då blev det stora högar. Det var en fröjd
att hoppa i, gräva i. Vi gjorde fästningar och grottor. Sånt
höll jag på med tills jag blev 16, jag drömde om att bli
arkitekt. Ritade borgar och skepp.
Julen firades hos farmor i Eskilstuna, vi åkte ny bil, en Opel Caravan 1600,en kombi, himmelsblå och plats för massor av barn.
Jag minns och kan faktiskt verifiera minnet med foton
att jag fick tre leksaksbilar det året. Två av dem var radiostyrda
(eller sladdstyrda egentligen). Två av min syskon var födda,
minsta bara 3 månader gammal, röd och skrynklig.
Mitt i julstöket och böket med klapputdelning mm så satt
jag bredvid farmor, som rökte.
Tänk, alla vuxna rökte inne då! Hon tar ett bloss och
för världsvant sin hand åt sidan och kör cigaretten
rakt i mitt öga. Tur att det gick bra.
Allt det där tänker jag på här framför datorn, men starkast är minnet av hemfärden genom mörkt bergslagslandskap, med höga snövallar och böjda träd. Vintermörkt och vintervitt. Tyst och spöklikt i bilens strålkastarljus. Det var som att åka fram i rymden i oändlig hastighet och stjärnorna gnistrade förbi som ett vitt töcken. Ovan såg man björkar tyngda av snö bildande ett valv över vägbanan. Det var sagornas rike.
När helst jag saknar en riktig vinterbild så tar jag fram den ur mitt minne.
Idag är det ingen snö, men likväl en ganska vacker dag.
Skymten av solsken och rimfrost på träden som körsbärsblom.
Det har varit fuktigt och massor av minusgrader i stan under en hel vecka
nu och det har skapat vackra vyer.
Så nu sitter jag här framför datorn igen
efter en kort utflykt till då.
Vem vet vad jag minns imorgon.
Hur skall allt mötas
frågade begynnelsen
apokalypsen
Kimlec steg åt sidan och bjöd dem in. Frasur reagerade på att Rion plötsligt såg ut att vara nästan lika stor som jätten framför henne. När han gick genom dörren och passerade Kimlec så verkade det inte skilja vare sig i längd eller storlek. Hon skakade på sitt huvud, det måste ha varit en synvilla.
Inne i smedens hus var det både mörkt och ljust. I den del som troligtvis var boningsdelen hägrade ett dovt mörker, nästan brun till färgen trots att det var dag ute. I delen med härden glödde det av orangerött, det glödde av värme och av glödande kol. Kimlec bjöd dem till bordet mitt i rummet de klivit in i. Frasur tittade sig runt och nu förstod hon varför det var så dunklet. De få fönster som fanns var täckta av sot från otaliga tända härdar och mödosamt smide av varmt järn.
- Så, sa Kimlec, affärer har aldrig låtit
mig vänta.
- Rätt så svarade Rion. Jag vill förfråga dig om
fyra uppdrag. Tre lätta och ett svårt.
- Nå låt höra, svarade Kimlec
- Jag behöver tre stålskodda vandringsstavar. De skall vara
skodda i båda ändar och cirka en och en halv min längd.
- Stålskodda?
- Ja, du behöver härda järnet tre gånger och slå
det tunt som koppar och sen forma hylsan runt träet. Jag kan visa
dig den stav jag har så du kan se hur resultatet skall vara.
- Jag antar att det var de lätta uppdragen, sa Kimlec och log
- Du antar rätt, svarade Rion.
- Vad är det svåra då, kom frågan från jätten
vid bordet.
- Jag behöver be dig att smida mig en dolk. Lång som min underarm,
spetsig som en nål du använder när du stoppar dina sockor
och tunn som sommargräs vid vägkanten. I skaftet skall du innesluta
en sten jag ger dig, mitt i handtaget, inte på toppen. Den måste
också glänsa som silver kommer direkt från mästarens
hand och ner för bladet skall det vara en inskription som du också
får av mig.
- Det låter, som du sa, som mycket arbete, men jag har inte så
mycket för mig den närmaste tiden. Hur får jag den att
skina så? Jag frågar, för det verkar som du vet vad du
vill och vad du pratar om.
- Du smider bladet 300 gånger om, svarade Rion
- 300 gånger, bara det tar mig 3 veckor.
- Jag sa att det var svårt.
- Nå, vad betalar du mig för dessa uppdrag, frågade Kimlec
lite undrande
Nu är det snart dags för att vila, tre arbetsdagar till sen drar jag täcket över mig en stund och vilar
Det skall bli skönt med en lugn jul. Inget hysteriskt handlande, bara äta gott, njuta och vila i 11 dagar.
Otaliga tankar ramlade förbi när jag satte mig ner för att skriva en snutt på min fantasyroman. Det blev inte så mycket skrivet på den, det blev mera lite kladd på datorns papper och funderingar över om man skulle ordna sig en stunds ledighet för att faktiskt skriva en bok på "riktigt", det vill säga, ha skrivandet som ett dagligt arbete under en period.
Det ena ledde till det andra och jag kunde , efter lite räknande och annat, slå fast att, nej, jag har inte egentligen råd att göra det. OM jag inte radikalt ändrade min livsföring, vill säga. Mindre lägenhet, mindre mat, mindre grejer. Även om jag gjorde allt det skulle jag inte kunna leva många veckor utan att få en lön.
Jag bekräftade min sedan långa fastslagna tes, att man är en löneslav. Frågan som återstår att besvara är om samhället skulle låta mig leva och jobba som skrivande person, mig alltså, Anders. Utan namn, utan publicerad storsäljare, knappast. Ingen A-kassa, inget sociialbidrag, inget bostadsbidrag osv. Jag skulle ju kunna ta ett jobb...
Så nu sitter jag här och hoppas att mitt jobb lönar sig och mitt mycket povra sparande kan hjälpa mig att få skriva, när jag fyllt 70!
Onekligen så är julhandel ett gissel för många. Man kan se hur stressen ökar ju mer timmar folk irrat omkring i alla affärer som erbjuder samma skit. Idag har jag sett minst tio personer som inte sett bekanta utan istället stirrat vilt omkring sig tills någon tagit dem på axeln och sagt hej.
Mötte själv en rektor jag jobbat mycket med, hon såg ingenting fast det bara var två personer på trottoaren där jag stod.
Väl hemma kunde jag av en slump trilskas av att se (fråga mig inte varför) ett program på TV där allt gick ut på att visa va sent ute alla var. Jag har märkt att det är fler och fler program som handlar om , typ projekt, som inte verkar bli klara i tid. De som är ansvariga hinner aldrig klart till deadlines, allt blir försenat och det är hela tiden panik och ingen gör rätt.
Jag undrar varför man visar sådan skit. Jag skulle aldrig visa människor som inte kan sköta sitt jobb. De är inte värda uppmärksamheten. Varför kan man inte visa folk som gör saker i god tid, god ordning och med ett professionellt beteende? Är det för att alla är klåpare och vill må mår bra av att se att alla andra är det också? Eller är det så att det skulle bli för tråkig TV om folk var duktiga?
Fan ta oprofessionellismen
som breder ut sig. Jag retade upp mig på kollektivtrafiken idag
också. De har målat gula linjer lite zick-zack framför
alla busshållplatser. Vad är det till för? Jag vet vad
de vill säga, dvs parkera inte här för bussen måste
stanna här. Men GULA linjer. Svensk vägförordning säger
vita linjer!!!!
Sambon fick parkeringsböter för att hon en vintermorgon inte
såg skillnaden på gul och vit markering, då gällde
inte gul utan vit. Hur skall det bli nu då? ?
Nej jag säger det, klåpare kommer att förstöra all ordning, klåpare kommer att tappa bort fundamental kunskap som gör att det funkar. Och så visar de klåpare på TV och gör dem till någon form av hjältar, VA faaaaaaaan, fy faaaaaaan.
Nu skall jag nog sova av mig argsintheten!
Grattis mor
Grattis Linnea
Grattis Karl
På plasten där vindar föds
knirrar och knarrar
alla de pustar vi möter
året, klotet runt
Spjärnar och stöter
varandra i virrvarr
för att sedan ta fart
ut över världen
att böja grässtrån
piska vågor höga
ruska trädens kronor
smeka varma sommarkinder
Om man ändå
var vinden
Strömma fritt, högt
slingra sig runt
och se allt
möta människor
Älska dem alla
få smeka, värma, kyla
i arbete som vila
livet igenom
Om man ändå
var vinden
Har idag haft en "pralinkurs". Mot betalning visat hur man gör praliner, gjuter skal, ordnar ganache och lite annat. Kanske det kan vara en ny nisch, men egentligen måste jag nog då själv gå en kurs :)
Nåja, de verkade nöjda. Det får väl duga så långt.
För övrigt så ringde en försäljare av plats i telefonkatalog och ville att jag köpte en annons för 2500 kr. Va fan, jag har ju inte ens tjänat så mycket på mitt lilla bolag ännu? Vad tror de egentligen. Blocket kostar 30 kr.
Vem söker i en papperskatalog nu för tiden?
Idag kom en faktura och ett paket. Nu har jag en bok i 15 exemplar. En liten bok jag själv skrivit och knåpat ihop. Det är inte världens bästa bok eller ens en bra sådan, men den är min med alla sina brister.
Dags att göra klart nästa, fortsätta på romanen och se till att faktaboken kommer iland.
Har
någon sett en sån här keramikpjäs förut?
Alla olika händelser runt om i världen och landet, eller i alla fall de vi hör om på radio, ser på tv eller läser om i tidningen visar egentligen bara en sak. Media har ingen agenda, de dansar efter pengars pipa och serverar i princip bara skit. Visst någon enstaka grej om miljön, någoonssa om politikerss oförmga att ta beslut som gagnar en framtid, men för övrigt SKIT.
Att media sen säger att vi ger det folk vill ha är mer skitprat. Vem, vem vill läsa om någon obegåvad blondin visar fittan, eller vem vill se en blåst flintskallig man vräka ur sig struntprat i ruten eller höra en fjant i träningsoverall från 1974 uttala sig om litteraturpris. Vem, med en helt vanlig hjärna och ett helt vanligt liv vill det?
Snöfall väntar lugnt
Högre makter avvaktar
Vintertid skyndsamt
Hade chokladprovning idag. Det är lite för lite med fem personer, jag tjänar bara 125 kr timmen efter skatt på det. Det blir mindre än mitt vanliga jobb. Hade det varit 10 personer så hade det varit en bra liten slant extra eftersom choklad och dryck räcker till 10 även om man bara köper för fem så att säga.
Ja, en får väl inte klaga allt för mycket, får väl göra mer reklam istället.
Såg att Books-on-demand har lagt upp min bok på sin hemsida. Jag har ju inte ens betalat beller fått den än!
Att den kostar så mycket beror på att 31 sidor är färgtryck, dvs foton som jag tagit och illustrerar texterna med.
med ett ankare
halvt begravt i jordskorpan
vinterhav fräste
Idag godkände jag mitt manuskript för tryck. om ca 10 dagar har jag 15 böcker hemma.
Från 15-45, ordbilder av 30 år. Årets julklapp i familjen Nilsson? :)
Glöggprovning, det var något nytt.
Provade 5 stycken olika. Äckligast var Blossa Konjaksglögg, godast Drufenkrooks Hjortron
Tilltugg av chevréost och lite annat gott
Företaget Företeelsen finaniserade kvällen :)
Rion satt klädd för en utomhusvistelse och väntade på att Frasur skulle komma tillbaka från grannhuset med nya skor. Det tog en stund, men han hade inte bråttom. Tvärtom det gav honom en respit att utvärdera det som hänt och tänka över sina kommande göranden. Småleende och med ögonen spelande i regnbågens alla färger fattade han flera beslut medan Frasur valde vandrarkängor av hård oxhud och mjuk fårpäls.
När
dörren till Grigis boning öppnades var Rion redan på fötter
och innan Frasur hunnit helt in så tog han tag i henne och ledde
henn ut igen.
- Nu går vi till smeden, innan solen börjar dala, sa han.
- Men jag ville visa Kulina stövlarna.
- Hon kan se dem i skenet av elden, jag behöver dagsljus för
mitt ärende, sa Rion kort och snabbt. Skulle du med eller inte?
- Jo, svarade hon förskräckt
De två vandrade snabbt bort till östra änden av byn, mot bergens som låg strax bortom. Alldeles vid början, eller slutet om man så vill, av byn låg ett stort hus, omgivet av den karaktersikt som präglar smedjor. Flagor av aska i snön, rök från den breda skorstenen, ett tyst slammer av järn, flåsandet av luft pressad genom onaturliga redskap och den omisskännliga dova rösten av den heta elden.
Rion vandrade snabbt fram till dörren och bultade kraftigt på. Så kraftigt att Frasur trodde sig se hur flisorna flög ur planken som utgjorde dess yta. Efter en liten stund öppnades dörren. I öppningen stod en jätte till man. Endast klädd i ett par svarta byxor och smedens bekanta kläde av härdat skinn. Att han inte fryser han Frasur tänka innan hon kom på att det måste vara varmt i smedjan. Mannen rymde hela dörröppningen från topp till tå, från karm till karm. Det var den största man hon någonsin sett. Hans armar var som låren på en vanlig karl, skuldrorna massiva och händerna kunde ha tjänat som skovelblad på den största spade som fanns.
- God dag,
sa Rion. Mitt namn är Rion och jag har bruk för din tjänst.
Kan vi prata affärer?
- God dag, mitt namn är Kimlec, svarade mannen i dörröppningen.
Visst kan vi prata affärer. De är inte ofta jah får kunder
denna tid på året. Annat är det de andra tiderna, då
springer bönder, handlare och allahanda folk här hela tiden,
fortsatte han och log. Kom in vettja!
Inhandlade en av nyare sort med dubbla kärnor och nytt operativsystem, massivt grafikkort och trådlösa tillbehör.
Så sitter man och skriver, och jag skriver inte fort och lider av tangetbordsdyslexi eftersom pekfingrarna bara kan vara på en plats i taget, ,men nu är det löjligare en någonsin.
Musen hackar, tangenbordet skriver 5 av 6 bokstäver, (ja, jag har nya batterier i dem) (va.. (ja usb-adaptern sitter 30 cm ifrån) Ovanpå det så krånglar operativsystemet till allt då jag inte kan köra mina gamla beprövade och inövade program för allt jag gör på detta verktyg
Således så har min effektivitet sjunkit med säkert 15% och mina stavfel ökat med 50. Det enda som var bra var att jag kunde rädda allt som fanns i den gamla och att jag nu har det i säkert förvar, ety den nya datorn faktiskt har en användbart backupsystem.
Ack ja, allt blir inte bättre för att det är nytt