2008-04-29

 För fösrta gången på många år såg jag inga fulla ungdomar i Himlabacken denna Valborg

Roligt.

Det har inte blivit den flod av insänadre som svar på debattartiklen jag nämnde den 14 april. Enadast två och de tar aldrig bladet från munnen.

Så därför gör jag det här på denna undanskymda plats på nätet.

Det förekommer en livlig debatt överallt på nätet och tidningar kring orden respekt och kränkt
Vad betyder det egentligen? Är det så att vi i detta land inte visar respekt och hela tiden känner oss kränkta, eller är det så att vi visar så mycket respekt för allt och alla att vi därmed själva blir kränkta eller tom kränker allt och alla?

Går man tillbaka till ordens betydelse så hittar man ingen lösning, då de är i sig sammanflätade med varandra

Respekt betyder visad eller upplevd (tillräckligt) hög värdering av person (tex dess egenskaper)
Kränka betyder behandla nedsättande genom att angripa den personliga hedern dvs en persons egenskaper i ord eller genom handling ofta med avseende på känslor

Respekten är alltså visad eller upplevd, kränkning är behandlad eller upplevd och allt handlar om känslor.
Vad är en känsla då, där måste väl svaret ligga?

Känsla, eller emotion som det heter vetenskapligt är tillstånd som rädsla, vrede, glädje eller sorg, m.m. Utmärkande för emotioner är att de har ett objekt, t.ex. något man är rädd för. Känslan är alltså en subjektiv sak hos en individ som är länkad till ett objekt utanför. För att ett sådant tillstånd skall finnas måste en person faktiskt göra en bedömning av omvärlden, dvs det förutsätter en mer eller mindre utförlig kognitiv tolkning av situationen, som t.ex. fastställer att ett hot föreligger. För att göra en bedömning måste personen vara i livet. Slutsatsen att en död människa kan kränkas är alltså fel. Däremot kan en död människa respekteras/ icke respekteras

Den dominerande uppfattningen är att emotioner uppkommer efter en relativt utförlig kognitiv analys av situationen, varvid värderingar, baserade på tidigare erfarenheter i den kultur man lever, den familj man växt upp i osv, och bedömningar av olika tänkbara handlingsalternativ anses ha avgörande betydelse för den resulterande emotionen. Känslan är alltså en produkt av vem du är, hur du tolkar situationen i den kultur du befann eller befinner dig. (Det finns visserligen ett alternativt synsätt som går ut på att emotioner utlöses automatiskt och omedvetet efter endast minimal analys av situationen, så att den känslomässiga reaktionen därmed föregår och formar det senare tolkningsförloppet. Det är dock högst osannolikt att människor lever så, för då skulle vår reptilhjärna reagera mycket oftare och få oss att tex slåss eller fly oftare.)

Här tror jag att man kan finna en del av svaren kring varför muslimer blir så förbannade på en liten teckning av deras profet som rondellhund. De har inte sett det i sin kultur, hade de bott i Sverige, i en svensk kultur så hade det inte varit så kränkande och skriken på respekt för deras kultur hade varit mindre. Man skriker ju inte att den egna kulturen kränks om man är en del av den. Dvs svenskar reagerar inte med så stor bestörtning över en teckning av Jesus på ett ovanligt sätt, vi har en kultur sedan hundratals år tillbaka där ”våran” profet avbildats mer eller mindre vackert. Muslimers reaktion på en teckning visar också att de inte anser att det land de nu bor i visar en tillbörlig respekt för deras kultur. Deras totala brist på respekt för vår kultur lyser då igenom. Vad är en rondellhund? Vad symboliserar den?
I min kultur är Rondellhunds-teckningen av Lars Vilk nämligen en symbol för motstånd till konformitet, något oppositionellt mot de regerande normerna och en liten symbol som skall väcka tankar. Det var så rondellhundar dök upp, som en protest mot samhället i stort. Detta innebär att varje muslim i detta land borde tacka Lars Vilk för att symbolisera deras profet på detta sätt.

Känslor spelar trots allt en viktig roll inom det liv vi lever. Funktionellt kan känslor ses som knutna till handling. De bidrar alltså till att rikta våra handlingar mot bestämda mål och kan därför sägas utgöra en organiserande kraft i livet. Men i frågan om religion och kultur så verkar känslor alltid vara övermaga. Naturligtvis för att det i grunden ruckar på människor värderingssystem och det gör man inte lättvindigt.

Problemet är att religion och kultur förväxlas. Vi förväxlar religioner med kulturer. Inom alla religioners världar ryms en mångfald av kulturer. Den är olika beroende på var man bor, på landsbygden och i städer, hur man lever, i isolering eller gemenskap, vilken sfär man tillhör, agrarsamhälle eller under västerländskt inflytande. Det handlar om människor med skilda levnadsförhållanden och med olika utbildning. Allt detta påverkar familjelivet, och man kan inte generalisera utifrån den religion de har.

I Sverige är inte stat och religion förbundna i en maktapparat och de facto inte varit det på 100 år. I den muslimska världen är stat och religion nära förbundna. Islam har vanligen en politisk sida och uppmuntrar till försvar för sin religion och sina principer.

Här finns ytterligare en förklaring till alla reaktioner, men för mig borde den inte förekomma i vårt land. Större delen av alla muslimer i vårt land har flytt hit från olika länder politiska och religiösa förtryck, de har längtat efter en annan kultur de vuxit upp i. Trots det klarar de inte av att anamma den kulturen, vilket visar vad svårt det är att förändra en människas grundläggande värderingar. De visar heller ingen vilja att genom ett förnuftsresonemang agera på annat sätt än att hävda respekt och kränkning med en åsnas envishet. (Det finns ett mycket omskrivet väggklotter från Rom gjort någon gång under perioden från 0 till 200 e kr. Bilden föreställer en människa med ett åsnehuvud upphängd på en korsliknande ställning. Klottret brukar tolkas som en nidbild av att de kristna dyrkande en korsfäst åsna, det vill säga Jesus.)

Problemet med denna reaktion är kanske inte att de inte försöker hitta en annan väg, problemet är att de inte vet vad respekt och kränkning är i vår kultur.

Ett för stort hänsynstagande till olika normer, värderingar och kulturer ger inte en förutsättning till samexistens. Om människor som bor tillsammans alla agerar efter egna övertygelser så uppstår en oordning som gör att samexisterandet upphör. Grunden för ett samhälle är att det har EN uppsättning( dock ganska omfattande) normer, inte 6,6 miljarder. Personligen har jag inget emot förändring av normer, med de skall förändras i en demokratisk process, inte genom diffusa hänvisningar till religion ( som är underordnad demokrati i min kultur) eller skuldbeläggande i form av påstådda kränkningar som i de flesta fall verkar vara känsloreaktioner som är dåligt kognitivt bearbetade.

2008-04-27

av min bortgångne vän

Färdplan
Vägval
Karta
Guide
Medel
Tid
Ledigt
Drömmar
Vilja

en förutsättning för semester

2008-04-25

Spelar det någon roll
att drömmar bleknar
eller att skriken ljuder
allt tystare med dagarna som går

Påverkar något egentligen
allt det som dig sker
När beror det någonsin
på världen utanför

Va?

Jag satte mig ner här för att skriva om hur en del människor är helt bortom allt förstånd, men jag märket att jag faktikst inte orkade forumelar mig så att jag skulle framstå som "intelligent" jämfört med de andra, så... det blev intet idag :)

2008-04-23

Offer för en överväldig känsla
hon föll
till det bittra slutet

Med det vårlika morgonljuset kom livet
som man kan förstå det.
Med den höstlika skymmningen
kom ett helt annat.

2008-04-21

Bilprovningen är en prövning. De har för det första inte några tider, sen hittar de alltid fel och sen tar de betalt.

4 juni skall jag få besiktiga husbilen, Va, 6 veckors kö????

Närmaste drive-in är i Bengtsfors????

Bor jag i Tjaskistan eller?

Vårsolen glittrar och småfåglarna kvittrar, redan kl 5, då jag sover i mitt hem.

Håll tyst för bövelen, jag behöver mina morgontimmar i ro.

2008-04-19

Promenerade en timme och tjugo minuter idag. Gick en bra bit runt villaområden och efter älvkanten. Folk fanns överallt putsandes, fejandes i trädgårdar och på husen. Förvånansvärt många båtar på kärror runt omkring älven. ståendes i skogpartier och på gamla ödetomter.

Miljonvillorna vid Romstad såg ut att må bra, folket i dem såg skeptiska ut till en träningsoverallklädd gubbe som nyfiket tittade sig omkring.

Äsch, vem bryr sig :)

Våren är här med lite mer värme och lite sol. Provade att slå lite golfbollar på rangen idag. Det gick rakt occh kort. Precis som man vill att det skall göra. Nu måste det tränas mera så att sommaren 2008 blir en god golfsommar.

2008-04-17

Sjunde dagen kom aldrig

Mörk och hotfull
framstod skogen vid älvkanten
Uråldrig och fylld av äventyr

Mot den ledde bäcken jag följde
med barnslig förtjusning
Rätt in i skuggan av tid

Jag vandrade bäcken in bland mossklädda stammar
och möttes av en klar kyla
så där klar och kall
som bara en solig höstdag kan vara

Mellan rötter och stenar porlade vattnet vidare
snabbare och snabbare
mot brinken som berättade älvens historia

Min förväntan var en liten fors
eller åtminstone ett bäckafall

Till min förvåning försvann bäcken
ner i brinken, uppsugen av sand och sten

och där nere låg älven lugn och svart

Mörk och rofylld
gled vattenmassan långsamt vidare
mot söder

Min blick letade virvlar
och tecken på stenar
sökte efter något som skvallrade
om färdens mål

Vid brinkens fot ligger en stam
på tvärs i gruset,
begravd i älvens botten

Från min höjd kan jag se
ålderns höst i dess bark

Kan se varje år av vattnets väg
i dess karvade yta

sen tiden då den föll

Förundrad över sitt öde
har trädets själ
långsamt vandrat med vattnet

precis som min tanke
i denna stund

Med foten på gränsen till branten
vinglar min vilja
för att vända blicken upp

Högt i det blå
skriar fiskgjusen
över framtida fångst
där det svarta vattnet ebbar ut

Bakom min rygg
doftar skogen
enstaka ljud från en annan värld
sorlar ner med bäcken

och likt den försvinner de ner i brinken
över kanten
och slukas stilla av lugnet här

Jag vill följa med
jaga efter trädets själ
flyta med vattnets lunk

Bort från det som är bakom
mot det som finns
söder ut

I söder ligger
det jag tror
kan befria min frusna själ
bejaka min stela kropp
göra levande allt förstenat

På brinken ovanför älven
tornar sig nuet
för att slutligen
famla efter morgonen

Och när jag vaknar
flyter vattnet långsamt
runt min kropp

Tiden, strömmen och hoppet
för mig bort
mot söder

Rester av gruset och leran
som hållt mig fången
i årtionden
sköljs av varsam takt

-------

I söder strandar jag
på en bädd av sand
doftande av möjligheter

Framme

2008-04-15

Idag läste jag en debattartikel i Värmlands Folkblad. Det var en ung muslmsk tjej som skrev om respekt och om hur vi, eller rättare sagt media och en konstnär inte visat deras profet tillbörlig respekt. Vad hon dock glömde i sin artikel var att med respekt betraka det samhälle som gett henne möjlighet till en ny start i livet.

Respekten för yttrandefriheten och vår demokrati var underordnad hennes krav på respekt för något så löjligt som en teologi och en död gubbe, samt vad hundratal andra gubbar tutat i andra människor vara det rätta.

Hon talar om att man måste respektera andras kultur, vilket kan vara givet i ett fritt samhälle. Hon glömmer dock två saker.

1. Om det vore det omvända, att jag flytt till hennes land så hade jag inte ens varit tillåten att utöva min tro (atiesm?)

2. Hennes indignation kring rondellhunds-teckningen av Lars Vilk visar på en felaktig uppfattning om vår kultur. Rondellhundar är nämligen en symbol för motstånd till konformitet, något oppositionellt till de regerande normerna och en liten symbol som skall väcka tankar. Detta inn ebär att varje muslim i detta land borde tacka Lars Vilk för att symbolisera deras profet på detta sätt.

Jag förväntar mig en störtflod av svar på hennes artikel och en het debatt de närmaste dagarna på VFs insändarsidor. Den skall bli rolig att följa. Vi kommer att få läsa allt från rasistiska tillmälen till undanflyende politikertjafs och typisk svensk flathet.

Jag är trött på jakten på pessimister.
Har ni märkt att man nu för tiden inte får känna sig kränkt, eller rättare sagt, man får inte bli förbannad. För det är väl det vi egentligen menar när vi säger att vi är kränkta. Nu skall det vara glada tillrop och optimistiska målsättningar, man skall jobba med vänskapsrelationer på jobbet och gud vette fan.

Vänskapsrelationer på jobbet. Vilka skulle jag ha det med, när de flesta inte ens har samma världsbild som jag, dvs att det är för jävligt och man måste göra något. Nej, på mitt jobb är det så rosenrött och trevligt, alla tycker att det är bra och om något skulle vara lite sämre så spelar det ju ingen roll, man är ju frisk.

Nu är det så att jag är sjuk, sjukligt trött på att vara så snäll, foglig och enbent att nu spricker det. Jag är egentligen förbannad på alla egocentrerade typer som säger , Åh va bra det är, när man själv upplever det som dåligt. Om man försöker samtala om förbättringar blir man en paria, en kränkare, en pessimist som inte vill något. För mig framstår det som det värsta av allt. Att man vill förändra det man upplever som dåligt, men att andra säger att då är man pessimist.

Jag är ju för fan optimist, jag vill ju ändra!!!!

Jaja, jag raljerar lite, men det är bara för att få bort lite av ilskan som så gärna går över i en känsla av kränkning. Jag är ju den förste som frågar hur det skall va då, när någon uttrycker lite problem. Jag är ju den förste att erbjuda hjälp när folk blir villrådiga. Men som sagt, man får ju inte vara hjälpsam, rådfull eller ens snäll, då är man pessimist (man tror inte att folk kan själva).

Har ni hört talas om solidaritet eller!!!!

2008-04-13

Jag kan förstå vitsen på ett plan, vi måste se över om verksamheten vi bedriver har något i sig som automatiskt diskriminerar människor med annan sexuell läggning än den ”normala”. Det kan jag gå med på, men varför måste man hela tiden sexualisera allt, nu alltså tom arbetsplatsen. Snart måste vi prata om avarter kring heterosexualiteten. S/M killen skall få gå med läderremmar och skinnpung på jobbet, bögen får ju det!

Sitter här med en bok i ämnet, som är en typ av utbildningsmaterial. Första kapitlet börjar med meningen ” Varannan homo- och bisexuell i Sverige är inte öppen på sin arbetsplats”
Man vill med det säga att de inte vågar tala om sin sexuella läggning för arbetskamraterna. Jag kan tala om att jag inte heller talar om det. Jag vill inte sitta på jobbets informationsforum och säga
- Hej jag heter Anders och jag är heterosexuell, jag gillar kvinnor.
Hur fan gör det arbetsplatsen bättre?

Risken med att hela tiden fokusera på saker som inte har med jobbet att göra är ju att de blir förstorade och det kan faktiskt förstöra mer än vad det hjälper.

Den nuvarande lagstiftningen och intentionerna i den går ut på att man tex i arbetslivet skall dela på allt i livet, på arbetet? Jag delar inte allt i mitt liv på jobbet. Det finns saker jag aldrig nämner eller antyder på min arbetsplast om mitt liv. De har inte med det att göra.

Fy fan för att få sitta och höra på när människor delar sina liv in i minsta detalj, jag går hellre. Om en kvinna på mitt jobb skulle säga att hon förlovat sig skulle jag säga grattis, skit samma om det var med en man eller kvinna. I boken framför mig är det synd om den homosexuelle som inte kan gå med på after-work för att arbetskamraterna på fritiden drar böghistorier. Va fan har det med jobbet att göra. Arbetsmiljön är inte after work, det är at work!!!!
Den som på arbetstid säger något nedsättande om någon är i mina ögon inte värd att ha jobbet, men det innebär inte att jag tycker att vi skall trippa på tå för de som inte är den normativa gruppen.

Jag tillhör den normativa gruppen, jag är man, medelålders, akademiker, svensk, heterosexuell, uppvuxen i en liten ort med starka brukstraditioner samt i ett hem med kristna värderingar, demokratiska likaså. Jag har genom åren kallats mansgris, rasist, gubbdjävul, fascist, dock aldrig böghatare. Jag har jobbat med jämställdhet på arbetsplatsen i 15 år, jag har arbetat för ett bra ledarskap och medarbetarskap, för rättvisa och delaktighet.

Jag tillhör den normativa gruppen, men mina handlingar har varit mer än så. Ändå måste jag säga att det har gått för långt i snacket om mångfald som en tillgång. Det är tvärtom idag. Mångfalden skapar bristningar i mycket, tex respekten för de som faktiskt försöker bära ett demokratiskt samhälle framåt. En mångfald av kultur, normer som ingen kan rätta sig efter kommer att förstöra mer än det skapar.

Lösningen är kanske, istället för att säga att det finns många efternamn, säga att det finns bara ett. Det gör oss alla mer lika och då finns det ingen grund till att särbehandla, vare sig positivt eller negativt. Inte annonserar vi efter homosexuella när vi söker nya medarbetare, vi annonserar efter kvinnor till mansdominerade arbetsplatser, efter människor med utomnordisk härkomst till arbeten där det bara finns inhemska. Vi berikar mångfald i vår enfald. Ett steg för långt och det kommer krav på att tydliggöra sin ståndpunkt sexuellt i arbetslivet. Det vore ett brott mot FN deklaration om mänskliga rättigheter. Ingen skall behöva avslöja något om sig själv utan accepteras ändå.

Visst kan jag väl verka konservativ, men va fan. När man antyder att heterosexualitet inte är normalt, bara vanligt förekommande så måste jag Stopp, bli lite biologist. Utan heterosexualitet som biologisk företeelse bland däggdjur så hade vi inte överlevt! Tacka fan för att det då är norm. Inget fel på det. Jag diskriminerar inte andra bara för det och jag vill inte diskutera sexualitet på jobbet. Punkt slut.

Läste på en nättidnings ekonominyheter att någon analytiker säger detta

"Det är uppenbart att krisen på finansmarknaden nu är allvarligare och mer global än för en vecka sedan."

Nu kan fråga om en vecka spelar någon roll i en planets öde. Om det var undergången via en hotande supernova eller en ny istid, jo. Men när det gäller dåliga utlån till fattiga armerikaner som köpt för dyra hus och banker som vill slippa ta förlust så, nej. Låt bankerna som gjort dåliga affärer gå omkull. Låt oss få svälta lite, låt oss låta bli att öka oljekonsumtionen med 1,5% i år när oljan är dyrast i historien och tillråga på allt på väg att ta slut. Låt oss bli tvingade att odla egen mat på en liten bit land och låt oss bli tvingade att släcka lampor och gatubelysning för just planetens skull.

Vem fan skall egentligen bry sig om att 10 000 gubbar i kostym får sparken. de har ju redan miljontals dollar på banken, nävisst ja.. förlåt i madrassen.

Det kommer att slå hårt mot utvecklingsländerna säge säkert någon. Jag säger, vilka utvecklingsländer? Slå hårt mot fattiga, det gör världen av idag och en liten finanskris förändrar inte det.

2008-04-11

En kompis fyllde 50 den 4.e april. Festen var ikväll. Trevligt anordnat, med god mat och lite aktiviteter.

Men det får en att fundera lite. Innebär det automatsikt att man spelar progrock bara för att man var ung på 70-talet och drömmer sig tillbaka, För faktum är ju att de flesta är höga potentater inom vissa sektorer och inte alls lever som proggen proklamerar. Hur falskt klingar inte det?

Staten och kaptitalet bakas ihop med jag kan tjäna mer än du!

Ack ja!

Ännu en fredag och ännu en arbetsvecka över. Jag kan inte påstå att jag varit hemskt produktiv denna vecka. Löneökning har jag dock fått besked om. Man får väl vara nöjd med 3% påslag. Om jag fortsätter så tills jag blir 67 så kan det hända att min pension då kommer att vara mer än 50% av det jag tjänar nu :)

Oboj, strålande tider för en efter 67. Husbilen måste jag nog underhålla noga de närmaste 20 åren för att ha någonstans att bo då.

Det är uppenbart att krisen på finansmarknaden nu är allvarligare och mer global än för en vecka sedan.

2008-04-09

vår herre blint kör på grund

trots fri horisont

Regnvattnet sipprade långsamt in i nacken och han visste inte var det hela skulle sluta. Bortom bron skymtade solen, men bara på en affisch. Fan tänkte han, vilket jävla solparadis detta är!

2008-04-07

Privatisering av flera områden inom den offentliga skattefinansierade verksamheten har lett till så många avarter på tron till marknadslösande så att det är skrattretande.

Marknaden skall lösa elpriset, avreglering och privatisering skall ge lägre priser för konkurrent. Pyttsan, elpriset har gått från att vara Europas billigaste till att ligga i den över kvartilen. Nordpol (Nordiska elbörsen) är ett skämt då aktörerna säljer med ena handen och köper med andra trots att det inte skulle behövas. Kärnkraftsindustrin privatiserades via Sydkraft, vilket tom kärnkraftsanhängare världen över anser vara vansinne, dvs privatisera en sådan potentiell farlig process och långsiktig verksamhet. Risken är ju att det blir sophantering a la Neapel om privata aktörer bedriver sådan energiindustri.

Kommunikationer privatiseras för att öka utbud och sänka priser. Har någon sett mer tåg, bussar eller färjeförbindelser? Nej, tvärtom, mindre, dyrare och sämre service är frukten av det stora infrastrukturprojektet. England startade detta under Thatchers tid, men tom britterna har gått tillbaka till mera statlig inblandning i British Rail

Privatisering av skolan skall ge mångfald och högre konkurrens?. Har det blivit bättre?. Friskolor som skor sig på elever, har 30-50% fler obehöriga lärare, betygsinflation inom vissa osv. Bara förra året gick friskolorna med miljontals kronor i vinst som går rakt ner i fickan på aktieägaren (i Holland och England får inte friskolor vara vinstdrivande om de är skattefinansierade) Privata vårdinrättningar
finansieras av skattemedel, tar de bästa områdena vad gäller vårdval Stockholm, ökar sina vinster och det allmänna får, precis som i USA, stå för det svåra och stora kostnaderna. Sen klagar vi på att vården är dålig. Tacka fan för det när privata aktörer tar pengarna och levererar minimalt. Anställda i privata bolag har ingen meddelarfrihet och kan inte påtala brister utan att riskera bli sparkade. Lex Sara och Lex Maria blir tandlösa instrument för vård och omsorgskvalitet.

Nu är privatiseringen och fifflet ännu mera utbredd i sektorn städ ock kök inom den offentliga delen av Sverige. Städbolag får skattepengar och anställer papperslösa för 25 kr timmen. En kommunal städerska har minst 100 kr timmen. De överskjutande 75 kr går inte tillbaka till det offentliga utan rätt ner i en skurks bakficka.

Privata alternativ, javisst, men inte fan på bekostnad av att skattepengar försvinner. Konkurrensutsätta det offentliga. Javisst, men på lika villkor, dvs all vinst skall tillbaka till verksamheten som bedrivs.

Jag undrar när vi det svenska folket skall ställa sig upp och säga. STOP. Skattepengar skall gå tillbaka till verksamheten den är avsedd för, inte till vinster i aktiebolag eller i skumma typers bakfickor. Jag undrar när det sker..

Mer och mer går det upp för mig att de olika världar vi lever i är verkligen olika. Man kan sitta på jobbet och se hur människor inte vfattar en enda grej av det man själv förstår.

Som idag, en extern konsult pratade om listor och jämförelser hit och dit. Alla såg ut som fråge teckan. Sen frågade han om några jobbade mycket i Excel och med pivottabeller. bara jag räckte upp handen. Tur att man var där måste jag säga. Hur fan skall det annars gå med årets stora projekt?

Och jag var inte ens där i egenskap av projektmedlem, utan bara som en liten extra resurs till några på avdelningen. Ack ja. Tur man finns.

2008-04-05

Långt ner i underjorden bortom Kumatbergens höjder kände Crit ånyo något ovanligt. Denna gång var det bara han som uppfattade vad som hände. Tinnars väktare var tyst, hade intet uppfattat. Crit försökte påminna sig vad det var för känsla. Den var bekant, men alldeles för avlägsen för att kunna kännas igen i sin helhet. Crit började söka med sitt sinne efter minnet och efter riktningen var från detta hade kommit.

Vid bordet satt nu Rion och Grigi alldeles tysta. De tittade på varandra en lång stund. Rion log. Sen talade han.

- Kulina, vi har låst upp din kista nu! Du får äran av att öppna den.

Kulina kom rusande som ett litet barn på väg till sin lyckodag. Otåligt trängde hon sig mellan männen vid bordet och drog kistan till sig. Försiktigt tog hon tag i vardera sidan av locket och började försöka öppna det. Det gick inte, locket satt som gjutet på kistan.

Hon vände sig till Rion och sa surt,
- Den är ju inte alls öppen. Försök själv din lurendrejare.
- Då måste det vara ytterligare en spärr någonstans, låt mig titta en gång till.

Rion lutade sig fram mot kistan, undersökte locket, låset och kistan framsida. Slutligen synade han beslagen.
- Ah, där har vi det sa han tyst.
- Vad sa Grigi som suttit med och letat efter något som kunde liknas som en sprint eller lås till.
- Ja vad, sa Kulina otåligt.
- Se de små knopparna på beslaget, just där det når lockets kant. Jag tror att om du trycker på dem samtidigt som du lyfter locket så kommer det att gå bättre.

Kulina tryckte tummarna mot de små knopparna och grep tag i locket, det satt kvar på sin plats. Inte en minsta glipa uppenbarade sig mellan locket och kistans grund.

- Det går inte, nästan grät hon.
- Grigi, titta om det är likadana knoppar på baksidan också, bad Rion
Grigi lutade sig fram och kikade noga på beslagen. Precis där de nådde den knappt synbara linjen mellan locket och själva kistan satt en knopp, en på vardera beslaget.
- Jo, de finns där också var hans svar.
- Det innebär att ni måste vara två för att öppna kistan. Du Grigi trycker försiktigt på knopparna därbak. Du Kulina på dem här fram. Seså nu prövar vi igen.

Grigi trycket sina tummar mot beslagen, Kulina trycket sina och så lyfte hon på locket. Motvilligt gav det efter, springan blev större, locket gled upp och det hördes ett hissande ljus. Det var som luften strömmade in i kistan som in i ett tomt kärl. Locket gled upp på vid gavel och nu stod de alla fyra och tittade ner i kistan. Dess kanter var förvånansvärt tunna och mitt i kistan låg ett svart tygstycke , otympligt till formen. Det såg ut som tyget dolde något.

Kulina darrade när hon sträcket sig ner i kistan och grep tag i tyget. Förskräckt drog hon tillbaka händerna.

- Det är varmt sa hon förvånat.

-----------

Meningen byggdes av ord ingen förstod

det spelade mindre roll för han som talade

Huvudsaken var att några lyssnade

2008-04-03

Ont i kroppen och knoppen, influensan fick jag abrupt, nja kanske inte, har man varit hemma hos mig de senaste 6 dagarna så kan man förstå att även gubbar kan bli sjuka. Sambon är smitthärden.

2008-04-01

Innan man åkte hem från Sthlm så gjorde jag ett obligatoriskt stopp på Regereingsgatan 44 och ett roligt strövtåg i övriga delar av centaral stan.

Köpte Goji bär, gröna russin, jättemajs i chili, äkta spansk chorizo i Hötorgshallen, praliner på Vetekatten och en ny cholkadsort :)

Regeringsgatan 44? Systembolaget på NK. Vinkällaren, mmmmmm dyrt..

Jag behöver en vinkyl nu!!!NU!

Var i Sthlm på information/konferens om nya sjukprocessen och rehabkedjan. Regeringens förslag förändrar lite för arbetsgivare och jag är ju sådan typ som skall kunna detta.
Nå bolaget som ordnat det hela hade fått dit socialförsäkringsministern, så lite klarhet blev det. För övrigt var det en kompakt dimma av okunskap som visades upp. Inte värt pengarna alltså. Men det var roligt att äta i Berns salonger, det har jag aldrig gjort förut.