|
|
|
Andra problem förknippade med npf i vuxen ålder
Ångest och depression
Många med neuropsykiatriska svårigheter lider som vuxna av ångest och depression.
Det är dock inget symtom på, utan en pålagring till följd av alla upplevelser av misslyckanden
under uppväxten. En ond cirkel uppstår lätt. Rädsla och ångsten över att misslyckas
gör att personen har svårt att komma igång med nya uppgifter vilket i sin tur leder
till ny ångest osv. En liten grupp utvecklar svår psykisk sjukdom som vuxna.
Människor med olika neuropsykiatriska svårigheter är i allmänhet välfungerande
samhällsmedborgare som vuxna trots detta uppger många att de fortfarande har en känsla
av att "något är fel", de är rädda för att misslyckas,
känner sig dumma och är oroliga för att göra bort sig. Många lider av känslor av
utanförskap och ensamhet. De känner sig missförstådda samtidigt som de själva
missförstår sin omgivning. En man beskriver sitt liv som en labyrint
(Sääf Göransson 2000) där han känner sig vilsen, snurrig och bortgjord. Han har
svårt att bestämma sig och uppfattar inte andra människors instruktioner. Mannen säger
"Jag hittar ingenstans. Men jag tar mig fram ändå på mitt sätt. Jag går
aldrig därifrån och dit när jag ska någonstans. Jag kommer alltid fel. Istället för
att ta två bussar så tar jag sju. Det blir som en labyrint. Oj, här var det stopp
– då åker jag åt andra hållet". (a.a. s.19)
Borderline personlighetsstörning
Många vuxna men neuropsykiatriska svårigheter fick tidigare diagnosen borderline
personlighetsstörning (Beckman 1999). Borderlinediagnosen har många symtom
gemensamt med neuropsykiatriska svårigheter. Impulsiviteten,
vredesutbrotten, den känslomässiga instabiliteten och känslan av att vara uttråkad
överensstämmer i de båda diagnosgrupperna.
Vanna Beckman menar att det ändå går att skilja de olika tillstånden från varandra
trots att de ter sig så lika. Hon hänvisar till amerikansk forskning som visar att vid
neuropsykiatriska svårigheter är impulsiviteten kortvarigare mer situationsbunden och
mindre tvångsmässig. Vredesutbrotten går fortare över, är mer tillfälliga och
kvarlämnar sällan grubbel. Personer med neuropsykiatriska svårigheter uppvisar inte
heller samma instabila relationer med omväxlande idealisering och svartmålning. De
uppvisar inte heller samma identitetsförvirring, tomhetskänsla och rädsla för att vara
ensam som finns vid borderline personlighetsstörning.
|
|