|
|
Aktivitetsnivån hos vuxna med npfHyperaktiviteten och impulsiviteten brukar avta med stigande ålder medan problemen med koncentrationsförmåga och uppmärksamheten består. Hos många vuxna har hyperaktiviteten ersatts med en inre oro och ett beteende som av omgivningen brukar beskrivas som "rastlös". Det kan ta sig i uttryck av nervöst plockande med fingarna, gungande ben, vickande fötter, att rätta till håret etc.
För en del kanske rastlösheten leder till ett pedantiskt rent och välstädat hem, andra lyckas inte få ordning på en enda pinal hemma. Många får utlopp för sin inre oro genom en aktiv fritid. Långa promenader, joggingturer eller andra sporter tröttar ut kroppen och koncentrationsförmågan fungerar bättre. Vissa pratar så mycket att man skulle kunna tala om "verbal hyperaktivitet". Överaktiviteten blir således bättre men rester brukar kvarstå och den vuxne kan alltså te sig orolig och rastlös i andras ögon. Kanske ska det alltid hända något, personen tycks hela tiden vara på språng. Barndomens sömnsvårigheter består för många. För den som har stora sömnsvårigheter kan det bli problematiskt. För dessa människor kan i vissa fall ett nattarbete vara lösningen. För den som har mindre sömnstörningar kan det minskade sömnbehovet uppfattas som något positivt då personen hinner med en hel del. Andra vuxna är mycket trötta och har ett stort behov av sömn, större än människor i allmänhet har. Att inte orka med en hel arbetsdag innebär problem att klara av en heltidsanställning. För de flesta kanske det största problemet ändå är att aktivitetesnivån skiftar från en dag till en annan. Vissa dagar finns energi i överflöd och personen orkar och hinner med en massa saker för att nästa dag inte ha ork för någonting. Något som för omgivningen kan vara svårt att begripa sig på. Kaffe och Coca-Cola löser problemet tillfälligt för en del, andra tar till nikotin och koffeintabletter för att hålla sig vakna de dagar hjärnan går på sparlåga. Det finns teorier om att en del missbrukare "självmedicinerar" dvs att de i begynnelsen tog droger för att jämna ut den skiftande aktivitetsnivån och sedan blivit fast i ett missbruk. Om pendlingarna i aktivitetsnivån är stora kan det för individen bli mycket påfrestande. I mildare former kanske de extra vakna perioderna kan utnyttjas till positiva energikickar, i alla fall så länge den låga vakenhetsnivån går att kontrollera någorlunda. För den icke-hyperaktiva gruppen är den bristande uppmärksamheten det största bekymret. Ofta symtomen i vuxenlivet mer diffusa och övervikt är vanligt i denna grupp.
|
