Mobbning
Barn med neuropsykiatriska funktionshinder mobbas i högre grad än andra barn. Det
förefaller troligt att även vuxna människor med neuropsykiatriska svårigheter befinner
sig i riskzonen för att drabbas av mobbning. Många förstår inte de sociala
signalerna och utsätter sig själva ibland för situationer där de riskerar att
råka illa ut.
| Människor som mobbas får sin självbild förstörd och självkänslan
riskeras att skadas för all framtid. |

|
Mobbning kan definieras som att en person upprepade gånger under en
viss tid blir utsatt för negativa handlingar från en eller flera personer. Man brukar
prata om mobbning när en eller flera personer, vid upprepade tillfällen och under viss
tid, säger eller gör kränkande och obehagliga saker mot någon som har svårt att
försvara sig. Retsamhet som ständigt upprepas, trots tydliga signaler på obehag hos den
som blir retad, räknas också som mobbning.
Vem blir mobbad?
Enligt Dan Olweus (1999) kan möjliga mobboffer kan delas in i två
grupper; Det passiva eller undergivna mobboffret och Det provocerande
mobboffret.
1.Det passiva eller undergivna mobboffret är ofta stillsamma
och känsliga personer vars personlighet präglas av osäkerhet och dåligt
självförtroende. Barn i denna kategori som utsätts för mobbing tycker inte om att
slåss och är ofta fysiskt svagare, de är rädda för att göra sig illa. De har få
eller inga vänner och de har ofta lättare att umgås med vuxna än med jämnåriga.
2.Det provocerande mobboffret kan vara hetlevrat och försöker
ofta ge igen. De är ofta rastlösa, klumpig, okoncentrerade och sedda som allmänt
besvärliga, en del av dem kan betecknas som hyperaktiva. P.g.a. sitt irriterande
uppträdande är de inte heller särskilt omtyckta av vuxna och de kan själva försöka
mobba svagare elever.
Grupp 2 är mindre vanlig och omfattar ca 15 - 20 % av mobboffren. De mobbningsproblem
som förekommer i en klass med ett provocerande mobboffer skiljer sig delvis från
problemen i en klass med ett passivt offer. Typiskt för mobbning av ett provocerande
offer är att ganska många, ibland hela klassen, kan vara involverad i trakasserierna.
Vem mobbar?
Mobbarna kännetecknas enligt Olweus antingen av ovanligt lite
osäkerhet och rädsla, eller också är de ungefär som genomsnittseleverna. Deras
självuppfattning ligger ungefär kring genomsnittet eller är förhållandevis positiv.
Den som mobbar har en positivare attityd till våld än elever i allmänhet och har ett
starkt behov av att hävda sig och få sin vilja fram. De barn som mobbar är oftare
fysiskt starkare än sina kamrater, de är ofta impulsiva och har svårt att tåla
misslyckanden. Har svårt att underordna sig regler, framstår som tuffa och visar föga
medkänsla med offret. De uppträder ofta aggressivt och har lätt att prata sig ur
besvärliga situationer
Varningssignaler!
Det finns en rad varningssignaler att uppmärksamma och som kan tyda
på att ett barn är utsatt för mobbning. Om barnet kommer hem med trasiga, smutsiga
eller blöta kläder, förstörda böcker eller har "tappat bort" saker till
exempel. Om barnet har blåmärken eller andra skador, inte tar med sig klasskamrater hem,
verkar rädd för eller känner motvilja mot att gå till skolan bör man omedelbart ta
reda på orsaken. Ytterligare tecken kan vara att barnet tappar intresset för skolan,
får sämre betyg, verkar olycklig, deprimerad eller får häftiga humörsvängningar,
ofta lider av dålig aptit, huvudvärk eller har ont i magen, sover oroligt, stjäl eller
ber om extra pengar (för att blidka mobbarna).
Vad säger lagen?
Skollagen säger att "var och en som verkar inom skolan ska
främja aktning för varje människas egenvärde /.../. Särskilt skall den som verkar
inom skolan bemöda sig att hindra varje försök från elever att utsätta andra för
kränkande behandling."
Det är i skolan som den mesta mobbningen bland barn äger rum. Vanligast är att
mobbningen äger rum i skolan under rasterna. På skolgården, i korridorerna eller på
mer undanskymda platser. Mobbning kan också förekomma på lektionerna och kan
naturligtvis även förekomma på andra ställen än i skolan.
Det är en grundläggande demokratisk rättighet att ett barn skall kunna känna sig
trygg i skolan, och slippa bli utsatt för övergrepp och förnedrande behandling.
Mobbning ödelägger vardagen för många barn. Det är viktigt att inte bortförklara
barnets problem eller hoppas på att det skall gå över av sig självt. Det är skolan
som har huvudansvaret för att ta initiativ till och samordna arbetet för att motverka
mobbning i skolan.
|