Mobbning

Barn med neuropsykiatriska funktionshinder mobbas i högre grad än andra barn. Det förefaller troligt att även vuxna människor med neuropsykiatriska svårigheter befinner sig i riskzonen för att drabbas av mobbning. Många förstår inte de sociala signalerna och utsätter sig själva ibland för situationer där de riskerar att råka illa ut.

Mobbning kan definieras som att en person upprepade gånger under en viss tid blir utsatt för negativa handlingar från en eller flera personer. Man brukar prata om mobbning när en eller flera personer, vid upprepade tillfällen och under viss tid, säger eller gör kränkande och obehagliga saker mot någon som har svårt att försvara sig. Retsamhet som ständigt upprepas, trots tydliga signaler på obehag hos den som blir retad, räknas också som mobbning.

Vem blir mobbad?

Enligt Dan Olweus (1999) kan möjliga mobboffer kan delas in i två grupper; Det passiva eller undergivna mobboffret och Det provocerande mobboffret.

1.Det passiva eller undergivna mobboffret är ofta stillsamma och känsliga personer vars personlighet präglas av osäkerhet och dåligt självförtroende. Barn i denna kategori som utsätts för mobbing tycker inte om att slåss och är ofta fysiskt svagare, de är rädda för att göra sig illa. De har få eller inga vänner och de har ofta lättare att umgås med vuxna än med jämnåriga.

2.Det provocerande mobboffret kan vara hetlevrat och försöker ofta ge igen. De är ofta rastlösa, klumpig, okoncentrerade och sedda som allmänt besvärliga, en del av dem kan betecknas som hyperaktiva. P.g.a. sitt irriterande uppträdande är de inte heller särskilt omtyckta av vuxna och de kan själva försöka mobba svagare elever.

Grupp 2 är mindre vanlig och omfattar ca 15 - 20 % av mobboffren. De mobbningsproblem som förekommer i en klass med ett provocerande mobboffer skiljer sig delvis från problemen i en klass med ett passivt offer. Typiskt för mobbning av ett provocerande offer är att ganska många, ibland hela klassen, kan vara involverad i trakasserierna.

Vem mobbar?

Mobbarna kännetecknas enligt Olweus antingen av ovanligt lite osäkerhet och rädsla, eller också är de ungefär som genomsnittseleverna. Deras självuppfattning ligger ungefär kring genomsnittet eller är förhållandevis positiv.

Den som mobbar har en positivare attityd till våld än elever i allmänhet och har ett starkt behov av att hävda sig och få sin vilja fram. De barn som mobbar är oftare fysiskt starkare än sina kamrater, de är ofta impulsiva och har svårt att tåla misslyckanden. Har svårt att underordna sig regler, framstår som tuffa och visar föga medkänsla med offret. De uppträder ofta aggressivt och har lätt att prata sig ur besvärliga situationer

Varningssignaler!

Det finns en rad varningssignaler att uppmärksamma och som kan tyda på att ett barn är utsatt för mobbning. Om barnet kommer hem med trasiga, smutsiga eller blöta kläder, förstörda böcker eller har "tappat bort" saker till exempel. Om barnet har blåmärken eller andra skador, inte tar med sig klasskamrater hem, verkar rädd för eller känner motvilja mot att gå till skolan bör man omedelbart ta reda på orsaken. Ytterligare tecken kan vara att barnet tappar intresset för skolan, får sämre betyg, verkar olycklig, deprimerad eller får häftiga humörsvängningar, ofta lider av dålig aptit, huvudvärk eller har ont i magen, sover oroligt, stjäl eller ber om extra pengar (för att blidka mobbarna).

Vad säger lagen?

Skollagen säger att "var och en som verkar inom skolan ska främja aktning för varje människas egenvärde /.../. Särskilt skall den som verkar inom skolan bemöda sig att hindra varje försök från elever att utsätta andra för kränkande behandling."

Det är i skolan som den mesta mobbningen bland barn äger rum. Vanligast är att mobbningen äger rum i skolan under rasterna. På skolgården, i korridorerna eller på mer undanskymda platser. Mobbning kan också förekomma på lektionerna och kan naturligtvis även förekomma på andra ställen än i skolan.

Det är en grundläggande demokratisk rättighet att ett barn skall kunna känna sig trygg i skolan, och slippa bli utsatt för övergrepp och förnedrande behandling. Mobbning ödelägger vardagen för många barn. Det är viktigt att inte bortförklara barnets problem eller hoppas på att det skall gå över av sig självt. Det är skolan som har huvudansvaret för att ta initiativ till och samordna arbetet för att motverka mobbning i skolan.