|
|
SkolmiljönBorta är klassrummen där varje barn hade en egen bänk och bänkarna stod en och en i räta rader. Nutidens klassrum är fyllda med allehanda saker från golv till tak. Konsollhyllor pryder väggarna och är fyllda med böcker, tidskriftssamlare, kritor, pennor och annat arbetsmaterial. Bänkarna har i många skolor ersatts med runda eller ovala bord för att barnen lättare skall kunna samarbeta med varandra. Finns bänkarna kvar är sannolikheten stor att de står kreativt placerade - som för den yttre betraktaren kan te sig något kaotiskt. Dörrarna står ofta öppna eller på glänt eftersom barnen behöver röra sig ut och in klassrummen då de skall inhämta kunskap på egen hand. Böckerna förvarar många barn i en låda vilket innebär att barnen varje gång de behöver en ny bok måste resa sig från sin plats.
För ett barn med perceptionsstörningar blir det svårt att lära sig rita, läsa och skriva. det blir svårt att minnas bilder och bokstäver, se skillnad på b, d och p och att känna igen i vilken ordningsföljd bokstäverna ska stå och åt vilket håll man ska skriva. För ett barn med auditiva och visuella perceptionsstörningar kan en dag i skolan bli outhärdlig då de många ljud och synintrycken blir kaotiska. Datorernas fläktar surrar, stolsben skrapar i golvet, kamrater som pratar med varandra då de samarbetar, barn som rör sig ut och in i klassrummet. Ljudintrycken kan bli så övermäktiga att inte barnet uppfattar lärarens instruktioner. Skolmiljön i dagens svenska skola är för många barn med neuropsykiatriska svårigheter direkt olämplig.
|
