|
|
|
Socialtjänsten
Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen
får den hjälp de behöver. Detta ansvar fritar inte andra organ som t.ex. landstinget,
försäkringskassa från deras skyldigheter, men kommunen - ofta representerad av
socialnämnden eller motsvarande - skall alltid rycka in vid behov, om andra myndigheter
av någon anledning inte gör det.
Socialtjänstens arbete skall präglas av helhetssyn, kontinuitet,
flexibilitet, normalisering och närhet. Socialtjänsten ska se på människors
totala situation i samhället, i familjen, på arbetsplatsen, på fritiden och i
bostadsområdet. Normalisering och närhet innebär att människor ska få leva och bo som
andra och att insatser ska sättas in så nära den enskildas invanda miljö som möjligt.
Med kontinuitet menas i första hand att den som är i kontakt med socialtjänsten,
såvitt det är möjligt, ska ha kontakt med samma personer. Flexibilitet innebär att
socialtjänsten ska anpassa sina åtgärder efter individuella behov och inte efter en
given modell.
Socialtjänsten ansvarar för att informera och utreda behov av insatser enligt LSS
(Lagen om Stöd och Service till vissa funktionshindrade) och SoL (Socialtjänstlagen)
till barn och ungdomar med funktionshinder i åldrarna 0 - 20 år. Personer som inte
omfattas av LSS har möjlighet att få insatser beviljade enligt SoL.
De familjer som i Edbloms (1999) undersökning varit i kontakt med socialtjänstens
SoL-handläggare tyckte inte att de fått den hjälp de efterfrågat inte
heller hade de upplevt att de mötts av respekt och förståelse.
| De hade blivit hänvisade till olika handläggare och Edblom påpekar att
det inom socialtjänsten saknas rutiner för hur man skall stödja dessa familjer. |

|
Eftersom familjerna inte hade några psykosociala problem ansågs de inte höra till
socialtjänstens ansvar (den del som ligger utanför LSS). Inte heller har de rätt till
stöd enligt LSS eftersom de inte ingår i personkretsen. Socialtjänstens
SoL-handläggare saknar kunskap och erfarenhet i hur de skall handskas
med funktionshindrade personer och deras specifika problem. Ett av barnen i
undersökningen hade under senare år fått tilläggsdiagnosen "lätt
utvecklingsstörd" och hade i och med det också fått rätt till stöd enligt LSS.
När familjen första gången mötte LSS-handläggaren upplevde de en väsentlig skillnad
i bemötande, de upplevde att de möttes med respekt, förståelse och de fick också
rätt till stöd.
|
|