|
|
|
Lag med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU)
Enligt reglerna i föräldrabalken är det föräldrarna (vårdnadshavarna) som har
ansvar för sina barn. Det innebär att föräldrarna har rätt att bestämma var barnet
skall vistas. Ett barn som far illa på ett sådant sätt att dess fysiska och psykiska
hälsa eller dess sociala utveckling äventyras, har rätt till det stöd
och den hjälp som det behöver för att komma tillrätta med missförhållandena. Med
föräldrarnas medgivande kan då beslutas om olika former av stödinsatser t.ex.
terapeutiskt hjälp, kontaktperson, kontaktfamilj, ekonomiska insatser eller placering i
annat hem.
I de fall föräldrarna inte går med på de föreslagna insatserna och socialtjänsten
gör bedömningen att dessa är nödvändiga med hänsyn till att barnets bästa, får
socialnämnden överväga om det finns skäl till att använda sig av den
tvångslagstiftning som finns – LVU. Socialnämnden kan också ingripa med omedelbart
omhändertagande om det föreligger akut fara för barnets hälsa och utveckling eller om
den fortsatta utredningen skulle försvåras.
Det är alltid länsrätten som prövar om ett barn skall vårdas
enligt LVU. När vården har påbörjats är det socialnämnden som har det direkta
ansvaret för barnet. Det innebär att vårdnadshavarens egen bestämmanderätt är
inskränkt.
Vård utanför hemmet kan beslutas i två fall:
Miljöfallet: vård ska beslutas om det p.g.a. misshandel, otillbörligt
utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en
påtaglig risk för att den unges hälsa och utveckling skadas.
Beteendefallet: Vård ska beslutas om den unge utsätter sin hälsa
eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande
medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende.
|
|