Handikappombudsmannen

Handikappombudsmannen (HO) inrättades i samband med att Sverige åtagit sig att följa FN:s standardregler. Målet för verksamheten är:
delaktighet i samhällslivet och jämlikhet i levnadsvillkor för personer med funktionsnedsättning.

Sverige i dag

HO skriver att det inte går att ge en enkel bild av hur det är att vara barn och ha en funktionsnedsättning i Sverige i dag. HO slår dock fast att för de flesta blir vardagen en kamp för att övervinna hinder. Föräldrar beskriver ofta en tudelad kamp - kampen att få information om rättigheter och därefter kampen för att få de insatser man är i behov av. Det är svårt att få hjälp "man får kämpa hårt för varje insats".

Barn med funktionshinder och deras familjer berörs av en mängd olika lagar och det är ofta svårt för familjerna att få överblick över lagstiftningen. Ansvarsfördelningen är inte heller alltid klar eftersom det finns så många lagar och myndigheter som har ansvar.

Diagnos

För många barn med funktionsnedsättning och deras familjer innebär en korrekt diagnos lättnad och förståelse. Både föräldrar och barn befrias från att känna sig misslyckade eller dumma. Enigheten om nyttan av en diagnos är inte total. En del menar - i motsats till HO - att man "etiketterar" barnet med en diagnos. HO menar att man genom diagnosen skapar förståelse. Genom en ordentlig utredning och analys gör man barnet begripligt både för sig själv och dess omgivning. Varje barn har rätt att få veta vad som orsakar dess svårigheter. Barn som har självkännedom (där utredning och diagnos är en förutsättning) kan själv bidra med erfarenhet om hur omgivningen skall anpassas efter henne eller honom.

Barn skall respekteras

I Barnkonventionen betonas att det skall finnas ett barnperspektiv i samhället. Det innebär respekt för barnets fulla människovärde och integritet. Det är viktigt att ha ett tydligt rättighetsperspektiv när det gäller barn med funktionsnedsättning. En mängd lagar och förordningar reglerar situationen för dessa barn men det är en helt annan sak hur lagar tillämpas i praktiken. Om en kommun vägrar verkställa en länsrätts bifallande dom om avlösarservice enligt LSS, om barnet får vänta orimligt lång tid för att få hjälpmedel, om barnet inte blir utrett och därmed inte får den hjälp det behöver i skolan - då blir rättighetsdiskussionen bara tomma ord.

Socialtjänsten

HO har uppmärksammats på att barn med vissa neurologiska och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, vars symtom påminner om beteenden hos barn som blivit sexuellt utnyttjade, omhändertagits på fel grunder. I en skrivelse till Socialstyrelsen har HO därför betonat vikten av att det inom socialtjänsten finns en medvetenhet om och förståelse för barn med funktionsnedsättningar av detta slag.

Skolan

är skyldig att ge stöd till alla elever som har svårigheter i skolarbetet och måste utreda barnets behov för att kunna ge rätt stöd. Landstingen är skyldiga att ge adekvat vård, behandling och habilitering. Barnet har rätt till information om sitt hälsotillstånd genom utredning och diagnos. Ett barn som är i behov av särskilt stöd har alltså rätt att bli utrett av både skola och sjukvård. Barnet riskerar att hamna mellan stolarna då det föreligger oklarheter om ansvaret i denna dubbla ansvarsfördelning.

Okunskap kan leda till felaktiga beslut och orättvis behandling. Kunskaperna måste öka om olika funktionsnedsättningar, vilka konsekvenser de kan föra med sig och hur de kan kompenseras. Alla personer som möter barn med funktionsnedsättning i skolan måste ha kunskap. Bristande kunskap är en vanlig orsak till elever med funktionsnedsättning inte får det stöd de har rätt till.

I en undersökning, gjord av Skolverket, av rektorers syn på hur stödet till skolan skall utformas till elever med dolda funktionsnedsättningar angav de bristen på resurser som ett stort hinder för att kunna ge rätt stöd. Majoriteten ansåg sig också vara i behov av ytterligare kunskaper om elever med dolda funktionsnedsättningar.

Pedagogutbildningarna måste förbättras i grunden

HO's undersökning från 1994 visade att det är möjligt att genomgå en pedagogutbildning utan att få någon undervisning om dolda funktionsnedsättningar som  t.ex. DAMP och dyslexi.

Elever som har svårigheter i skolarbetet har rätt till särskilt stöd men skolan klarar inte av att ge en likvärdig utbildning till alla elever i behov av särskilt stöd. Orsakerna är många: rektorer har bristande kunskaper och bristande resurser, lärarna har blivit färre och saknar kunskaper, specialpedagogerna har blivit färre, elev- och skolhälsovården har drabbats av nedskärningar etc.

Det finns inga instrument för att med rättsliga medel ålägga skolhuvudmän att följa de bestämmelser som gäller. Få beslut på skolområdet kan också överklagas.

Skolverket undersöker emellertid inte kvaliteten på de åtgärder som sätts in för att stödja eleven. Det finns ingen möjlighet att överklaga. Det finns inga sanktionsmöjligheter mot de kommuner som inte följer lagen. Rättigheterna måste stärkas om Sverige ska leva upp till FN:s standardregler och Barnkonventionen.

Källa: Handikappombudsmannens regeringsrapport 1998

Vill du läsa rapporten i sin helhet;

http://www.handikappombudsmannen.se/Regeringsrapporter/98/lagesrapp.html